Har haft strul med datorer här i Israel så denna blogg kommer till er via telefon. Är på väg ut i öknen idag. Det är hett som i en bakugn men oerhört vackert. Obegripligt att Israels barn tllbringade 40 år här.
Det har varit mycket bra i Jerusalem. Vi har en härlig grupp från många länder. De flesta är här för första gången och är helt överväldigade. Själv var jag några timmar på Knesset och träffade politiker och talade om den ökade antisemitismen i Europa. Senare skall vi upp till Galiléen. Hoppas på bättre uppkoppling där.
Härom året spelade jag in en dvd i Jerusalem, där jag går längs Via Dolorosa och talar utifrån de 14 stationer som finns längs vägen, där var och en av dessa stationer berättar om viktiga händelser på Jesu väg upp mot korset. Nu under påsken kan du se den på vår webb-tv. Vill du ha den på dvd så finns den här.
Det är inte lätt att vara regelbunden bloggare när man ligger ute på vägarna hela dagen. Det var en späckad Israelresa som blev mycket lyckad. Det är alltid roligt att ha med syskon som är där för första gången. Det blir så andligt explosivt när man öppnar Bibeln för att läsa om de platser som man står på för första gången i livet. Det kan gälla Betsaida, Kapernaum, Saligprisningarnas berg, Förklaringsberget, Olivberget eller Golgata. Allt blir så andligt starkt och omtumlande.
Personligen har jag svårt att välja vilken del av landet som jag tycker bäst om . På ett sätt är det Galiléen. Där växte Jesus upp. Där började hans tjänst. Där gjorde han så många under och betjänade så många människor. Än idag finns det en enkelhet och en lätthet kring Galiléen och det är så oerhört vackert i vårgrönskan som ju är helt borta när vi kommer tillbaka i juni.
Ändå toppar nog trots allt Jerusalem listan. Ingenting går upp emot denna unika stad. Jag kan gå i Gamla Stan hur länge som helst. Det tar aldrig slut med med nya upptäckter och gamla bekantskaper fördjupas hela tiden.
Vi tog en hel dag och började på Olivberget, gick ner för Hosannavägen och sjöng för full hals och prisade Herren, stannade i Dominus Flevit, där Jesus begrät Jerusalem och så vidare till Getsemane. Sedan gick vi över Kidrondalen in genom Stefanusporten, förbi Betesdadammen och följde Via Dolorosas stationer fram till Heliga Gravens kyrka. Efter detta gick vi upp till Christ Church, där vi har vår bibelskola, som ligger på en del av Sionberget och avslutade där. Vid varje plats stannade vi och hade ett bibelstudium och bad och prisade Gud. Det tog hela dagen men vi var märkligt nog, kanske inte så märkligt, väldigt vederkvickta efter en dags vandring i Jesu fotspår fram till korset. Det var en mycket stark upplevelse.
Sista dagen hade vi nattvard i Trädgårdsgraven, med en sådan härlig Gudsnärvaro.  Den första dagen på resan hade vi haft nattvard i Galiléen vid Mensa Christi, där Jesus efter sin uppståndelse upprättade Petrus igen. Så vi började och slutade resan med nattvard.
Det var andra gången vid Trädgårdsgraven som deras guider sade rakt ut att det inte var här utan i den heliga Gravens kyrka som Golgata ligger och där Jesus blev begravd och uppstod igen. Starkt av dem att medge detta. De historiska bevisen pekar överväldigande på den heliga Gravens kyrka men Trädgårdsgraven är underbar illustration och en visuell hjälp som övergår allt annat och helt unik. Det är fantastiskt att vara där, åter och åter igen. Man blir aldrig mätt på Jerusalem. Jag längtar redan dit igen på vår resa i juni.
Det är tidig sabbatsmorgon i Jerusalem. Vi har kommit från Galiléen igår kväll och kom till Västra muren precis i tid för sabbatsfirandet där. Muren var proppfull av bedjande judar, mer och livligare än vad jag sett på länge.
Galiléen var full av vårgrönska. Israel är aldrig vackrare än så här års. Allt kommer till liv och även öknen grönskar.
Idag skall vi går Via Dolorosa. Oavsett vilken andlig bakgrund man har och vilka åsikter man har om alla kyrkor som byggts längs denna lidandets väg så tar det på djupet att följa Jesus på hans väg till Golgata för mänsklighetens och mins synder.
Här nere fick vi reda på branden i familjen Gnistes hus i Uddevalla. Fruktansvärt! Vi måste be för hela familjen som blivit hemlösa och inte minst Håkan som ligger på sjukhus med svåra brännskador, att han kommer igenom och fullständigt återställs igen. Familjen behöver många förebedjare just nu.
På väg hem från Wales fick vi två sms. Att Harry Hurwitz avlidit i en massiv hjärtattack och att Benjamin Berger fått en hjärnblödning och hittats på golvet. Benjamin är nu på sjukhus och allt verkar gå åt rätt håll.
Nyheten om Harrys död gjorde att vi fick ändra resplanerna och åka till Jerusalem. En judisk begravning kommer fort, oftast dagen efter. Vi åkte nattflyg och kom i tid till begravningen
Vi har känt varandra i 17 år och Harry har varit som fader för mig som lärt mig otroligt mycket om Israel och dess politik. Han tjänade som rådgivare åt flera israeliska premiärministrar och var grundare och chef för Begin Heritage Center.
Under årens lopp har vi kommit varandra nära, umgåtts i familjen, blivit introducerade till åtskilliga israeliska politiker och kulturpersonligheter genom Harry och Frieda. Inte minst alla samtalen vid sabbatsmiddagen i deras hem har varit så speciella. Det var en sorglig stund att se kroppen av en man, som varit så briljant och så oförtröttligt aktiv intill sista levnadsdagen, ligga stilla på en bår omsvept av en bönesjal. Flera prominenta politiker, bl a Netanyahu, hyllade honom i sina tal, men varmast var talet från det äldsta barnbarnet.
Så många minnen, så många tankar trängde sig på och jag inser att jag har stor tacksamhetsskuld till Harry Hurwitz. Jag saknar honom mycket.
Det blev ett intensivt dygn i Jerusalem. Vi hann med att åka till sjukhuset och be för Benjamin och även träffa vår stab. Det är roligt att vi nu har 40 elever på bibelskolan i Jerusalem. Arbetet fortsätter.
Det är inte mycket som går upp emot sabbat i Jerusalem. Frågan är om det finns något liknande i någon annan huvudstad i hela världen. På sen fredagseftermiddag avstannar all trafik. Så ljuder sabbatssirenen och ett stort lugn inträder i hela staden.
Vid Västra muren samlas tusentals ortodoxa judar till bön. Bönen går i vågor och hela kroppen och sinnet är engagerat. Så många gånger har jag varit med, bara stått med och bett, både med förståndet och i anden och ingen blir störd. Det är makalöst lätt att be vid Västra muren där judar har bett i alla tider (när de kunnat komma till). De längtar efter Messias. Det gör vi också!
Det är fantastiskt att vara i Jerusalem igen. Imorgon går färden vidare till Döda Havet och ökenövernattning för en grupp med 27 nationaliteter där många aldrig sett en öken förut. Det blir spännande. Förra året fick några jaga bort en ökenräv från sitt bagage.
Sen bär det av upp till Galileen där jag tycker man kommer Jesus väldigt nära.
