Jag ser fram emot att börja seminariet på torsdag och att undervisa om Andens nådegåvor. Det finns ett så stort behov av att stilla sig och vara beroende av Anden. Att noggrant lyssna på Anden för att kunna öppna sig så att nådegåvorna skall kunna flöda genom oss. Det krävs också en atmosfär av tillbedjan, av hunger efter mer av Gud och av kärlek, både till världen, varandra och Jesus för att det andliga livet skall kunna växa och utvecklas. Mirakler behöver en miljö av kärlek och positiv förväntan.

Inte minst profetia, kunskapens ord och visdomens ord behöver helgade munnar och renade ord för att kunna fungera. När ord fylls av hån, förakt eller lögn blir kärlet nedsmittat och kan inte längre uppfatta eller urskilja Andens äkta tilltal. Vi sjunker då från Andens rena tilltal till av köttet besmittade åsikter, ibland hopsnickrat med enstaka bibelbord som försvar för vår självhävdelse. En köttslig inställning och ett behov att ständigt ha rätt och trycka till meningsmotståndare hindrar oss från att noggrant och osjälviskt lyssna på vad Anden egentligen säger i vårt inre. Ord av frid, kärlek och positiv uppbyggelse är en sådan vederkvickelse för själen och stärker däremot hjärtats mod.

Våra ord är alltså mycket betydelsefulla. De är containers av liv eller död och bär med sig undertoner av antingen ande eller kött. Om vi kan beskydda orden och vara noggranna med dem och beskydda vårt hjärta så kan våra ord  användas för nådegåvornas bruk istället för enbart mänskliga åsikter. Det är det en stor välsignelse och skapar liv. Tonen i orden märks ju så väl och här får Herren rena både hjärtat och orden från både affekt och trotsighet. När Herren renar våra ord kan han använda dem profetiskt och till stor välsignelse i våra medmänniskors liv.

Det har redan börjat komma folk till seminariet. Vi har också nästan hundra pastorer på plats som nu avslutat den fortsättningskurs vi arrangerat för dem. Dessa kommer från ett antal länder och har alla först gått igenom den ettåriga pastorskurs vi anordnat åt dem i Wien och på andra platser. Dessa kurser har visat sig vara mycket effektiva, både  när det gäller fördjupning hos pastorerna och tillväxt i deras församlingar. Nästa söndag skall vi be för dem i gudstjänsten. Nu skall de vara med i seminariet. De kommer också in besökare från Mongoliet, från Indien och en mängd andra platser. Det blir några härliga dagar tror jag. Det finns redan en starkt förväntan på Herren inför seminariet.

I söndags predikade Arthur Simonyan hos oss. Han leder Livets Ord i Armenien och har 10000 i sin församling i Yerevan. Det var väldigt fräscht att höra honom och väl värt att gå in och lyssna på Livets Ord Play.

Hoppas du har möjlighet att sätta av några dagar och vara inför Herrens ansikte tillsammans med oss under vårseminariet. Vi ber att det skall vara en andlig miljö av frihet, glädje, förväntan och besökelse.

Under nästa vecka, när Europakonfernsen är igång, har vi alltså inte bara kvällsmöten utan det är också dag möten. (För ett tag sedan kommenterade jag om kvällstalarna.) Förutom speciella möten för barn och ungdomar så finns det möten för pastorer, företagare, partners m.m. Sedan är det varje dag två allmänna möten, kl. 10:00 och kl 15:00. Där har vi en mängd olika talare. Förutom att en del kvällstalare även talar på dagtid så har vi:

Stefan Salmonsson: Pastor och evangelist. Känd för många och en oerhört duktig predikant som talar rätt in i våra vardagsliv på ett starkt och humoröst sätt som blir livsförvandlande.

Stephen Sumrall: Pastor, son till Lester Sumrall. Har varit med oss i flera år. Har ett hjärta av guld och tillbringar mycket tid med att betjäna fattiga människor över hela världen.

Göran Skytte: Det skall verkligen bli roligt att höra Göran igen. Det är första gången han är med oss som talare på Europakonferensen. Han har gett evangelium och sitt vittnesbörd om hur han kom till Jesus till 10 000-tals svenskar över hela landet. En modern och hängiven evangelist och så duktig journalist.

Charles och Sue Whitehead: De är med oss för andra gången. Förra gången gjorde de dundrande succé. Charles är katolik och Sue är anglikan. Båda är aktiva i den karismatiska väckelsen och har dråpliga erfarenheter att berätta om.

Carl- Gustav Severin: En evangelist av Guds nåde. Mycket duktig och med en enorm erfarenhet av äkta missionsarbete, inte minst i  gamla Sovjet. Han har så många erfarenheter att berätta om och brinner för mission.

Joakim Lundqvist: Ledare för Ny Generation och direktor för Livets Ord Bibelcenter. En riktigt duktig förkunnare som inspirerar ungdomar, men inte bara dem utan var och en som hör honom.

Alla dessa talare är olika och det gör det hela bara mer spännnade. Man kan inte och skall inte jämföra predikanter med varandra. Låt dem istället vara de original som de är istället för att ha tusentals små åsikter om dem. Ofta kan jag personligen känna att människor har vissa speciella krav eller förväntningar när man talar. Det finns osynliga regler eller begränsningar som verkligen kan hindra. Därför är det så viktigt att be för varje förkunnare att de kan stå fria och leverera det Herren har lagt på deras hjärta. Vår uppgift är inte i första hand att välja fram favoritförkunnare eller att recensera dem utifrån olika tycke och smak. Det är verkligen lätt att fastna på småsaker och inte se det stora eller höra det Herren egentligen vill säga.

Vi är alla lerkärl men i lerkärlen finns skatter för den som är öppen och vill ha. Det är som en reservoar där vi själva måste skruva på kranen genom vår förväntan att Herren skall använda det ofullkomliga kärlet. Då kan tusentals bli mättade mirakulöst. Det ber vi om för denna Europakonferens. Det gör vi alltid när vi ber att Herren skall leda oss i vilka talare som vi skall kalla.

Så är det måndag morgon och lite ledigt. Igår avslutades Vårseminariet med söndagsgudstjänst. Den blev späckad. Dels hade vi högtidlig avslutning och diplomutdelning för 37 deltagare i vår NPK, nordisk pastorskurs. Dels hade vi en härlig nattvardsgudstjänst där många av delegaterna från de olika länder som varit på seminariet deltog.

För en del är det nytt med kombinationen av bÃ¥de frimodig förkunnelse, Andens flöde och en levande liturgi i nattvarden. Det finns nÃ¥got härligt när allt detta sammanstrÃ¥lar och ger kraft, tyngd, frihet, glädje och högtidlighet Ã¥t söndagens “celebration” av Jesus. Vi firar honom intensivt för den han är när  vi kommer tillsammans i den stora församlingen.

Vi hann också med ett dop. Sonen till vår indiske centerledare ville bli döpt så vi började söndagsgudstjänsten med detta. Det är alltid härligt att döpa, inte minst med tanke på hur starkt Guds närvaro är genom  den Helige Ande och den nåd som förmedlas i dopet. Det är fantastiskt att stå i vattnet och fråga om dopkandidaten tror på Gud, Fadern, på Jesus Kristus, Guds enfödde Son, på den Helige Ande och om han bekänner Jesus som Herre, om han vill avsäga sig djävulen, världen och köttet och följa Jesus för resten av sitt liv. Att se hur ögonen lysa av glädje vid varje ja på dessa frågor är mycket speciellt.

Varje år när jag sammanfattar så ser jag hur mycket jag inte hunnit med. Anteckningarna är alltid långt fler än vad jag hinner dela. Trots att det är många underisningspass, (Det blir 12 stycken med  2 kvällsmöten och söndag förmiddagsgudstjänst.), så känns tiden alltid för kort för allt som skulle kunna sägas.

De har varit så viktigt att tala om den profetiska Anden som är över alla troende och att bredda detta till att inbegripa den insikt, förståelse och försvar av den uppenbarelse som en gång för alla givits åt de heliga. Profetia handlar inte bara om speciella ord i speciella situationer, (det handlar det också om), utan också att med profetisk insikt och urskiljning kunna se, bedöma och beskydda det Ord Herren har gett till Kristi kropp att genom alla tider förvalta.

Utan uppenbarelse, utan det profetiska ordet går vi vilse, hamnar fel och kan gå förlorade. Det finns  en strid som blir alltmer tydlig idag angående klarheten och noggrannheten i uppenbarelsen så att evangeliet inte förvanskas utan behåller sin kraft till frälsning även för moderna männsikor i dagens förvirrade och sekulariserade kultur.

Det är också intressant att se vilken dragkraft det finns i bibelordet. Varför skulle annars sammanlagt 3500-4000 personer komma på bibelstudier och sitta flera dagar i rad med Biblar i handen och lyssna, läsa och anteckna? Kom inte och säg att Bibeln är uträknad i Sverige!

Här kan du se seminariet på webben.

Det är, som sagt, alltid lika pirrigt att starta men nu har det hela börjat och det kändes mycket bra. Det har kommit deltagare från många nationer och det blev mycket hälsande i pauserna, så roligt att träffa folk från så skilda håll som Indien och Uzbekistan, Moskva, Italien, Mongoliet, Belgien, USA och Kanada, m.m.

Använde förmiddagen att tala om den Helige Ande som profetians Ande utifrÃ¥n bl.a. Uppb. 19:10 att “Jesu vittnesbörd är profetians Ande”. Det känns viktigt att inte bara fastna i de mer spektakulära sidorna av profetia utan att se hur Jesuscentrerat det profetiska Ordet är i NT och hur viktigt det är att slÃ¥ fast sanningen om den kristna tron som uppenbarelse, inte bara mänsklig spekulation.

Aposteln Petrus säger ju att han inte talar om myter utan var ett ögonvittne till Jesus härlighet pÃ¥ det heliga berget när Gud ärade honom där. “Den rösten hörde vi själva frÃ¥n himlen” säger Petrus och lägger till “SÃ¥ mycket fastare stÃ¥r nu ocksÃ¥ det profetiska ordet för oss och ni gör rätt i att hÃ¥lla er till det.” 2 Petr. 1:16-19.

Det från himlen uppenbarade Ordet bedömer människors hjärtan, skiljer ut vad som är sant och vad som är falskt, visar vägen, stärker troende att gå den rätta vägen och uppenbarar Kristus för oss genom Andens upplysning av Ordet i våra hjärtan och befriar oss. Inte undra på att det är strid om uppenbarelsens äkthet, giltlighet och auktoritet i våra liv.  Vi värjer oss gärna emot dess udd. men samma Ord är både mat, ljus och ett svärd som skiljer, inte bara en av dessa saker.

I många år nu har jag haft ett årligt seminarium, ända sedan mitten på 80-talet. Förr var det på hösten men de senare åren har det blivit ett vårseminarium. Det är krävande men väldigt roligt. Det är tre dagars undervisning med tre lektioner varje morgon och två kvällsmöten. Det pågår från torsdag till och avslutas med söndag förmiddag. De senare åren har allt fler predikanter från olika delar av världen dykt upp och det blir en härlig internationell gemenskap.

Nu är det inte enbart ett predikantseminarium utan undervisningen och betjäningen har alltid varit för alla. Inte minst brukar det komma f.d. bibelskoleelever, vilket är väldigt roligt. Roligt är också att det kommer troende från många olika samfund.

Jag brukar följa ett speciellt tema varje Ã¥r men känner mig fri att göra lite olika utvikningar. I Ã¥r kommer jag att tala om “den profetiska Anden”. De senare Ã¥ren har det varit  en koncentration kring den helige Ande. Jag har känt behovet av att uppmuntra varje enskild troende till att lära känna den helige Ande mer och att vÃ¥ga lita pÃ¥ smörjelsen och flöda i Andens nÃ¥degÃ¥vor.

Det känns väldigt viktigt och priviligierat att kunna ta mer än en predikan kring ett ämne och fördjupa det mer och låta Anden leda i tillämpningarna. Det är alltid viktigt att det inte bara blir undervisning utan också direkta tilltal in i människors liv och utrymme för betjäning. I år blir det också tre eftermiddagspass, ett varje dag, med praktiskt undervisning  som inte minst är bra för församlingsarbetare plus ett pass med besök av israeliska politiker som delar lite av utmaningarna i landet.

Lika väl som det är viktigt att betjäna individer så tror jag att det finns tilltal till nationen. Det känns som om Den Helige Ande förenar och mobiliserar oss i Kristi kropp inför framtiden och att det också finns profetiska tilltal till oss som Guds folk och till vår nation. Den profetiska Anden ger också bilder av det aktuella andliga läget som tar bort både illusioner och felaktiga önskedrömmar såväl som missmod och resignation och ger oss en väg framåt med Herren.

Det är alltid lika pirrigt inför ett seminarium. Det är viktigt att ordet kommer från Herren och inte är människomeningar och det är viktigt att det är betjänande för många. Allt detta får mig alltid att känna vånda och osäkerhet. Det blir alltid en kamp innan men Herren är god och bevarar våra bönen så jag tror att det med hans hjälp kan bli både viktigt och bra.

Sitter och förbereder Vårseminariet som jag har nästa vecka. Det tar alltid mycket tid att arbeta med och be igenom. Det kommer förkunnare från många olika länder, i år t.o.m. från Mongoliet så det är viktigt hur brödet, Guds ord, delas ut.  Ser verkligen fram emot detta. Det känns extra viktigt i år.

En sak jag tänkt pÃ¥ är vÃ¥r, Ã¥tminstone här i väst, inpiskade överindividualism. Vi börjar alltid med “jag”. “Jag” har mött Herren. “Jag” är kallad, etc. etc. Det kristna livet är uan att tveka djupt personligt och mÃ¥ste erfaras sÃ¥, men det är inte individualistiskt. Det börjar inte med mig och slutar inte med mig.  Rom. 14:7 “Ty ingen av oss lever för sig själv och ingen dör för sig själv.” I början av vÃ¥rt kristna liv upplever vi det ofta sÃ¥, eftersom vi är andliga barn och dÃ¥ helt naturligt är självupptagna men vi mÃ¥ste snart, i vÃ¥r tillväxt, vänja oss att vi inte är universums centrum utan har kommit in i en familj, Guds familj som är sÃ¥ mycket större än vÃ¥rt eget individuella jag.

Denna process, att inse att man blivit döpt in i Kristi kropp, inlemmad i kyrkan, är inte helt lätt för oss moderna sekulariserade människor som är genomindividualistiskt präglade. Vår sekulära individualism har präglat oss djupare än vi anar. Den gör att vi ständigt värjer oss gentemot något över och runt omkring oss. Vårt ego vill ha utrymme, höras, få våra behov mötta omedelbart, leva ut våra önskningar och passioner och fullfölja våra livsprojekt utan förbehåll, på egna villkor. Att gå i kyrkan ibland kan vara bra och det får gärna stärka, välsigna och stödja detta men inte gärna utmana eller ifrågasätta det. Vi slår vakt om vår imaginära frihet och livet blir ofta en kamp att ständigt bevaka den.

Hela detta tänkande är så tvärtemot grunden i den kristna tron, att genom tron och dopet ha dött med Kristus och inlemmats i något större, nämligen Kristi kropp, vilket innebär, förutom all kärlek och välsignelse vi får del av, både förnekelse, offer och överlåtelse för att få del av en verklig, äkta frihet.

FrÃ¥gan är om inte vÃ¥r rädsla för läror och auktoriteter, har med detta att göra. Vi vill helt enkelt inte bli störda, inte bli rubbade i vÃ¥ra cirklar, inte göra det vi inte vill och inte ha nÃ¥gra andra Ã¥sikter och idéer än vÃ¥ra egna, de som passar vÃ¥r livstil. Vi vill inte tro, tycka eller agera utifrÃ¥n vad nÃ¥gon annan ber oss om och de fÃ¥r inte vara “över” oss. Vi följer hellre en “osynlig och anpassad Jesus” som vi själva format än Jesus som kommer till oss  i vÃ¥ra syskon som vi ser och umgÃ¥s med.

Det är i detta sammanhang som vÃ¥r ovilja emot institutioner, eviga sanningar och andligt ledarskap mÃ¥ste prövas. Är det bara sÃ¥ att vi bara gör av med gammal “religiös brÃ¥te” eller är det sÃ¥ att vi faktiskt har egna underliggande själviska motiv för att göra oss “fria” sÃ¥ att vi kan agera själviskt autonomt, utifrÃ¥n den gamla människans behov av eget intakt herravälde och oböjdhet? Att böja sig är inte lätt. Ingen av oss vill det. FrÃ¥gan är om det inte ligger en hemlighet här för att kunna komma in i en gemenskap som är djupare, mer tillfreställande och som ger mer frihet än vi nÃ¥gonsin kan ana när vi inte bara individuellt umgÃ¥s med Jesus utan ocksÃ¥ upptäcker och lÃ¥ter oss ledas in i hans kropp. Det är där, i gemenskapen, i församlingen, som Hans liv skall levas ut och dÃ¥ kommer Anden oundvikligt utmana all självisolering, exklusivitet, separation och eget tyckande hos oss alla.

Det är tidig lördag morgon. Idag är det dags för sista tre morgonpassen på seminariet. Sedan bär det iväg till Stockholm och Jesus manifestationenen. Det blir en festdag idag för att upphöja Jesus tillsammans med tusentals trossyskon. 1 maj blev lyckat i Uppsala . KD:s tåg blev större än sossarnas, som kom på tredje plats efter vänsterpartiets hörde jag från de som varit med. Själv var jag hemma och förberedde mina möten. Många var glada och firade vårdnadsbidragets genombrott i Uppsala. 

I kväll blir det möte i Citykyrkan i Stockholm, så dagen blir väl så intensiv och imorgon avslutar vi seminariet med söndagförmiddagspredikan på Livets Ord. Det har varit en packad långhelg. I Stockholm har ett antal kristna konferenser hållit rum.

Det verkar vara mobilisation och glädje bland väckelsekristna. Med tanke på allt annat som hänt hade vi ändå 3600 besökare på Livets Ord igår kväll. Inte dåligt! Till detta mellan 1000-1500 datorer uppkopplade. Gud är god emot oss alla och det känns som en andlig vårtid i landet. Det blir nog både härliga och bistra tider men evangeliet har en inneboende kraft som gör det både bestående och genombrytande i vårt land. Vi ses i Stockholm!  

Det är inte ofta 1 maj och Kristi Himmelsfärdshelgen krockar. I år blev det så. Det känns speciellt att starta mitt seminarium idag och påminna om betydelsen av att Jesus steg upp till himlen och satte sig på Faderns högra sida i härlighet efter fullbordat verk på jorden. Vilken seger! Glädjedemonstrationerna i himlen var nog större än de är i Sverige under 1 maj. (I Uppsala blev KD:s tåg dock större än socialdemokraternas.)

Det var ett välfyllt Livets Ord pÃ¥ morgonen och det är alltid lika spännande och pirrigt varje Ã¥r. i Ã¥r talar jag över ämnet “Andens eld och Andens ledning”. Jag utgÃ¥r ifrÃ¥n att Herrens eld alltid är förknippad med templet och människans gensvar, offerelden, ocksÃ¥ har sin plats i templet. Templet idag är Kristi kropp.

När Andens eld föll i Övre Salen så var en grundläggande enhet manifesterad ibland de 120 närvarande. De ett hundra tjugo är representanter för Israels stammar genom de 12 apostlarna och för den universella församlingen som byggs på profeternas och apostlarnas grundval. Det gamla går över i det nya och utvidgas till att gälla alla folk och nationer. Pingstdagens upplevelse av dopet i Anden är en manifestation av Herrens eld som är Herrens kärlekslåga som faller över allt kött, mänskligheten. Det är ett gensvar till det offer Jesus utfört för oss på Golgata genom sin försoningsdöd. 

Även om händelsen är unik eftersom det är kyrkans födelsedag, så är det ändå något som upprepas i väckelse efter väckelse när Andens eld förnyar de troende och utbreder Guds rike öer hela världen. En av nycklarna i detta är den Ande av bön, förväntan och  djup enhet som fanns i Övre Salen.

Det var härligt idag att träffa bröder och systrar från så många länder och att fördjupa gemenskapen med dem. De kommer alltifrån Indien, Ukraina, Polen, Österrike, Ryssland, Vietnam, USA, m.m. Vi verkar få mer och mer internationella gäster till detta vårseminarium. Idag är det över 500 internationella pastorer och ledare på plats. Det var en bra start idag. Nu väntar det första kvällsmötet.

Här kan du se förmiddagens lektioner på webbtv.

Varje Ã¥r i maj har jag haft ett öppet seminarium. Nu har jag haft detta i mer än 20 Ã¥r och det fortsättter att komma folk frÃ¥n mÃ¥nga hÃ¥ll och mÃ¥nga länder. Du är också välkommen att komma! Förr var det pÃ¥ hösten men nu ligger det i anslutning till Kristi Himmelfärdshelgen, den 1-4 maj. I Ã¥r kommer jag att tala över ämnet “Andens eld och Andens ledning”. Jag ser verkligen fram emot Ã¥rets seminarium!

De senaste åren har vi märkt en ökad tillströmmning av pastorer, predikanter och ledare från olika sammanhang. De kommer från hela Europa. Seminariet är för alla troende, utan registrering,men inte minst andliga ledare har ett behov av att få sitta stilla och dricka in av Guds ord,  Herrens närvaro och Andens tilltal i deras liv. Dessutom blir det alltid en härlig gemenskap med varandra. Under årens lopp har det varit härligt att se hur människors liv också blivit påverkade och förvandlade och har fått möta Jesus på ett starkt och personligt sätt. Jag ber att det också i år skall bli starka tilltal och möten med Herren under dessa dagar.

 För varje år har jag märkt hur detta seminarium har blivit viktigare och viktigare, inte minst när det gäller ny inspiration och inriktning för framtiden . Det är tre förmiddagslektioner torsdag till och med lördag. Två kvällsmöten, torsdag och fredag. Efter sista lektionen på lördag åker många av oss till Stockholm för Jesusmanifestationen och på söndag avslutar vi med förmiddagsgudstjänst med nattvard på Livets ord. Jag ser fram emot härliga och viktiga dagar inför Herrens ansikte. Du är så välkommen!