Detta kommer att få allvarliga konsekvenser på ett sätt som Svenska kyrkan knappast anar idag. Det ser ut som en kyrka i fritt fall. När råmärken flyttas på detta sätt, när nonchalansen av Guds skapelseordningar, av äktenskapets innebörd och Bibelns ord blir så uppenbar är det en djup tragik.

Igår sade en företrädare för homosexuella att “nu har den sista bastionen fallit”. Så är det knappast. Den av populistiska orsaker, den liberalteologiskt influerade, den som går statsmaktens ärenden, den delen av Svenska kyrkan, den har gett efter. Det finns tusentals människor inom denna kyrka som inte släppt greppet, som inte slutat tro på Guds Ord, som inte böjt knä för Baal. Idag är det viktigare än någonsin att be för dem.

Med Stefanos ber vi för Svenska kyrkans ledare: ” Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.”

För de kristtrogna i Svenska kyrkan ber vi: ” Herre, stärk deras mod, deras frimodighet och fyll dem med din Andes kraft och kärlek.”

För Sverige ber vi: “Herre, förbarma dig över oss. ”

För oss alla ber vi: “Herre hjälp oss så att Jesu kärlek kan röra vid varje människa i vårt land till frälsning, upprättelse, helande och befrielse.”

Evangeliet är fortfarande Guds kraft till frälsning för alla som tror. Guds kraft kan fortfarande förvandla människor i Sverige idag. Syndernas förlåtelse genom Jesu försoningsblod är fortfarande en realitet som renar människors liv när vi vänder om, ödmjukar oss och kommer till Honom som älskar oss och har utgett sig själv på korset för oss alla. Andens kraft, liv och ledning är fortfarande en möjlighet för alla som vill lyssna och följa honom.

Världen Idag 1

Världen Idag 2

Världen Idag 3

Dagen 1

Dagen 2

Denna församling, som alltså räknas som stor och med tungt inflytande har 266 medlemmar. Det kan man väl inte direkt kalla en stor församling. Av dessa 266 medlemmar var 49 medlemmar närvarande vid ett så extraordinärt och viktigt församlingsmöte. Det låter näst intill makabert. Vart tog föreningsintresset vägen? Här skall alltså röstas om något som aldrig skett inom Baptistsamfundet förut, inte i Sveriges kyrkor och inte i kyrkohistorien och aldrig hos några baptister någonstans och så sitter 49 personer och avgör det hela.  Av dessa 28 ja, 14 nej och sju röstade klädsamt blankt. Och de andra, satt de kanske hemma och såg på TV?

Visst kan Norrmalmskyrkan i princip göra vad de vill och fjärma sig från både Bibel och klassisk tro om de så önskar,  men detta är ändå en stark indikator på hur vilsen en viktig del av frikyrkligheten är. Det visar också hur numerärt sjunkande och försvinnande denna del av frikyrkligheten verkar vara och hur få människor det behövs för att föra rodret åt fel håll och skapa rubriker.

Nu är det snart dags för Kyrkomötets beslut i samma fråga och det blir nog inte heller några muntra tillrop.

Låt mig snabbt kommentera en sak. Den som säger att trosgemenskap och åsiktgemenskap är olika saker och inte bör blandas ihop är nog ute och cyklar. Det skulle i längden innebära att tron och trosinnehållet inte har med varandra att göra. Visst  finns det olika åsikter om ett och annat och där man ändå måste hålla ihop men att reducera denna fråga till en åsikt bland många är just det relativiserande som karaktäriserar så mycket av modern kristendom. Det skulle aldrig gått under apostolisk tid. Det är ett illavarslande tidstecken när både centala lärosatser och biblisk moral idag skjuts undan i periferin till fördel för en slag allmän minsta nämnarens gemenskap, byggd på vem vet vad?

Ärkebiskop Anders Wejryd, som samtalade med Gårdfeldt i programmet och som är för kyrkans välsignande av homosexuella föreningar, var dock inte just nu hågad att kalla denna förening för äktenskap. Det verkade som om han tyckte det var för tidigt med denna ändring av definitionen av ordet “äktenskap”. Ett begrepp som i tusentals år betecknat föreningen mellan man och kvinna.

Programmet hade en del bisarra inslag i typisk “Existens” -stil. Under det att bibelordet i GT från 3 Mos 20:13 visas, där Gud uttryckligen förbjuder homosexualitet, visas också bilder från någon gammal film där någon står framför en avgudabild och ett altare. En man trycker in en annan man i en eld och han brinner upp. Associationerna är rätt uppenbara. Dåligt, osakligt och osmakligt. Det är så propagandistiskt att det blir pinsamt.

Den bild man vill visa upp av kristna som inte tror som “Existens” är rätt uppenbar. Dessa framställs som hatiska, redo att döda homosexuella och bränna upp dem i eld. Beskrivningen kan knappast med all välvilja i världen kallas saklig men det var nog inte heller meningen. Tvärtom är den osaklig med besked och är väl istället, minst sagt, snudd på förtal.

Kristna bygger inte primärt sin sexualmoral på detta ord ur 3 Mosebok. Inte heller läser vi GT som om det skulle följas bokstavligt idag. Den som är lite insatt i teologi, och jag tror att programledaren i “Existens” har läst åtminstone några sådana kurser, vet att GT:s föreskrifter i ceremoniallagen om offer, seder och bruk m.m.  inte tillämpas bokstavligt i den nytestamentliga församlingen. Däremot fortsätter morallagen, 10 Guds bud att gälla. Dessa bud sammanfattas i det nya bud som Jesus ger, kärlekssbudet. Detta kärleksbud utgår ifrån Biblens syn på Guds kärlek, inte en sekulariserad modern variant.  I detta sammanhang är det som NT av omsorg om oss människor, varnar för utlevd homosexualitet och kallar det för synd, Rom. 1:27, 1 Kor.6:9, 1 Tim. 1:10.

Att i vår tid våga kalla homosexualitet för synd, tillsammans med otukt, pornografi, mord, stöld, vrede, lögn etc åstadkommer ju ofta ett ramaskri både utanför och innanför de kristna leden. Här är det ju viktigt att visa att Gud är barmhärtig och god. När han tar itu med synden älskar han ändå syndaren. Men när kristna inte vill vara lagiska eller moraliserande böjer de sig ofta för den sekulariserade tidsandan. Resultatet blir att man legitimerar synden. Det mår ingen bättre av.

Att som Gårdfelt i Existens “dissa” delar av Bibeln och av Pauli undervisning för att den inte passar hans agenda gör ju att man måste fråga sig hur mycket av trosinnehållet han egentligen vill hålla kvar vid. I samma anda som K.G. Hammar vill han kasta en hel del av Bibelns innehåll på “historiens skräphög” för att kunna hålla fast vid sin livsstil. I ett modernt samhälle har han naturligtvis friheten att leva som han vill. Däremot har han, och andra, knappast friheten att mer eller mindre skriva om Bibeln och ändra på den klassiska tron när den inte passar dem personligen.