En del har frÃ¥gat om en kommentar om gÃ¥rdagens möte. Det skall ni fÃ¥. Ge mig lite tid… är i full fart med konferensuppgifter nu men hoppas kunna fÃ¥ till nÃ¥got antingen i kväll eller tidigt morgon bitti. Kortfattat kan jag säga att gÃ¥rdagens predikan hade en del stora brister och jag gav en kort kommentar i mötets slutskede men Ã¥terkommer om detaljer.
I morse var det mycket bra, centralt, klassiskt och viktigt… Vi fÃ¥r se ikväll…
Så där ja, tillbaks igen efter rätt mycket flackande och en del semester. Jag har hunnit med flera olika konferenser och träffat rätt mycket folk i sommar. Det har varit både viktigt och roligt. Inte minst har det blivit ett antal kontakter med präster från Svenska kyrkan som då ofta utgjutit sina hjärtan angående den situation man befinner sig i. Det är ofta mycket trogna arbetare som ibland far väldigt illa men som ändå härdar ut och förtröstar på Herren. Deras trofasthet och integritet är en stor tillgång för Kristi kropp idag.
Det har varit roligt att ha varit med på allt ifrån Ralingsåskonferensen, som var mycket härlig, till SSB i Vadstena dit vi var inbjudna som gäster. Däremellan har det varit predikande på Livets Ord i Jönköping, samt pastor Stefan Salmonssons 50års kalas, som var helt underbart och så härliga möten i Tammerfors med Håkan Westergård och Markko Koivisto, m.m, samt medverkan i första spadtaget på Östanbäcks klosters nya kyrka. Ett riktigt trosprojekt. Och som jag nämnt förut en pingstteologikonferens i Wales. Det känns som jag fått förmånen att vara i kontakt med stora delar av Kristi kropp denna sommar.
Ikväll börjar Europakonferensen och Benny Hinn, som väl ingen vid det här laget kunnat undgå, kommer alltså hit. Krigsrubrikerna har fladdrat förbi, kommentarer och bloggar har hojtat och nu återstår bara tre möten, ikväll och imorgon. På ett sätt får man väl tacka för all gratisreklam. Å andra sidan så finns det en del skrämmande tendenser av tydligen uppdämda aggressioner som också kommer till utlopp men också säkert legitima kritiska frågor. Senare kanske jag kommenterar ett och annat och då blir det nog lite annorlunda än vad en del tänkt sig. Det får tills vidare vänta till efter mötena. Det blir en så intensiv vecka med mycket få andrum.
Jag ser fram emot en späckad och faktiskt också andligt viktig vecka. Jag är övertygad om att den inte bara är en allmän händelse under en sommarvecka utan en vecka som, men det beror ju också på våra motiv och hur vi söker Gud, kan få stor betydelse för den andliga mobilisering som pågår i landet. Själv kommer jag att leda morgonbönen i stort sett varje morgon mellan 9:15-9:45. Allt viktigt börjar i bön. Hoppas du har tid att komma!
Någon undrade om jag övergivit bloggläsarna. Nej, inte alls, men faktiskt vilat lite från allt arbete. För mig finns det nog ingen bättre vila än att faktiskt stänga av allt. Att fortsätta mejla och blogga och annat gör att man inte alls laddar batterierna, bara kör på som vanligt, med lite mindre fart. Att kunna stänga ner allt, även om det bara är några dagar är för mig det allra bästa.
NÃ¥väl, vi har haft semester lite mer sammanhÃ¥llit, mer än pÃ¥ flera Ã¥r. Fast i detta Ã¥kte jag pÃ¥ väg till en teologisk konferens i Wales. Den handlade om “Pentecostal ecklesiologi” och var mycket intressant. Det var 15 föredrag pÃ¥ tvÃ¥ dagar, teologisk korvstoppning, med pingstteologer frÃ¥n alla kontinenter som föreläste och diskuterade om hur kyrkosyn, församlingssyn och ledarskapssyn inom de olika pingst-karismatiska rörelserna i världen. Eftersom jag studerar detta, för en Mastersuppsats pÃ¥ teologen pÃ¥ Uppsala Universitet, som jag mÃ¥ste klämma in skrivandet av nu sÃ¥ smÃ¥ningom, sÃ¥ var det väl värt ett besök och stimulerande bÃ¥de kunskapsmässigt och när det gäller kontakt med en del mycket duktiga teologer. Intensivt och roligt och sÃ¥ vackert i Wales.
Annars har det varit mest jordgubbar, Öresgrunds klippor, trädgÃ¥rdsarbete hemma i Storvreta och massor med VM fotboll just nu. Jag älskar fotboll pÃ¥ VM nivÃ¥. Otroligt avkopplande pÃ¥ semestern och sÃ¥ otroligt spännande. Jag har lyckats pricka in de flesta matcherna men missade Tysklands utklassning av England. DÃ¥ satt jag pÃ¥ flyget till Liverpool. Det var helt tyst i tullen och en tragisk stämning pÃ¥ hela flygplatsen som för övrigt heter John Lennon Airport. Stordepp i kvadrat! När jag sa i tullen att detta var tragiskt sÃ¥ svarade man, nej, mer än sÃ¥,” embarrising “.
Tyskland är fantastiskt men jag hoppas faktiskt att Spanien slår dem nu i semifinalen men det blir inte lätt. Tyvärr missar jag finalen på söndag. Då är jag på Smålandskonferensen i Ralingsås. Jag vet inte hur många gånger under årens lopp jag lyckats prickat in predika just på VM eller EM finaler men inget att göra åt. Från fredag är jag i Finland, Tammerfors, så nu börjar predikandet igen. Det skall bli mycket roligt.
Ja, så var vi helt plötsligt mitt inne i juni. Denna vårtermin gick rasande fort och det är mycket som hunnits med. Nu kommer jag ta några dagars välbehövlig semester. Den senaste månaden har varit lite av ett maraton med så många olika möten, konferenser och aktiviteter. Samtidigt har det varit en väldigt givande vår trots det intensiva tempot.
I sommar blir det några olika ställen där jag predikar på konferenser, i Nokia Missio i Tammerfors, på Smålandskonferensen i Ralingsås och så förstås Europakonferensen. I slutet av sommaren predikar jag även på världspingstkonferensen i Stockholm. Hösten börjar med vår stora resa till Israel. Vårt mål är att ta två tusen till Israel och redan nu är det en bra bit över 1500 anmälda. Det är märkligt hur jag faktiskt för över ett år sedan upplevde en Andens maning att ta 2000 personer till Israel och fick de orden att det skulle komma att hända en särskild händelse som gjorde det viktigt att stå med Israel på ett speciellt sätt. Att den händelsen nu har inträffat är det nog ingen tvekan om. Det blir en viktig resa på många olika sätt där vi lägger in moment som jag tror även de som varit med förut kommer att tycker är unika. Det blir förbönstillfällen runt om i landet, det blir konferensinslag och så naturligtvis de olika bibliska platserna.
Sedan bär det direkt iväg efter Israelresan till tre konferenser, en i Moskva, en i Ukraina och en i Armenien i september. Livets Ord i Armenien, som växer så det knakar, firar 20 års jubileum i år. Och sedan, senare i höst, efter många års frånvaro, Bulgarien.
Nu blir det alltså äntligen lite semester och jag blir under en två veckors period ganska sporadisk med mitt bloggande. Jag skall försöka göra lite när det fungerar, men det är inte helt uppskattat av familjen om jag sitter hukande över datorn på lediga stunder. Återkommer så fort det blir möjligt och hoppas du också får några lediga dagar och vederkvickelse i Herren.
Men först, idag, är det begravning för min kära och mycket saknade svärmor, Birgittas älskade mor och mina barns härliga mormor som nu är med Jesus för evigt.
Förra helgen och i början av denna vecka var jag med om två spännande händelser. Det första var två föredrag jag höll för norska KF i Bergen. För några år sedan, 2007, fick jag möjligheten att hålla ett föredrag för aKF (arbetsgruppen Kyrklig Förnyelse) i Uppsala om en karismatiska väckelsen och enhet. Det var en rolig händelse och en möjlighet att träffa gamla vänner ur den högkyrklighet jag hade kontakt med när jag för många år sedan studerade teologi i Uppsala.
Nu fick jag en inbjudan till nÃ¥got liknande i Norge och talade alltsÃ¥ i Bergen i deras inledningsmöte. KF som det heter i Norge är nog mindre än i Sverige men verkade samtidigt mer ekumeniskt. Jag höll ett skrivet och ett mer fritt föredrag. Det skrivna kommer att komma som en artikel i kommande nummer av Keryx under titeln: “En enda tro, ur ett ecklesiologiskt perspektiv.” Grundläggande handlar det om att ta Efesierbrevets fjärde kapitels undervisning pÃ¥ allvar. Jag tog upp nÃ¥gra olika dimensioner som jag tror bör pÃ¥ nÃ¥got sätt finnas med i en autentisk och gemensam tro som kan klassas som “en tro” utifrÃ¥n Ef. 4:5, sÃ¥som apostolisk, evangelisk, karismatisk, sakramental, personlig, gemenskapsdimension, diakonal, hierarkisk, universell och eskatologisk dimension. Mer om detta innehÃ¥ll mer specifikt längre fram i en annan blogg.
Det är intressant att Paulus där, Ef. 4:3-6, nämner sju gÃ¥nger ordet “en” i samband med Andens enhet. En kropp, en Ande, ett hopp, en Herre, en tro, ett dop och en Gud. Det var roligt att vara där och att samtala med bröder frÃ¥n helt andra sammanhang samt en del frÃ¥n vÃ¥ra sammanhang. En viktig och rolig dag som jag är glad att jag fick vara med om.
Sedan var det dags för prästdagar på vår gård Ribbingebäck. Det är första gången jag fått förmånen att vara med och undervisa präster enbart från Svenska Kyrkan. Det var två välsignade dygn med mycket undervisning, förbön och härlig gemenskap. Det är fascinerande att träffa, inte minst yngre präster som verkligen brinner för Herren och för att vinna människor för Gud. Här ligger något starkt för framtiden tror jag. Hungern efter Gud och längtan efter äkta och djupgående väckelse var mycket påtaglig och det fanns, trots en del utmanande yttre omständigheter, med ibland mycket motstånd, en påtaglig framtidstro och vilja till att radikalt följa Jesus. Det var imponerande att möta dem, se deras kärlek till Jesus och höra deras tro på Ordet och jag kände mig privilegierad att få vara med och betjäna dessa Herrens tjänare. Det var härligt att uppleva allt från nattvardsmässa och förkunnelse till lovsång, tungotal och profetia.
Att få haft en älskad svärmor har varit ett stort privilegium. Maj Nilsson, maka till Sten som avled i augusti förra året, har nu lämnat oss i en aktningsvärd ålder av 95 år. Det var något mycket stort att få vara med vid hennes dödsbädd i torsdags, den 3:e juni och se henne stilla gå över gränsen.
Under den senaste tiden har hon blivit allt svagare och den sista veckan legat alltmer stilla i sin säng. Hennes fem barn med makar samlades runt sängen och bad, prisade Herren och sjöng andliga sånger och psalmer i många timmar. Hon var helt omsluten av förbön och gudsnärvaro på ett påtagligt sätt när Herren hämtade henne.
Maj har betytt oerhört mycket för så många. Som missionär och pastorsfru var hon ett stort stöd för sin man Sten. För sina barn och barnbarn var hon en fantastisk förebild på en levande, kärleksfull och klok gudsmänniska. Som församlingsmedlem var hon en öppen och intresserad person som gärna tog kontakt med alla hon inte kände och välkomnade dem när de kom till församlingen. Speciellt var hon intresserad av internationella bibelskolelever och invandrare. Hon var oerhört närvarande, alert, intresserad och öppen inför alla hon mötte och ett stort exempel på praktisk kärlek i vardagen. Ingen var ointressant, inget var oviktigt och hon av strålade glädje och andades en positiv tro.
Hennes liv var så rikt, alltifrån ungdomen i Vänersborg, giftermålet i Finland, missionärstiden i Indien, Ashramengagemanget i Skandinavien, där hon ofta tolkade E. Stanley Jones, samt den intensiva tiden i församlingslivet i Livets Ord. Till detta var hon är ständig förebedjare för många.
För mig personligen har Maj betytt oerhört mycket, mer än jag kan sätta ord på, med sin kärlek, ständig uppmuntran, förböner och stöd. Aldrig har det kommit ett negativt ord från henne och några svärmorsproblem existerade överhuvudtaget inte. Det känns tomt att hon inte är ibland oss längre och jag saknar henne mycket.
Den senaste tiden har jag ännu mer sett hur djupt min hustru Birgitta och hennes mamma Maj var förbundna med varandra. De hade en mycket speciell gemenskap som var så givande för dem både och, trots ålderskillnaden, ett sådant levande och berikande förhållande där de vänskapligt talade om allt.
Ett stort tack till Herren för Maj, för allt hon betytt för oss alla, alla dessa år hon fick vara ibland oss!
I Luthers lilla katekes med kort utveckling, 1878 Ã¥rs utgivning, finns en fin utläggning av det Ã¥ttonde budet; “Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.”
“Vad förbjuder Gud i Ã¥ttonde budet? Gud förbjuder oss att bära falskt vittnesbörd emot vÃ¥r nästa, evad det sker vid domstol eller annanstädes. Huru bäres falskt vittnesbörd emot nästan? Falskt vittnesbörd emot nästan bäres därigenom att man beljuger, förrÃ¥der, baktalar eller illa beryktar honom sÃ¥ ock därigenom att man förvillar och bedrager honom med osant tal.”
“Vad befaller Gud i Ã¥ttonde budet? Gud befaller, att vi skola urskulda vÃ¥r nästa, tänka och tala väl om honom, tyda allt till det bästa och alltid hÃ¥lla oss till sanningen.”
Tänkvärda ord för oss var och en; skriftställare, predikanter, bloggare, rubriksättare, journalister, författare och alla vi andra som dagligen talar om allt och alla.
Ovanligt vackert väder, som ett leende från himmelen, betydde mycket i lördags. Efter så mycket förberedelser blev det en ovanligt lyckad Jesusmanifestation. Det var en packad dag, massor av aktiviteter och mycket glädje.
För tredje året i rad var det en ökning av antalet besökare och medverkande, ca 25 000. Det är inte dåligt i Sverige! Samlingen i Kungsträdgården var ju höjdpunkten och väldigt stark, om än något lång. Jag tycker höjdpunkten var när alla böjde knä och bad för Sverige.
Man får nog komma ihåg att detta är något alldeles unikt i Sveriges moderna andliga historia och något som bådar mycket gott för framtiden. Visserligen har en och annan förstå-sig -påare redan varit framme och levererat sin kritik men de som var med, och de som gjort så mycket för att förbereda allt detta, har en djup tacksamhet till Herren att det hela över huvudtaget gick att genomföra. Ett stort tack till alla frivilligarbetare och ansvariga som jobbat så intensivt!
Det var en stor frid över hela arrangemanget och mycket glädje. Att så många troende ställe upp för tredje året i rad tyder på en ökad överlåtelse och stor andlig hunger. Detta är en mycket bra början till ett nytt och viktigt skede i Sverige.
Nu är tanken att Jesusmanifestationen skall delas upp och finnas på 25 platser samtidigt nästa år. Det kräver ett oerhört engagemang och en vilja att genomföra detta. Men visst kan det gå! Det bygger på att lokala krafter och starka eldsjälar får med sig de olika kyrkorna i de olika landskapen. Men, varför inte? Låt oss tro Gud om det!
I en tid då den kristna tron blir marginaliserad. Då en del kristna verka ha som sport att ständigt munhuggas med varandra och verkar ödsla sin energi på ett konstant negativt ifrågasättande av allt och alla så kan nog 25 Jesusmanifestationer fungera som katalysatorer att få troende in i andra och mer positiva banor. Vi behöver samlas kring Jesus, kring Guds ord, kring evangeliet och nöden för de förlorade, oavsett om vi håller med varandra om allt. Att det går om man vill såg vi i lördags.
Jesusmanifestationen var en stor uppmuntran för många, som verkligen blir frimodigare av att se andra troende vara ute på gator och torg och upphöja Jesus. Det händer också verkligen något i den andliga atmosfären när 25000 ber samtidigt och vi blir synligare än någonsin. Inte dåligt!
