Första dagen på vår resa avlöpte förvånansvärt väl. Det brukar alltid vara en inkörningssträcka men igår var det ovanligt lite problem trots 32 bussar som skulle koordineras och ca 1500 personer som skulle komma i tid till bussarna. Det var skolstart i Israel och 2,5 miljoner skolelever skulle iväg i trafiken vilket medförde lite mer kaos i trafiken än vanligt. Till detta kom att i Jerusalem var Olivberget avspärrat på grund av begravningen av de fyra israeler som mördades av Hamas utanför Kirjat Arba häromdagen.

Det var en oerhört kallblodigt terrordåd där man låg i bakhåll för en bil som stoppades genom beskjutning. Sedan gick man fram och sprejade den med kulor från Kalashnikovs och mördade de som satt i, en gravid mor, en far till sju barn, och två medliftande. Det var ett sällsynt kallblodigt mord vars uppenbara syfte vara att störa fredssamtalen som pågår i Washington. Många här tror att Netanyahu kommer att bli starkt pressad av Obama, inte minst att dela Jerusalem.

Det är mycket tal om ockupation och igår träffade jag en arabisk pastor som utan att blinka menade att den stora ockupationen är islams förtryck gentemot de kristna araberna här i landet.

Vi började igår vid den södra sidan, Hulda trapporna, det bibliska Ofel, vid Tempelberget. Det är en magnifik utsikt gentemot Davids stad, Betlehem, Olivberget, Kidrondalen och Sionberget. Jag vet inte hur många gånger jag har hört muslimer säga att det aldrig har funnits något judiskt tempel på denna plats. Det finns ett konsekvent förnekande av judisk historia och att detta land en gång var bebott av judar. En sorglig och  skandalös historieförfalskning.

I alla fall är det fantastiskt att stå vid södra muren, imorgon skall vi till Västra muren, och veta att Abraham varit här på Moria berg, att David varit här, på Ornans tröskplats, att Salomo byggde det första templet här, att det andra templet har stått här,och att Jesus gått här och tillbringat mycket tid i templet. Det är en underbar plats att predika på.

Idag skall vi runt i Jerusalem och till Hertzlberget där vi alla samlas och Knessets talman Reuven Rivlin skall tala till oss. Spännande med denna blandning av historia och nutid som alltid uppträder tillsammans i Israel.

Höstterminen har börjat och allt sjuder av aktiviteter helt plötsligt. I församlingen är det höst upptakt denna helg och imorgon åker vi till Israel för att förbereda och på tisdag ta emot ca 1500  resenärer i ca 35 bussar. In i det sista bokas det på.   Mycket handlar nu om visumansökningar där en del sänt in i tid andra inte. Folk kommer från så många länder så det kommer att bli en härlig blandning och ett logistiskt mirakel.

Nåväl, på onsdag är vi samlade på södra sidan av Tempelberget i Jerusalem, vid Hulda trapporna och sedan rullar bussarna iväg ut på sina äventyr. Alla kommer att se och höra samma saker, och det blir mycket, men inte på samma gång. Sedan strålar vi samman vid speciella platser och har storsamlingar. Vädret är makalöst så det blir ett riktigt äventyr. Inte minst med ökenövernattningen och braskväll inför öppen himmel, kvällskonsert i den gamla romerska amfiteatern i Bet Shean, m.m..

Igår avslutades Världspingstkonferensen och jag måste säga att det var riktig roligt att vara med. Det blev tillfälle till så många samtal och en härlig gemenskap. Jag upplevde en mycket stark anda av försoning och kärlek, inte minst när de gällde de nordiska delegaterna och det är härligt att märka att gammalt groll verkade spårlöst förvunnet. Jaktlunds artiklar i Dagen för några år sedan, samtalen mellan trosrörelse och pingströrelse och en allt ökad gemenskap både privat och offentligt har definitivt gjort nytta. Där har Pelle Hörnmarks olika initiativ varit berömvärda.

Det var därför en stor glädje att predika i Filadelfia pÃ¥ fredagsmorgonen och jag tyckte nog att responsen var mycket bra. Jag hade som tema, (predikan var pÃ¥ engelska): “Att Ã¥tererövra Pingsten”. Mina huvudpunkter var: 1. Pingst är övernaturligt. Apg. 2:1-2. 2. Pingst är personligt. Apg. 2:3 3. Pingst är en bönerörelse. Apg. 2:4  5. Pingst är visionärt. Apg. 2:17,18  6. Pingst är mission. Apg. 1:8.

Pingstdagen är historiskt sett kyrkans födelsedag men kan också personligt upplevas av var och en av oss. Det handlar inte om överindividualism eller överandlighet utan om Andens äkta beröring av var och en av oss personligt så att vi tillsammans ännu mer fogas samman i den Kristi kropp som är större än varje enskild rörelse. Pingsterfarenheten är för alla, inte bara för vissa väckelser utan för hela kristenheten.  Tillsammans, genom Andens dragning är vi kallade både till att tillbe och lova den levande Guden och att i Andens kraft nå ut till en värld som behöver evangeliets kraft på ett relevant sätt.

Det var på många sätt en viktig konferens och jag åkte hem med sötma i munnen och värme i hjärtat. Det bådar gott inför en viktig höst där Anden mer och mer drar oss samman för att tillsammans kunna nå Sverige för Jesus.

Det var en fest att höra Reinhard Bonnke igår kväll. Han är nu över 70 år och har en långt liv som evangelist bakom sig men är still going strong. De sista tio åren har han i sina kampanjer fått vara med om att ta emot 55 miljoner avgörandekort  från människor som avgjort sig för Kristus. Dessutom tusentals mirakulösa helanden. Undrar vad media tycker om dessa siffror? Det måste väl uppröra en och annan grävande journalist och kristen skeptiker som nu väl måste dra ut i härnadståg för att försöka dra detta i tvivel?
Men nu är ju detta inte i Sverige utan i de delar av världen där den kristna tron är mer vital, starkare och framförallt växer  mycket mer. Kanske det just är det cyniska tvivlet och irritationen över att det faktisk finns andra former som tron uttrycks på än det särpräglat svenska som faktiskt är ett hinder i vårt land. Herren kanske inte tillåter att vi skall få det just på det sätt vi vill ha det jämt? Ibland är det kanske bristen på generositet och lusten efter att finna fel som verkligen hindrar oss att komma vidare? I alla fall har vi, torts allt, väldigt mycket att glädja oss över när det gäller vad Gud gör över hela världen. Han skall nog få bukt med oss här hemma också:)

Nåväl, det var en mycket bra kväll. Efteråt fick jag tillfälle tillsammans med en skara härliga pingstpredikanter att sitta och samtala med Bonnke som jag träffade första gången 1986. Det var en fest att möta honom igen. Han är en av giganterna i Guds rike idag med en sådan passion att få ut evangeliet till varje människa i denna värld.

Det var verkligen roligt att bänka sig i Filadelfia igår kväll. Först lite mingel med ett antal mer eller mindre gamla internationella vänner. Prick sju började mötet och Niklas Piensoho hälsade välkommen, berättade om församlingens Filadelfias gedigna historia och lämnade över till en proffsig kör, sedan Samuel Ljungblad och Carola och så dags för predikan av James Legett.

Det var en mycket bra och tydlig predikan, frisk, stark, full av substans och inte överdrivet känslosam på något sätt. Pingstförkunnelse i dess bästa bemärkelse, med en positiv utmaning att räkna med den Helige Ande på allvar. Den var en bra betoning på att lokala församlingar kan förvänta sig Andens övernaturliga dimension och att man kan förvänta sig det övernaturliga.  Och inte minst hur viktigt Andens övernaturliga liv är eftersom vi människor i vår egen begränsade kapacitet inte på något sätt räcker till.

En sådan förkunnelse borde man sitta ner och tala om och be igenom på allvar efteråt. Risken finns alltid att den blir en marginell del av mediabruset som sedan mest handlar om annat. Detta att sitta och lyssna, ta till sig, be igenom och tillämpa är nog något vi behöver återerövra på nytt i en tid då väldigt mycket lätt kan handla om tekniskt och trendigt utanpåverk. Riktigt härlig kväll! Ser fram emot denna dag!

Det har väl inte undgått många att Världspingstkonferensen börjar i Stockholm imorgon. Spännande och också ett lyft för svensk pingströrelse. Roligt att man bestämde sig efter några turer att bli värd för denna konferens som säkert kommer att bli viktig.

När E 21 konferensen pågick i våras i Tulsa träffade jag flera av bröderna i styrelsen för Världspingstkonferensen  och de fanns en påtaglig entusiasm för vad som skulle kunna hända i Stockholm. Begreppet Pingst har ju breddats med åren och innefattar en rad olika rörelser och strömningar både inom mer klassisk pingströrelse och senare karismatiska förnyelseströmmar och tillsammans  innefattar man numera många miljoner människor. Dessa ryms däremot inte under en hatt utan är inbördes rätt olika men har alla det gemensamt att man  upplevt en förnyelse i Anden.

Personligen tror jag det är viktigt att denna mångfald finns och respekteras. Risken blir att man för kraftigt identifierar Andens verk vid en viss församlingssyn eller vissa speciella strukturer eller personligheter. Då går man nog i längden miste om den unika mångfald som Andens utgjutelse innebär. Den Helige Andes kraft och närvaro tillhör alla troende överallt och Andens verk kommer att spridas starkare om de som erfarit detta ber om att detta skall spridas i hela Kristi kropp, inte bara finnas i vissa delar.

Jag ser fram emot att vara med och både lyssna på ett antal intressanta talare samt bidra själv genom att tala på fredag morgon.

Nu stiger temperaturen angående valet och snart virvlar det väl med valstugor fulla av affischer med gorillor, strutsar och hyenor där alla vallöften trumpeteras överallt. Man  brukar förresten kunna köpa en stuga billigt efter valet. Vallöftena brukar också vara billigare då och affischerna slängs som  skräp.

Nu lovar Mona att sänka skatten för pensionärerna. Det är i och för sig mycket bra. De borde egentligen inte ha någon skall alls. De som har slitit och släpat hela livet och byggt vårt land med att ständigt ge bort hälften av allt de tjänat in.  Så några lättnader borde de få, så knapert som många har det idag. Men att socialdemokraterna sänker skatter, det är ovanligt. Verkar det hela inte lite panikartat?

Alliansen ligger ju väldigt nära socialdemokratisk politik i mycket så blir det någon skillnad? Ja, i viss mån i ideologisk grundsyn. Men kanske inte så mycket. Vad som däremot inte i längden kan vara bra för något land är ett så oerhört långt maktinnehav som socialdemokraterna haft i vårt land. Det skapar en oerhörd stelhet i systemet, maktfullkomlighet och en förväxling mellan staten och partiet där partiet mer eller mindre blir staten. Inte bra för något land. Inte kan det heller vara bra att vänsterpartiet får sitta i regeringsställning och utöva inflytande på Sveriges framtid.

Inte heller är det bra att en borgerlig alliansregering inte får ett antal ordentliga mandatperioder på sig för att kunna utveckla sin politik på allvar och bevisa för sig att man är regeringsduglig. Sedan finns det naturligtvis viktiga kristna särintressen men där kan det slå lite olika och rakt över både parti och blockgränser. Skall t.ex. friskolor överhuvudtaget ha en möjlighet att vara trovärdiga alternativ så är det viktigt att en socialistisk regering inte kommer tillbaka.

En utmärkt artikel av Tomas Seidal i både Världen idag och Dagen är ett skrämmande exempel på hur tyst det är överlag i abortfrågan, denna oerhört viktiga moraliska fråga. Hur många politiker vågar egentligen ta i denna fråga idag? Jag är övertygad att dödandet av ofödda barn är den enskilda fråga och företeelse som mer än något annat skapar elände för vårt land. Hur skall Gud kunna välsigna ett land som dödar sin avkomma, sina kommande generationer och  på detta sätt även sin egen framtid?

I eftermälet av Benny Hinns besök har Stefan Gustavsson skrivit ett utmärkt blogginlägg angÃ¥ende att “ljuga för Guds ära”. Det Stefan tar upp, och jag hÃ¥ller med, är att det mÃ¥ste hÃ¥llas rent ifrÃ¥n överdrifter och direkta lögner för att “förbättra” för den egna tjänsten, organisationen eller samfundet, ytterst “hjälpa” Gud pÃ¥ traven.

Detta har blivit aktuellt i samband med den massmediala uppmärksamhet Benny Hinns besök medförde och de påstådda överdrifter han kan beslås med. Det finns en del att säga om detta och jag kommer i ett senare skede kommentera det mer i detalj. I detta blogginlägg vill jag däremot bredda diskussionen något. Då handlar det i första hand inte om Benny Hinn utan om en ganska så väl utbredd kultur inom kristenheten att inte alltid hålla sig till sanningen. Denna kultur tror jag Herren är ute efter att rensa i.

Några exempel: För ett antal år sedan uttalade sig en viss evangelist om hur många som varit på en kampanj han haft. Vi hade vårt folk där och lät dem räkna stolarna. Överdriften var väldigt stor. Vid ett samtal om detta exploderade han och ville sedan inte tala mer om detta. Tråkigt men inte helt ovanligt. Vid ett annat tillfälle upptäckte vi att ett annat samfunds predikant hade offentligt redovisat en kampanj vi haft som om det var han som haft den. Det finns åtskilliga exempel på liknande saker men de är absolut inte begränsade till vissa evangelister utan kan förekomma på närmare håll. Det gäller t.ex. hur man räknat studiecirklars medlemmar, hur man beskriver församlingsstatistik, tillväxt respektive nedgång i samfund, m.m. Exemplen är legio. Alltså finns det också anledning till nykterhet och återhållsamhet hos oss alla så att det till slut inte blir så att man kastar sten i glashus. Här tror jag att själva kulturen måste ändras. Man blir förblindad av att hela tiden skydda det egna samfundet eller rörelsen så man ser inte att man till sist faktiskt far med osanning eller lever i en osund förnekelse.

Ett område som i detta sammanhang bör undersökas mer kritiskt är massmedias sätt att hantera sanningen. Nu är verkligheten komplex och det är inte lätt att alltid redovisa allt på ett objektiv och fullödigt sätt. Inte minst när det finns många som är snabba att märka ord utan att vilja visa någon förståelse för det större sammanhanget, bakgrunden eller intentionerna. Här skulle jag kunna ge många exempel på förvrängningar som skett under åren. Risken är stor att media har en underliggande åsikt, agenda eller politik som helt enkelt styr faktamaterialet på ett försnävande och därmed felaktigt inskränkande sätt. Det innebär otillbörliga vinklingar, nedsättande kommentarer, utelämnande av fakta som skulle ge ett annat ljus över problemet, fakta insatta i felaktiga sammanhang eller helt enkelt förtigande av händelser som man inte vill skall ha skett, för att inte för mycket ljus skall komma på saker man helt enkelt inte tycker om. Frågan är hur man vinklar eller ignorerar fakta, vilka rubriker som sätts och varför de så ofta har megastorlek, om man är ute efter att skapa konflikt eller sensation m.m?

Allt detta ingår också i en kultur av osanning där journalister kan ha ett skråtänkande som innebär att man till varje pris skyddar varandra och inte alltid reder ut saker på ett grundligt, fördomsfritt och sanningsenligt sätt. Så kanske vi alla skall vara lite försiktiga i alltför snabba uttalanden och hårda domar. Kanske vi inte vet hela bakgrunden eller faktiskt kan tro på all massmedial information som senare visade sig inte vara helt korrekt.

Äktenskapsbryterskan i Joh. 8 blev benådad av Jesus. Hon vände säkert om men detta nämns inte i NT. Det är mycket som är bra som sker i det tysta och som aldrig kommer ut i offentligheten. Tack och lov för det!

Ett litet tillägg: Vem har sagt att detta enbart handlar om profan media? Det rör i allra högsta grad även kristen media.

I sedvanligt storstilade rubriker basunerar tidningen Dagen ut att det skall vara nej i predikstolarna till politik. Jag skulle inte brytt mig, det är bara en rubrik och artiklarna visar sig sedan något annorlunda, om det inte vore för att jag själv nämns i en artikel. Tydligen kom uppslaget till dessa artiklar från mig då jag på onsdagens kvällsmötesavslutning på Europakonferensen gav stöd åt Annelie Enochson (KD).

“Det är sÃ¥dana ni skall rösta pÃ¥. SÃ¥dana som tar stötarna, som ber, tar initiativ och träder upp tydligt.” sade jag. Och vad var det nu för märkvärdigt med det? Är det inte sÃ¥dana politiker vi vill ha? Inte är det nÃ¥got speciellt nytt heller! Sten-Gunnar Hedin visar sig i artikeln inte ha nÃ¥gra problem med detta.

Så vem har då problem? Missionskyrkan? Ja, enligt artikeln som frågat Dan Svanell, ordförande för Immanuelskyrkan i Stockholm och pressekreterare åt Thomas Östros, (S). Men har inte Missionskyrkan varit till vissa delar rätt rejält politiserad i åratal? Fast mer åt vänsterhåll om jag inte är helt fel underrättad men kanske inte direkt med namns nämnande. För då blir det, enligt Svanell, som tillhör det socialdemokratiska toppskiktet, genast en kristen höger. Lite märkligt, tandlösa argument som knappast biter längre!

Sten- Gunnar nämner att tiderna förändrat och det har de faktiskt gjort. Jag har flera gÃ¥nger redovisat offentligt var jag stÃ¥r samtidigt som jag gjort helt klart att detta inte är nÃ¥got “sÃ¥ säger Herren” utan min egen högst personliga Ã¥sikt. Men om människor blir pÃ¥verkade dÃ¥? Ja, det hoppas jag. Ã…tminstone att de aktiveras. Vi  behöver ocksÃ¥ starka KD:are i riksdagen. Vi behöver en borgerlig regering, inte en socialistisk som drar bakÃ¥t igen.

Om det nu inte sagts tidigare, det har det i och för sig, så får vi väl börja att säga det nu. Tiderna har, som sagt, faktiskt förändrats och med dem förändringar av vissa kulturer och seder, även på dessa områden. Politik har, hur som helst, smusslats ut från predikstolen i många år i vårt land. Bättre då att i valtider vara ärlig och rak. Sedan är det den enskildes högst personliga val och i en församling är man välkommen vilket parti man än röstar på. Men i år har vi faktiskt inte råd att ligga på sofflocket. Det kommer att bli spännande värre i september.

Ett litet tillägg: Nej, jag tycker inte heller att predikstolarna skall fyllas med politik utan med Guds ord och inte heller att man skall behöva lyssna på eller bedöma predikantens förkunnelse genom partipolitiska vinklingar. Men någon enstaka gång kan det mycket väl vara berättigat att säga några väl valda ord i en speciell situation..

Twittrandet har tilltagit radikalt i familjen. Själv har jag inte ägnat mig nämnvärt åt detta men mina söner och min fru håller på för fullt och det märks att de har roligt värre. Tyvärr är de ibland påtagligt frånvarande när man försöker samtala.

Efter Europakonferensen, där för övrigt twittrandet slog alla rekord, har det varit några dagar av träffar med predikanter och centerledare och missionärer och annat som alltid kommer i kölvattnet av denna stora konferens. Just nu intensifieras också alla förberedelser inför den stora Israelresan i slutet av augusti. Den största vi någonsin gjort.

Sedan har jag också försökt kasta mig över ett antal  teologi böcker som skall studeras in inför höstens första tenta men det var lite trögt i initialskedet. Konferensen tog ju på krafterna men det var jag sannerligen inte ensam om att känna. Att över tusen personer hjälpt till och så många, inte minst våra barnarbetare, arbetat otroligt hårt är något helt fantastiskt. Vi har verkligen så många vardagshjältar. Var och en behöver få ett tack personligen men jag vet inte hur det skall gå till. De är i sanning ovärderliga, trofasta och så positiva.

Vi tog nÃ¥gra dagars semester i Hälsingland, utanför EnÃ¥nger och det var verkligen härligt. Birgittas syster Macki med man Bengt har en sommarstuga i skogarna där och vi hade det helt ljuvligt. Utedass, ingen el, ingen värme, smÃ¥sjöar och skogspromenader, rena 50-talet och en massa minnen frÃ¥n barndomens sommarstugor bara vällde över mig och jag stornjöt. Underbart med detta svenska, enkla och naturliga! Fattiga riddare och rökt regnbÃ¥gsforell, mums…

Har också hunnit med 2 pocketböcker om Olof Palme av Kjell Östberg. Spännande som en deckare och så mycket flashbacks till uppväxt och studieåren då Sverige formerades så starkt av socialdemokrati och Palme.  Nu har det snart gått 25 år sedan han mördades, 1986. Intressanta och välskrivna böcker som fungerar bra som informationsbank även om de knappast går på djupet i analysen av Palmes inflytande på Sverige när det begav sig, men väl värda att läsa. Återkommer kanske senare med med kommentarer om detta.

Insåg häromdagen att jag måste poströsta eftersom jag är utomlands. Tråkigt, velat vara här på valdagen. Ett oerhört viktigt val. Viktigt inte minst eftersom borgerligheten inte någonsin suttit två hela mandatperioder i Sverige. Med några reservationer röstar jag ändå på dem. Återkommer också om detta i kommande bloggposter.

Jag kan knappt tro att det redan är lördag. Denna konferens har verkligen gått fort, varit så innehållsrik och på många sätt andligt stark och fartfylld. Det har varit så givande med den kombination av talare som vi har haft. Inte minst att ha både Hans Weichbrodt, Berit Simonsson och Göran Skytte i en rad. En av mina söner tyckte att det blev en miniseminarium i konferensen om att våga bekänna synd inför varandra. Som Hans sa, Gud förlåter synden varje gång du bekänner den inför honom, men det hjälper verkligen oss att våga öppna sig inför en annan själavårdare. Ja, det var mycket bra som sades, och värt att lyssna på igen. Det var också roligt att se hur de olika talarna uppskattade att lyssna på varandra och lära sig av varandra. Så många viktiga samtal har hållits i små samtalsgrupper runt kaffebordet hela veckan.

John Bevere är alltid mycket populär och hans betoning på nåden som en ingjuten kraft som leder oss in i ett extraordinärt liv med Gud, inte enbart en frikännande dom, är också vitaliserande.

Det har varit så uppfriskande, inte minst för mig själv, att leda morgonbönen de flesta morgnarna. Härligt att se hur många som slutit upp för bönen.

Tre kvällar i rad var det svenskt, Carl- Gustav Severin, Hans W och i torsdags kväll jag själv. Många har uppskattat detta har jag förstått , medan en del av de internationella gästerna har tyckt att det varit tråkigt att det inte funnits direktöversättning till engelska från scenen. Inte lätt att möta allas behov även om vi gör så gott vi kan.

Det har tolkats till 14 språk och tolkarna har gjort en oerhörd insats. Överhuvudtaget är det gripande att se hur helhjärtat alla dessa, över 1000 frivilliga medarbetare ger sig totalt för att göra konferensen till en plats där alla besökare kan bli betjänade och möta Jesus. Ett stort tack till alla dessa hjältar!!!!

Ikväll är det sista kvällsmötet och jag ser fram emot att förkunna och betjäna.