Det kommenteras mycket i media om påvens besökt till Israel som ju började med besök i Jordanien. Det finns mycket att säga om detta men just i denna kommentar skall jag inskränka mig till vad jag såg i en del TV-inslag.

Jag sÃ¥g ett TV-inslag frÃ¥n Jordanien och helt plötsligt var där ett flertal personer som jag kände igen ifrÃ¥n den tiden dÃ¥ vi Ã¥kte dit. Det var turistministern och en journalist, och nÃ¥gra andra, som jag satt en hel kväll pÃ¥ middag med  och samtalade med om allt möjligt inklusive om huruvida Jordanien skulle kunna tävla med Israel om titeln ”Det heliga landet” i nÃ¥gon turistkampanj i USA. Jag föreslog att de då inte skulle vara fullt sÃ¥ antagonistiska emot Israel om de ville vinna evangelikala kristna att besöka Jordanien utan snarare betona det egna som är unikt. Det hela verkade mest drunkna i cigarrrök och hetsiga utfall men det var onekligen en intressant middag i Amman. Kul att se dem springa omkring runt pÃ¥ven.

I Israel, idag var det konsert för påven och min gamle gode vän Dudu Fisher dök upp och sjöng gudabenådat vackert och starkt med en judisk kör för påvens och president Peres. Han sjöng om Israels längtan efter fred. Det var faktiskt helt fantastiskt, och så roligt att se Dudu, ortodox jude, som ju besökt oss flera gånger, igen. Han har även varit med oss i Ryssland när vi haft konserter där för att hjälpa judar att återvända till Israel. Hans son Ofir kommer att besöka vår konferens igen i sommar.

Onekligen viktigt att påven besöker Israel. Mycket starkt när han var i Yad Vashem, lade ner en krans, hedrade Förintelsens offer och talade. Som tysk måste detta vara mycket speciellt. Jag minns för länge sedan en resa vi hade där en tysk grupp inte ens ville gå in och se det hela, så illa berörda var de över de tyska nazisternas illdåd. Yad Vashem, Förintelsemuseét i Jerusalem är oerhört starkt och varje statsbesök går via denna plats. Ingen människa som besöker det går oförändrad därifrån. För att citera påven idag; Deras blod talar som Abels blod, oskyldigt förintade, men deras namn är evigt ihågkomna. Gud känner dem. Det är viktigt att vi inte glömmer dem och inte glömmer varför detta helt monstruösa folkmord hände. Det kommer säkert att diskuteras en hel del om kyrkans och kyrkornas plats, insatser och brist på insater, under Förintelsen denna vecka.

Det är inte lätt att vara regelbunden bloggare när man ligger ute på vägarna hela dagen. Det var en späckad Israelresa som blev mycket lyckad. Det är alltid roligt att ha med syskon som är där för första gången. Det blir så andligt explosivt när man öppnar Bibeln för att läsa om de platser som man står på för första gången i livet. Det kan gälla Betsaida, Kapernaum, Saligprisningarnas berg, Förklaringsberget, Olivberget eller Golgata. Allt blir så andligt starkt och omtumlande.

Personligen har jag svårt att välja vilken del av landet som jag tycker bäst om . På ett sätt är det Galiléen. Där växte Jesus upp. Där började hans tjänst. Där gjorde han så många under och betjänade så många människor. Än idag finns det en enkelhet och en lätthet kring Galiléen och det är så oerhört vackert i vårgrönskan som ju är helt borta när vi kommer tillbaka i juni.

Ändå toppar nog trots allt Jerusalem listan. Ingenting går upp emot denna unika stad. Jag kan gå i Gamla Stan hur länge som helst. Det tar aldrig slut med med nya upptäckter och gamla bekantskaper fördjupas hela tiden.

Vi tog en hel dag och började på Olivberget, gick ner för Hosannavägen och sjöng för full hals och prisade Herren, stannade i Dominus Flevit, där Jesus begrät Jerusalem och så vidare till Getsemane. Sedan gick vi över Kidrondalen in genom Stefanusporten, förbi Betesdadammen och följde Via Dolorosas stationer fram till Heliga Gravens kyrka. Efter detta gick vi upp till Christ Church, där vi har vår bibelskola, som ligger på en del av Sionberget och avslutade där. Vid varje plats stannade vi och hade ett bibelstudium och bad och prisade Gud. Det tog hela dagen men vi var märkligt nog, kanske inte så märkligt, väldigt vederkvickta efter en dags vandring i Jesu fotspår fram till korset. Det var en mycket stark upplevelse.

Sista dagen hade vi nattvard i Trädgårdsgraven, med en sådan härlig Gudsnärvaro.  Den första dagen på resan hade vi haft nattvard i Galiléen vid Mensa Christi, där Jesus efter sin uppståndelse upprättade Petrus igen. Så vi började och slutade resan med nattvard.

Det var andra gången vid Trädgårdsgraven som deras guider sade rakt ut att det inte var här utan i den heliga Gravens kyrka som Golgata ligger och där Jesus blev begravd och uppstod igen. Starkt av dem att medge detta. De historiska bevisen pekar överväldigande på den heliga Gravens kyrka men Trädgårdsgraven är underbar illustration och en visuell hjälp som övergår allt annat och helt unik. Det är fantastiskt att vara där, åter och åter igen. Man blir aldrig mätt på Jerusalem. Jag längtar redan dit igen på vår resa i juni.

Trots Mats Wilanders tjurighet och 6000 demonstranter, nästan 1000 poliser och en minst sagt olustig förening i antisionism mellan AFA och nazister så vann Israel. Grattis!!

Det var en bedrift att klara detta under denna enorma press. Snacket om psykning är nog en barnlek jämfört med vad som pågick utanför hallen, vilket de israeliska spelarna självklart kände av.

Att Sverige ger utrymme för detta utbrott av hat är mer än pinsamt. Vi har då verkligen inte något att berömma oss av när det gäller sportslighet. Israeliska idrottsmän får utstå enorma förödmjukelser för att få utöva sin sport och ändå vann de.

Vi var idag i Knesset och talade med israeliska politiker som tyckte Sveriges beteende var högst förvånande. Man kunde bara inte förstå hur man kunde attackera poliser med tegelstenar och förstöra polisbilar för en tennismatch skull.

Frågan är hur länge judar skall våga gå öppet i vårt land eller om vi är på väg till 30-talets mobb och våldsmentalitet igen?

Det är tidig sabbatsmorgon i Jerusalem. Vi har kommit från Galiléen igår kväll och kom till Västra muren precis i tid för sabbatsfirandet där. Muren var proppfull av bedjande judar, mer och livligare än vad jag sett på länge.

Galiléen var full av vårgrönska. Israel är aldrig vackrare än så här års. Allt kommer till liv och även öknen grönskar.

Idag skall vi går Via Dolorosa. Oavsett vilken andlig bakgrund man har och vilka åsikter man har om alla kyrkor som byggts längs denna lidandets väg så tar det på djupet att följa Jesus på hans väg till Golgata för mänsklighetens och mins synder.

Här nere fick vi reda på branden i familjen Gnistes hus i Uddevalla. Fruktansvärt! Vi måste be för hela familjen som blivit hemlösa och inte minst Håkan som ligger på sjukhus med svåra brännskador, att han kommer igenom och fullständigt återställs igen. Familjen behöver många förebedjare just nu.

Imorgon bär det av till Israel igen. Vi har en resa för både pastorer och affärsmän och har med oss delegater från flera olika länder. Det är både ryssar, ukrainare, indier, irländare och skandinaver också förstås. Förra året hade vi en likadan resa för främst nordiska pastorer och den var mycket stark. Nu tror vi att det skall bli likadant.

Resan är lite mer meditativ, enligt våra mått att mäta :), med mer gott om tid på de olika platserna för att be och prisa Herren. Vi kommer också att noggrant gå Via Dolorosa vilket har visat sig vara en fullträff för många. Helt plötsligt, när man går där från station till station, går det upp för en själv mer på djupet vad som egentligen hände denna dag då Jesus korsfästes. (Jag har förresten gjort en DVD där vi följer hela Via Dolorosa och berättar om de olika stationerna.)

Vi kommer ocksÃ¥ bÃ¥de att besöka Knessset, vÃ¥rt eget center och att ha också ett väckelsemöte i en Messiansk församling. Och mycket gemenskap…..

Själv har jag legat ”däckad” nÃ¥gra dar i förkylning och feber. Säkerligen arbetat för mycket, om jag skall tro alla runt mig som ständigt tycker sÃ¥…..  och dom har nog rätt. Träffade en härlig nunna i Israel en gÃ¥ng som pÃ¥ knagglig engelska talade om hur hon levde ”Via contemplativa” och jag svarade att jag lever nog mer ”Via very, very activa”, varpÃ¥ hon brast ut i ett stort skratt. Olika kallelser men man fÃ¥r passa sig förstÃ¥s…

Reser tidigt imorgon sÃ¥ med Guds nÃ¥d skall det gÃ¥. Vill verkligen inte missa denna resa. Inte minst att visa Israel och alla heliga platser för vÃ¥ra indiska medarbetare som aldrig förut varit i Israel. Förresten om du verkligen vill se hur det var i Israel pÃ¥ Jesus tid, Ã¥k till Indien!!! Varenda gÃ¥ng jag besökt en by i Indien har jag spontant tänkt detta. SÃ¥ här mÃ¥ste det varit pÃ¥ Jesus tid, byar, brunnar med kvinnor som drar upp vatten, fÃ¥r, getter, allt… Dit längtar jag ocksÃ¥!!

Skall försöka skriva så mycket det går under denna resa men det kan bli lite oregelbundet.

Sderot ligger verkligen nära gränsen till Gaza. Vi var där igår till flera israelers tydliga förundran. Den ensidiga vapenvilan var i gång från Israels sida men Hamas sköt ytterligare 16 raketer emot både Sderot och Ashdod. Jag hade suttit några timmar med en pastor från Ashdod i vårt center i Jerusalem. När han åkte hem föll en raket på grannhuset alldeles invid hans lägenhet.

I Sderot har Hamas under åtta år skickat över 8 000 raketer och granater. Ingen går i skolan där nu. Skyddsrum finns var 50:e till 100:e meter på gatorna, ofta gjorda som busshållplatser. Stämningen är mycket dov, men en marockansk jude vi träffade sa att han bott där i 40 år och aldrig skulle flytta. Vi förde samtalet inne i skyddsrummet.

En organisation kallad ”Ett hjärta” drar ihop ungdomar frÃ¥n hela landet som hjälper till med allt som kan behövas; hembesök, samtal, m.m. i detta regn av raketer. Det finns barn som aldrig upplevt annat än raketattacker och är klart psykiskt pÃ¥verkade. Träffade en journalist som undrade varför det skrivs sÃ¥ lite om Sderot. En person sa lakoniskt: ”Blod verka sälja bättre än fakta.” med tydlig pik Ã¥t medias partiskhet.

Vi stod på en kulle och såg ut över Gaza. Deprimerande och mörkt. Inga ljus alls från Gaza City och det är kallt här nu. Det var igår. Idag är det en skör vapenvila och folket lider enormt av Hamas ledarskap som provocerat fram detta.

Denna vecka befinner jag mig i Israel och därför kan det bli lite oregelbundet med skrivandet. Det är en orolig tid här nere i Israel och jag kommer att föröka lyssna på hur man uppfattar kriget på gräsrotsnivå.

Jag är här för att göra flera olika saker. Dels för att träffa vår personal och höra hur arbetet framskrider. Vi vill lägga över mer och mer på de inhemska. Jag kommer också att träffa ett antal messianska pastorer av vilka en del har känt av både motstånd och förföljelse.

Sedan kommer jag att undervisa på vår bibelskola där det numera går både israeler och araber, protestanter och katoliker. Det är verkligen inte dåligt!! Det blir en dag på bibelskolan dit f d elever och en del pastorer i landet också kommer. Till sist ha jag blivit inbjuden att undervisa ett 50-tal munkar om livet i den Helige Ande. Så det blir nog inte en minut över. På vägen hem stannar vi i Lund och jag predikar hos Bo Brander.

Nu har jag tyvärr inte skrivit på några dagar. Måste få till det bättre med datorn på mina resor. Har just varit i Milano på en protestantisk, karismatisk konferens. Det var tredje gången jag var där. Det har varit mycket bra. Jag och Colin Urquhart har delat på mötena. David Pawson, duktig engelsk bibellärare, har också varit med.

Min bok En Helig Kallelse har just kommit ut på italienska så nu har jag ett flertal av mina böcker ute här. Många kommer och tackar för böckerna. Det är roligt.

En sak som italienarna gillar är Operation Jabotinsky och de stöder arbetet med ryska judar på ett härligt sätt och tycker uppenbarligen om mina böcker om Israel.

Efter denna konferens väntar en träff med våra centerledare. Mera om detta så småningom.

På väg hem från Wales fick vi två sms. Att Harry Hurwitz avlidit i en massiv hjärtattack och att Benjamin Berger fått en hjärnblödning och hittats på golvet. Benjamin är nu på sjukhus och allt verkar gå åt rätt håll.

Nyheten om Harrys död gjorde att vi fick ändra resplanerna och åka till Jerusalem. En judisk begravning kommer fort, oftast dagen efter. Vi åkte nattflyg och kom i tid till begravningen

Vi har känt varandra i 17 år och Harry har varit som fader för mig som lärt mig otroligt mycket om Israel och dess politik. Han tjänade som rådgivare åt flera israeliska premiärministrar och var grundare och chef för Begin Heritage Center.

Under årens lopp har vi kommit varandra nära, umgåtts i familjen, blivit introducerade till åtskilliga israeliska politiker och kulturpersonligheter genom Harry och Frieda. Inte minst alla samtalen vid sabbatsmiddagen i deras hem har varit så speciella. Det var en sorglig stund att se kroppen av en man, som varit så briljant och så oförtröttligt aktiv intill sista levnadsdagen, ligga stilla på en bår omsvept av en bönesjal. Flera prominenta politiker, bl a Netanyahu, hyllade honom i sina tal, men varmast var talet från det äldsta barnbarnet.

Så många minnen, så många tankar trängde sig på och jag inser att jag har stor tacksamhetsskuld till Harry Hurwitz. Jag saknar honom mycket.

Det blev ett intensivt dygn i Jerusalem. Vi hann med att åka till sjukhuset och be för Benjamin och även träffa vår stab. Det är roligt att vi nu har 40 elever på bibelskolan i Jerusalem. Arbetet fortsätter.

Det är inte mycket som går upp emot sabbat i Jerusalem. Frågan är om det finns något liknande i någon annan huvudstad i hela världen. På sen fredagseftermiddag avstannar all trafik. Så ljuder sabbatssirenen och ett stort lugn inträder i hela staden.

Vid Västra muren samlas tusentals ortodoxa judar till bön. Bönen går i vågor och hela kroppen och sinnet är engagerat. Så många gånger har jag varit med, bara stått med och bett, både med förståndet och i anden och ingen blir störd. Det är makalöst lätt att be vid Västra muren där judar har bett i alla tider (när de kunnat komma till). De längtar efter Messias. Det gör vi också!

Det är fantastiskt att vara i Jerusalem igen. Imorgon går färden vidare till Döda Havet och ökenövernattning för en grupp med 27 nationaliteter där många aldrig sett en öken förut. Det blir spännande. Förra året fick några jaga bort en ökenräv från sitt bagage.

Sen bär det av upp till Galileen där jag tycker man kommer Jesus väldigt nära.