Idag kom första delen av mina memoarer från tryckpressarna. Väldigt spännande! Det är alltså första delen i en serie som jag räknar med kommer att omfatta fyra delar innan det hela är klart.
Denna första del: ” De första stegen” behandlar tiden frÃ¥n min födelse till det Ã¥r, 1983, dÃ¥ vi startade Livets Ord. Jag skriver om barndomstiden som pendlar mellan klipporna i Bohuslän och klipporna pÃ¥ Värmlandsnäs. TonÃ¥rstiden pÃ¥ Hisingen i Göteborg innebar mÃ¥nga förändringar. 60-talets oro rullade in med sina mörka vÃ¥gor och fÃ¥ngade vÃ¥ra rastlösa sinnen vilket innebar mycket dramatik. Mitt i allt detta konfronteras jag med Jesus och det innebär en rannsakande helomvändning som fÃ¥r stora konsekvenser.
Som helt ung kristen, med en kraftigt sekulariserad bakgrund, reser jag upp till Uppsala för studier. Jag hade tänkt mig en termin eller två men är kvar här än:) Mötet med den evangeliska studentorganisationen Navigatörerna betydde oerhört mycket och dess intensiva evangelistiska miljö blev avgjort formerande för mig. Dessa studieår under 70-talet, med studentevangelisation, karismatisk väckelse och teologistudier var så roliga och viktiga för vad som senare skulle komma. Inte minst mötet med trosundervisningen.De formerande åren är viktiga i varje människas liv och det är märkligt hur det man upplever tidigt blir bärande för resten av livet.
När jag ser tillbaka på innehållet i denna första bok så är det fascinerande att se hur spännande livet varit från allra första början och hur Gud faktiskt kan leda i allt, både i det lilla och i det stora. Hoppas att denna bok, som släpps den 5:e maj, blir till glädje för dig och en viktig bakgrund till det arbete vi står i idag. Du kan beställa boken här.
Äntligen dags igen! Det skall verkligen bli roligt att få tillfälle att undervisa lite längre och kunna följa lite olika trådar som jag har arbetat med den sista tiden. Det är alltid mycket förberedelse inför detta viktiga tillfälle som är från den 5:e till och med en 8:e maj i år.
Förberedelsen är både att studera men också be och söka Herren inför vad de olika deltagarna behöver. Det är faktiskt alltid lika pirrigt varje år. Jag blir aldrig van vid det och det är nog bra det.
I Ã¥r är temat: ” I allt detta vinna vi en härlig seger”. Rom 8:37. En snabb skiss av det hela är:
1. Vilka är ”vi”? Det stÃ¥r ”vi”, inte bara ”jag”.
2. Vad är ”i allt detta”. VÃ¥r livssituation är full av bÃ¥de kamp och yttre problem, lidande och svÃ¥righeter. Paulus hade inte precis ett lätt liv, men ett fruktbärande liv.
3. ”Vinner vi”. Vad innebär detta att ”vinna” i olika livssituationer?
4. ” En härlig, överväldigande seger”. Vems seger, hur seger, när seger, alltid seger?
Utifrån detta finns det mycket att säga. Både när det gäller vår sekulariserade omgivning, den inre sekulariseringen i kyrkan, den uppenbara nervositeten inför framtiden, det ibland krampaktiga behovet av både bekräftelse och letande efter snabba lösningar för tillväxt. Hur kan vi låta bli att förväxla världslig framgång med bibliskt fruktbärande och Guds rikes tillväxt?
Samtidigt brottas ofta pastorer och ledare med både inre och yttre konflikter och behöver ständigt ett djupare möte med den levande Guden. Hur kan du och jag både vara djupt förankrade i Gud, medvetna om livets utmaningar utan att förenkla men ändå leva i en trosviss förväntan om att evangeliets kraft skall bryta igenom, både i det enskilda livet och i samhället runt omkring oss?
Till slut handlar det ändÃ¥ om att faktiskt tro att Jesus är den han säger sig vara och gör det han lovat att göra. Herren sa till Petrus: ”Styrk dina bröder”. Det hoppas jag skall ske med oss alla under dessa dagar.
Välkommen att vara med om några härliga dagar inför Herrens ansikte. Han möter oss alltid så genomgripande och unikt när vi söker Honom!
Hemma igen, något trött, efter en oerhört lyckad Påskretreat. Det var något av det bästa jag varit med om på länge. Så koncentrerat kring Jesus och Påskens olika dramatiska händelser. Härligt att kunna gå i tystnad, som vi gjorde delar av retreaten, och fyllas av Guds ord och låta Anden konkretisera hela Passionsberättelsen i våra liv. Fantastiskt att kunna fira nattvard varje dag och se hur Herren starkt berörde deltagarna högst personligt.
Det fanns gått om tillfälle att få enskilt samtal med tillfälle att bekänna synd och få tillsagt syndernas förlåtelse i enlighet med Guds löften och vi skrev ner synder och problem på lappar och kastade det symboliskt i elden vid Påskbrasan på lördagskvällen innan vi vakade in uppståndelsen. Uppståndelsekraften är både tillräcklig och ständigt närvarande för alla troende.
Underbart att se hur Andens nådegåvor fungerar mitt i gudstjänsterna och hur levande det blir när människor blir betjänade. Det var en underbar Påsk och fantastiskt att veta att Jesus sannerligen är uppstånden. Inte minst när man ser honom förvandla människor liv på olika sätt. Det var mycket vittnesbörd om hur Herren verkar i deltagarnas liv och mycket glädje och tillfredsställelse när vi åkte därifrån. Det kändes som om vi återtagit Påsken!
Idag börjar vår Påskretreat på Ribbinge bäck och jag ser verkligen fram emot den. Det är 75 personer som kommer vilket gör att det blir fullt.
Vi börjar med en Sedermåltid som påminner om hur det judiska folket firade sin påsk och som bildar den bibliska bakgrunden till Jesus instiftande av nattvarden. Sedan följer vi honom till Getsemane ikväll.
Fredagen börjar tidigt och varje timma händer något dramatiskt hela dagen ändå fram till den timma, klockan 15:00 då Jesus dör på korset. Vi lyssnar till och ber oss igenom Jesu sju ord på korset.
Lördagen blir en dag i Sabbatsvila, tystnad, eftertanke och tid för bikt i väntan på kvällens Påskvigilia, vakan i Påsknatten, på Jesu uppståndelses inträffande då det stora ljuset skiner i mörkret.
Söndagen är en fest utan jämförelse, inte genom att festmåltiden är så överdådig, utan för vad vi firar, Jesu uppståndelse ifrån de döda, han som uppstod för att aldrig någonsin mer dö. Vi firar nattvard och ber om helande, befrielse, välsignelse, styrka, mod, glädje och allt vad vi behöver och vad som blivit oss givet i försoningen, i och genom Jesu död och uppståndelse.
Nu strömmar uppståndelselivets överflödande strömmar fram till liv för var och en som vill komma och dricka fritt och för intet. Det skall bli härligt att få gå igenom påsken på detta sätt i år och låta evangeliernas ord träffa oss med full kraft!
+
Mitt i påskveckan kom Joan Baez till Sverige. Arrangörerna hade nog inte en tanke på vilken tid det var:) Det var verkligen roligt att åka ner till Cirkus i Stockholm och lyssna på henne, av flera skäl.
Naturligtvis finns det många idag som inte känner henne men på tiden det begav sig, 60-talet, var hon folk- och protestmusikens drottning, och Bob Dylan dess kung. Hon var alla gittarspelande, kepsbärande hippieliknande ungdomars förebild med sitt rättspatos, sitt gitarrspel, sin ljusa och klara röst, sin allvarliga, enkla framtoning, sitt komplicerade förhållande till Bob Dylan, etc. Pacifismen med fred på hela vår jord hägrade och hon sjöng ut det passionerat.
Nu blev det inte så. Livet har en förmåga att vara mer komplicerat och gå andra vägar. Det var därför med stor nyfikenhet jag åkte för att lyssna på henne. Inte bara för att höra hennes paradnummer men för att se hur en 70-årig ikon uppför sig numera, efter ett helt liv på barrikaderna.
Hon förde sig så väl. Så värdigt och högt. Hon hade många val att göra i sin ungdom, inte minst när rocken som livstil med dess ohämmade sex och droghysteri, vräkte sig över hennes enkla folkmusik och medborgarrätts engagemang. Hon valde folkmusiken och det politiska engagemanget och stod där igår med sin gitarr och ett enkelt ackompanjemang av en enda extra musiker. Hon såg ut som en värdig segrare med en höghet och ädelhet ingen verkar kunnat ta ifrån henne.
För mig, som just behandlat denna delen av mitt liv i första delen av mina memoarer, var det ett intressant fallstudie jag fick vara med om igÃ¥r kväll. Inget nostalgiskt bakÃ¥tsug utan en summering av en engagerad människas liv och mina egna relationer till detta. Jag hade ocksÃ¥ stort nöje av att se och studera den grÃ¥melerade publiken som alla nynnade med i Donna, Donna, Donna och andra kända ”örhängen” .
Man kan undra vad som pÃ¥gick i sinnet av alla dessa 60-Ã¥ringar när de hörde sÃ¥nger som rimligtvis mÃ¥ste ha slungat dem tillbaks till tidigt sextiotal och deras egen ungdomstid. Tystnaden, kanske en förvÃ¥nad sÃ¥dan, spred sig när hon inledde med sÃ¥ngen ”God is God” och nämnde Gud med jämna mellanrum hela konserten. Intressant! För mig blev det bara en enda stor tacksamhet till Gud att han tog engagemanget och passionen och som bubblade i mitt liv pÃ¥ den tiden och mötte mig, förvandlade mig och använde detta för sitt rike.
Kärt barn har mÃ¥nga namn; Stilla veckan, Stora veckan, Heliga veckan, Passionsveckan, PÃ¥skveckan…. Det är utan tvekan historiens viktigaste vecka. PÃ¥sken är navet hela verkligheten, historia, nutid och framtid snurrar runt. PÃ¥sken och korset är magneten som drar till sig alla människors alla synder, skulder, alla misslyckanden, all smärta och lidande och all död. Det kommer att ta hela evigheten att inse till vilket djup Gud gick och med vilken oerhörd uppoffrande kärlek han försonade oss med sig själv.
Under måndagen och tisdagen i denna vecka, efter Jesus har ridit in i Jerusalem som vi traditionellt firar på Palmsöndagen. Nu befinner han sig mycket på tempelplatsen och undervisar. På kvällarna lämnar han och tillbringar natten i Betania. Han förbannar fikonträdet och undervisar om att i tro kasta berg i havet. Han rensar templet och kallar det ett bönehus för alla folk vilket är ett förebådande om den tid som nu snart skall komma då tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Han utmanar fariséer och sadducéer och gör upp med religiöst skrymteri av olika slag. Han ger sitt eskatologiska tal, om den yttersta tiden och sin återkomst i härlighet, på Olivberget. Detta återfinns i alla de tre synoptiska evangelierna.
Ingen annan dag i Jesu liv får så mycket utrymme i NT, totalt elva kapitel. I Johannesevangeliet upptar den Stilla veckan ca en tredjedel av hela evangeliet. under denna vecka, som förbereder och kulminerar i att Guds lamm offras för världens synder blir, som nämnts förut, inspekterad från alla håll men håller provet. Han är ett lamm utan fläck och skrynka och värdig att offras för våra synder. Hans eviga, fullkomliga och för alltid fullbordade offer är vår enda räddning.
Nu börjar den vecka som förändrade världen. På grund av den splittring som finns i stora delar av kristenheten har många av oss helt slutat att överhuvudtaget fira påsk. Vi blir lätt upptagna med bara vårt eget. Ytterst sett är detta ett utslag av överindividualiserad sekularisering bland kristna. En annan pastor sa till mig; Långfredagen är den gudstjänst på året vi har minst besökare.
Det är med andra ord dags att på allvar återerövra Påsken.  Om det är någon gång Guds folk skall komma samman så är det under Påsken. Det kan vi göra på en mängd olika sätt men ingenting är starkare och djupare än att fira Påsk tillsammans och genomleva vad den verkligen är.
Ibland kan man höra rätt ytliga kommentarer om att vi inte behöver detta eftersom vi mÃ¥ste leva pÃ¥ ”rätt sida av PÃ¥sken”. Det är att inte skilja mellan pÃ¥sken kronlogiskt och teologiskt. Andligt sett lever vi ständigt framför korset, Jesu död och uppstÃ¥ndelse, som är universums centrum. Guds lamm, det slaktade, med sÃ¥rmärken, stÃ¥r inför tronen i himlen för evigt, Upp. 5:6.
Idag är det Palmsöndagen då Jesus rider in i Jerusalem, både för att inspektera staden och rensa templet och för att sedan bli, som ett felfritt offerlamm, inspekterad i fyra dagar innan han sedan offras som ett fullkomligt försoningsoffer för världens alla synder.
Det är en makalöst unik och oerhört viktig vecka för mänskligheten som också tar stort utrymme i varje evangelium. I Johannesevangeliet är det ca en tredjedel av hela evangeliet. Att följa Jesus denna vecka och sedan hela Långfredagen är inte en tung plikt. Det är en stor glädje och en rikedom som varje ny generation kan få upptäcka på nytt. Missa inte detta unika tillfälle att genomleva vad Herren har gjort för oss.
Påsken stärker dig, fördjupar dig, förändrar dig och upplivar dig! Inget kan vara viktigare än att kontemplera vad han har gjort för oss. För mycket kristendom går ut på vad vi skall göra och många blir trötta och uppgivna eller lagiskt självupptagna. Påsken befriar oss från allt sådant! Fira Påsk, hela Påsken! Och fira den i kyrkan med andra kristna. Där finns fullheten!
Det är intressant att se hur olika saker kan te sig om man står utanför eller innanför ett skeende eller en företeelse. Inte minst när detta skeende speglas genom dagspressen, med dess olika motiv och bevekelsegrunder.
Världen Idag, som så många andra tidningar, har en lägre tid slitit med ekonomiska utmaningar. Detta är vare sig unikt eller alarmerande, men något som naturligtvis måste kraftfullt åtgärdas. Ekonomiska utmaningar brukar resultera i ommöbleringar i mediabranschen. Det har vi sett prov på även i kristen press under ett antal år.
Som jag ser det måste en kristen tidning konsekvent stärka och värna om sin ideologiska grund, sitt fokus och sin målsättning så att man inte riskerar att bli en allmänt profillös, speglande tidskrift som avstår från att ge klara inriktningar. Betydelsen av en samlad och enhetlig teologisk vision och profil är och förblir betydelsefull för all kristen media. Inte minst gäller det en tidning som vill företräda väckelsekristendom. Det är en skyldighet gentemot läsarna.
Världen idag har sin legitimitet i att vara en teologiskt konservativ, bibliskt baserad, evangeliskt grundad, karismatiskt öppen och samhällsengagerad tidning. Den är inte knuten till enbart en rörelse eller en församling. En sådan röst behövs i Sverige idag.
En sådan profil kommer naturligtvis alltid att utmanas och motarbetas, både ideologiskt och av rent konkurrensmässiga skäl. Så ser en fri marknad ut. Det är inget märkvärdigt med det. Men det innebär också att beskrivningen av tidningen i andra media, inte minst under de senaste månadernas utveckling, kan tyckas vara tendentiös.
En sak man har gjort ett nummer av är församlingen Livets Ords påstådda inflytande över tidningen. För det första skulle det inte vara brottsligt om Livets ord ägde eller hade inflytande på en dagstidning. Konkurrenter skulle inte tycka om det men det gör det knappast omoraliskt. För det andra är det inte så. Däremot finns det de som tror detta eller är rädda för det. Så har det varit från Världen Idags första stund. För det tredje finns det inget intresse från Livets Ords sida att ta över tidningen, bara att ha en sund och saklig relation till den. Den relationen vill Livets Ord för övrigt ha till alla media. Det handlar om saklighet i rapportering och att kunna höja sig över futtigheter och fördomar.
Det har den sista tiden höjts alarmerade röster, som menar att det inte längre finns en rågång mellan Livets Ord och Världen Idag. En del som menar detta vet nog bättre, men väljer ändå att säga så. Det kan naturligtvis finnas många skäl för sådana uttalanden, men sakligt är det knappast.
Skälet till oro som anges, är att jag av styrelsen blivit ombedd att vara ansvarig utgivare under en ytterst kortvarig tid, tills den nye chefredaktören kommit in i sitt arbete. Detta har jag också nämnt i svar till journalister, men det kom av någon anledning inte med i rapporteringen. Man har alltså i onödan dragit för stora växlar på en liten sak och kommit till felaktiga slutsatser.
Världen Idag kommer att klara sig. Den kommer både att andligt fördjupas och kunna spetsa sin profil. Några lämnar redaktionen, andra kommer till och ett nytt team växer fram runt chefredaktören. Ekonomin kommer att reda upp sig, då intressenter finns som vill engagera sig och stötta. Kriser är vanliga i mediabranschen, men framtiden för Världen idag ser ändå ljus ut, trots en och annan olyckskorp.
(Detta inlägg är ett enkelt klarläggande, inte ett debattinlägg, och har därför inte kommentarsfunktion.)
I söndags hade jag och Birgitta glädjen att besöka Oasrörelsen som hade sin årliga styrelsehelg. Jag hade blivit ombedd att hålla ett föredrag om kristet ledarskap och även medverka på en frågestund. Det var både roligt och viktigt och jag tyckte det blev mycket lyckat. Inte minst att träffa härliga trossyskon. I det skede som mer och mer växer fram i landet och som också visar sig i Jesusmanifestationen känns det viktigt att denna typ av träffar fortsätter. Den bidrar till en ökad förståelse och ett hjärtats enhet mellan syskon från olika kristna sammanhang vilket blir allt mer betydelsefullt för vårt lands andliga utveckling.
När vi kliver in på Lärjungagården i Torestorp fick jag en stor överraskning. Där står min gamle konfirmandpräst, Lars Andersson, och väntar på mig. Jag har inte sett honom sedan Pingsthelgen 1965. Det blev ett kärt återseende och vi fick en lång pratstund runt en kopp kaffe. Jag fick fråga honom hur det var att som ung präst tala till dessa osnutna och ointresserade förortsungar. Eftersom jag precis har avslutat första delen av mina memoarer var konfirmationen levande för mig. Jag kunde berätta för honom att de bibelord han uppmanat mig att memorera för att kunna svara på hans fråga under konfirmationen, missionsbefallningen, Matt. 28:18-20, hade betytt oerhört mycket för mig. De kom ur mitt inre som en levande strid flod när jag precis kommit till tro och blev sedan mitt liv. Jag tror det gladde honom. Det var en glädjens återseende efter snart 46 år.
Apropå Oasrörelsen så gläds vi åt att åter få ha både Hans Weichbrodt och Berit Simonsson hos oss på Europakonferensen. Både är mycket uppskattade och efterfrågade bland våra besökare. Själv har jag också glädjen att för första gången blivit inbjuden att tala på den norska Oasrörelsens stora sommarkonferens i juli. Det ser jag fram emot.
Häromdagen hamnade jag i en diskussion angÃ¥ende ett Twitterinlägg jag skrev. Lite sloganaktigt skrev jag: ”Content is King!” Det kan naturligtvis missförstÃ¥s pÃ¥ Twitter( med endast 140 tecken) som om jag menade att innehÃ¥llet är det enda som är viktigt, inte formen. SÃ¥ menade jag det inte men inser att det lät just sÃ¥.
Det har förekommit en längre debatt om just formen för den kristna tron. Delar av den debatten har blivit väl drastisk. I det vällovliga syftet att vara relevant, att kunna kommunicera så att man når utanför kyrkväggarna, har en del gått väldigt långt i kulturell anpassning.
