Över hela Sverige har man igår uppmärksammat Livets söndag. Det är ett mycket lovvärt initiativ som startades av den katolske biskopen Anders Arborelius och sedan plockats upp av bland andra  Ja till Livet och många andra kristna i de flesta samfund. Vi uppmärksammade det i vår församling och Johan Lundell från Ja till Livet och jag själv talade över detta ämne. Du kan gå in och titta här.

Det är ett ohyggligt faktum att en miljard ofödda barn har aborterats i vÃ¥r värld. Detta gÃ¥r inte att pÃ¥ nÃ¥got sätt fatta. Det övergÃ¥r fullständigt vÃ¥rt förstÃ¥nd och vÃ¥ra känslor kan inte ta in detta. Vi har hamnat i en “dödskultur” utan motstycke i hela den mänskliga historien. Det är ingen tvekan om att detta är ett totalt undergrävande av människovärdet och detta i en tid dÃ¥ vi mer än nÃ¥gonsin talar om humanistiska värden och mänskliga rättigheter.

Den mest fundamentala rättigheten, som föregår allt annat, nämligen rätten att få födas har förbisetts på det mest flagrant omoraliska sätt. Att göra barnet till enbart en del av kvinnans kropp är att konstruera om verkligheten. Inte heller är det en liten slempropp som aborteras utan ut kommer, ofta i uppskurna delar, en liten finlemmad och delikat människa som aborterades och förmenades möjligheten att leva. 

Att kristna samfällt borde reagera emot detta verkar självklart men sÃ¥ är det inte alltid. Tvärtom har tystnaden lägrat sig i mÃ¥nga kristna sammanhang och ibland kan man höra cyniska kommentarer typ: “Vi prioriterar inte den frÃ¥gan:” Det kan man knappast tolka som nÃ¥got annat än att livet egentligen inte stÃ¥r speciellt högt i kurs i dessa kretsar. Inte heller tror jag att nÃ¥gon abortföresprÃ¥kare skulle tyckt det varit speciellt roligt om just dennes föräldrar bestämt sig att abortera bort honom eller henne. Det verkar alltid gälla nÃ¥gon annan, inte mig själv.

Mer än nÃ¥gonsin mÃ¥ste vi slÃ¥ vakt om människovärdet. Alla människor är önskade, av Gud som skapat dem. Vi har inte rätt att självsvÃ¥ldigt sortera. Vi är inte livets herrar utan dess förvaltare och tjänare. Vi mÃ¥ste beskydda livets början, dess innehÃ¥ll och dess avslutning. Vi skall varken döda ofödda, sätta ut nyfödda till vargarna eller Ã¥terinföra ättestupan vilket tydligen det nystartade nätverket av riksdagsmän vill göra som arbetar för att införa aktiv dödshjälp i Sverige. Det är inte en s.k. “värdig” död vi behöver, med andras benägna och alltför villiga hjälp att avsluta det hela, utan ett värdigt liv och ett värdefullt liv där synen är att  allas liv är utomordentligt betydelsefulla. LÃ¥t oss värna om livet i alla dess faser emot den alltmer rÃ¥dande “dödskulturen” och dess omoraliska sortering av vem som skall fÃ¥ leva och vem som skall dö.