Diskussionen angående om ledande kristna personer utför aborter har hettat till ordentligt. Någon tyckte att jag var anklagande i tonen i mitt förra inlägg. Så är det inte utan jag hävdar att man måste få ställa frågor. Vad jag sade var att här måste det gå att få ett svar på de frågor Mats Selander ställer, inte bara diskutera hans demonstrationsmetoder.  I detta instämmer Stefan Swärd som tar upp det hela i sin blogg, se här. 

Stämmer Selanders påståenden så utgör de skrämmande läsning, se här.

Abort är ett utomordentligt allvarligt ämne och att som kristen läkare utföra en abort är att delta i utsläckandet av ett människoliv. Att samhället inte tycker så eller att den sociala situationen för de som låter abortera kan vara mycket problematisk är en sak. Vi talar fortfarande om en liten pojke eller flicka som mister sitt liv, som dödas.

Att väckelsekristna föramlingar väljer att prioritera bort denna fråga, undviker frågeställningarna eller inte klart står för det ofödda barnets rätt till liv är för mig en gåta och ett stort moraliskt problem.

Jaha, så var man i hetluften igen. Det tog ett tag innan media uppmärksammade FRA:s telefonavlyssning emot oss på 90-talet, men nu kom det alltså.  Stefan Swärd har skrivit en utmärkt debattartikel i SvD där han uppmärksammar det hela och nu fick media fart. Det haglade igår av journalister som ville ha uttalanden av oss.

Våra kära grannar som sett det hela på TV4:s nyheter var väldigt deltagande och undrade om det det hela var jobbigt. Nej inte på det sättet, men märkligt är det! Och naturligtvis mycket störande.

Det är väl ingen tvekan om att vi aldrig har varit någon säkerhetsrisk, hade vi varit det kunde ju myndigheterna kontaktat oss som Stefan också påpekar.  Det måste vara mycket ovanligt, och felaktigt, att bara sitta och lyssna på saker som överhuvudtaget inte har att göra med det man eftersöker.

Det känns som överspänd nyfikenhet på hög nivå och ett otillbörligt intrång i privatpersoners inre liv. Detta vore ju självklart i en diktatur men lika opassande i en demokrati och en definitiv kränkning av religionsfrineten. Inte minst med tanke på tystnadsplikten.  

När det gäller religionsfriheten så kommer vi nog att få slåss mer för den i framtiden. Inte minst den kristna trons anspråk på att faktiskt företräda sanning, objekitivitet och rättfärdighet i en värld som inte alls vill erkänna eller arbeta utifrån sådana förutsättningar. Vi har hamnat i ett läge där man ofta kallar allt som är oliktänkande för kränkande men samtidigt kan smussla undan det som verkligen är kränkande, typ vad FRA tydligen har sysslat med.