Ja, så var vi helt plötsligt mitt inne i juni. Denna vårtermin gick rasande fort och det är mycket som hunnits med. Nu kommer jag ta några dagars välbehövlig semester. Den senaste månaden har varit lite av ett maraton med så många olika möten, konferenser och aktiviteter. Samtidigt har det varit en väldigt givande vår trots det intensiva tempot.
I sommar blir det några olika ställen där jag predikar på konferenser, i Nokia Missio i Tammerfors, på Smålandskonferensen i Ralingsås och så förstås Europakonferensen. I slutet av sommaren predikar jag även på världspingstkonferensen i Stockholm. Hösten börjar med vår stora resa till Israel. Vårt mål är att ta två tusen till Israel och redan nu är det en bra bit över 1500 anmälda. Det är märkligt hur jag faktiskt för över ett år sedan upplevde en Andens maning att ta 2000 personer till Israel och fick de orden att det skulle komma att hända en särskild händelse som gjorde det viktigt att stå med Israel på ett speciellt sätt. Att den händelsen nu har inträffat är det nog ingen tvekan om. Det blir en viktig resa på många olika sätt där vi lägger in moment som jag tror även de som varit med förut kommer att tycker är unika. Det blir förbönstillfällen runt om i landet, det blir konferensinslag och så naturligtvis de olika bibliska platserna.
Sedan bär det direkt iväg efter Israelresan till tre konferenser, en i Moskva, en i Ukraina och en i Armenien i september. Livets Ord i Armenien, som växer så det knakar, firar 20 års jubileum i år. Och sedan, senare i höst, efter många års frånvaro, Bulgarien.
Nu blir det alltså äntligen lite semester och jag blir under en två veckors period ganska sporadisk med mitt bloggande. Jag skall försöka göra lite när det fungerar, men det är inte helt uppskattat av familjen om jag sitter hukande över datorn på lediga stunder. Återkommer så fort det blir möjligt och hoppas du också får några lediga dagar och vederkvickelse i Herren.
Men först, idag, är det begravning för min kära och mycket saknade svärmor, Birgittas älskade mor och mina barns härliga mormor som nu är med Jesus för evigt.
Förra helgen och i början av denna vecka var jag med om två spännande händelser. Det första var två föredrag jag höll för norska KF i Bergen. För några år sedan, 2007, fick jag möjligheten att hålla ett föredrag för aKF (arbetsgruppen Kyrklig Förnyelse) i Uppsala om en karismatiska väckelsen och enhet. Det var en rolig händelse och en möjlighet att träffa gamla vänner ur den högkyrklighet jag hade kontakt med när jag för många år sedan studerade teologi i Uppsala.
Nu fick jag en inbjudan till nÃ¥got liknande i Norge och talade alltsÃ¥ i Bergen i deras inledningsmöte. KF som det heter i Norge är nog mindre än i Sverige men verkade samtidigt mer ekumeniskt. Jag höll ett skrivet och ett mer fritt föredrag. Det skrivna kommer att komma som en artikel i kommande nummer av Keryx under titeln: “En enda tro, ur ett ecklesiologiskt perspektiv.” Grundläggande handlar det om att ta Efesierbrevets fjärde kapitels undervisning pÃ¥ allvar. Jag tog upp nÃ¥gra olika dimensioner som jag tror bör pÃ¥ nÃ¥got sätt finnas med i en autentisk och gemensam tro som kan klassas som “en tro” utifrÃ¥n Ef. 4:5, sÃ¥som apostolisk, evangelisk, karismatisk, sakramental, personlig, gemenskapsdimension, diakonal, hierarkisk, universell och eskatologisk dimension. Mer om detta innehÃ¥ll mer specifikt längre fram i en annan blogg.
Det är intressant att Paulus där, Ef. 4:3-6, nämner sju gÃ¥nger ordet “en” i samband med Andens enhet. En kropp, en Ande, ett hopp, en Herre, en tro, ett dop och en Gud. Det var roligt att vara där och att samtala med bröder frÃ¥n helt andra sammanhang samt en del frÃ¥n vÃ¥ra sammanhang. En viktig och rolig dag som jag är glad att jag fick vara med om.
Sedan var det dags för prästdagar på vår gård Ribbingebäck. Det är första gången jag fått förmånen att vara med och undervisa präster enbart från Svenska Kyrkan. Det var två välsignade dygn med mycket undervisning, förbön och härlig gemenskap. Det är fascinerande att träffa, inte minst yngre präster som verkligen brinner för Herren och för att vinna människor för Gud. Här ligger något starkt för framtiden tror jag. Hungern efter Gud och längtan efter äkta och djupgående väckelse var mycket påtaglig och det fanns, trots en del utmanande yttre omständigheter, med ibland mycket motstånd, en påtaglig framtidstro och vilja till att radikalt följa Jesus. Det var imponerande att möta dem, se deras kärlek till Jesus och höra deras tro på Ordet och jag kände mig privilegierad att få vara med och betjäna dessa Herrens tjänare. Det var härligt att uppleva allt från nattvardsmässa och förkunnelse till lovsång, tungotal och profetia.
Jag är bÃ¥de väldigt glad och stolt över vÃ¥r tidning MM, Missionsmagazinet. Den har vuxit pÃ¥ mÃ¥nga sätt och blivit en en mycket bra tidskrift som nÃ¥r ut lÃ¥ngt, ca. 30000 hem i Sverige. Det senaste numret, som kom i min hand för nÃ¥gon vecka sedan, är jag speciellt glad över. Det ger en sÃ¥ bred, härlig och spännande bild av olika sidor av modernt missionsarbete. Temat är “Kina visar upp ett nytt ansikte.” Det innehÃ¥ller en rad intressanta artiklar och vittnesbörd.
Bland annat står det om hur en troende undkom självmordsbombsattacken i Moskvas tunnelbana. I över femton år har Christer Linebäck berättat om Jesus i svenska klassrum och han berättar om det i en intervju. Hur är det i Albanien nu och hur går det med att sprida evangelium där? Hur når vi ut med evangeliet i Kina? Mission i Kaukasus och teamresor till Indien och Sibirien, m.m. Du kan läsa om det stora väckelsemötet som hölls på torget i Hanoi, Vietnam, och undervisning om lovsång.
Allt detta och mycket mer, krönikor och personliga vittnesbörd, samt uppdatering kring den kommande Europakonferensen kan du läsa om i det senaste numret av MM. Det är faktiskt en mycket härlig läsning, alla 48 sidorna och ett riktigt, riktigt bra nummer. Redaktionen gör ett mycket bra jobb och är väl värd ett stort tack för sina insatser!
Tidningen, som du kan prenumerera på, kommer gratis hem till dig. Vill du ha den sänder vi den gärna till dig så får du information om mycket som händer både ute på olika missionsfält och här hemma i Sverige. Här kan du läsa MM på nätet och beställa din egen gratisprenumeration.
Att få haft en älskad svärmor har varit ett stort privilegium. Maj Nilsson, maka till Sten som avled i augusti förra året, har nu lämnat oss i en aktningsvärd ålder av 95 år. Det var något mycket stort att få vara med vid hennes dödsbädd i torsdags, den 3:e juni och se henne stilla gå över gränsen.
Under den senaste tiden har hon blivit allt svagare och den sista veckan legat alltmer stilla i sin säng. Hennes fem barn med makar samlades runt sängen och bad, prisade Herren och sjöng andliga sånger och psalmer i många timmar. Hon var helt omsluten av förbön och gudsnärvaro på ett påtagligt sätt när Herren hämtade henne.
Maj har betytt oerhört mycket för så många. Som missionär och pastorsfru var hon ett stort stöd för sin man Sten. För sina barn och barnbarn var hon en fantastisk förebild på en levande, kärleksfull och klok gudsmänniska. Som församlingsmedlem var hon en öppen och intresserad person som gärna tog kontakt med alla hon inte kände och välkomnade dem när de kom till församlingen. Speciellt var hon intresserad av internationella bibelskolelever och invandrare. Hon var oerhört närvarande, alert, intresserad och öppen inför alla hon mötte och ett stort exempel på praktisk kärlek i vardagen. Ingen var ointressant, inget var oviktigt och hon av strålade glädje och andades en positiv tro.
Hennes liv var så rikt, alltifrån ungdomen i Vänersborg, giftermålet i Finland, missionärstiden i Indien, Ashramengagemanget i Skandinavien, där hon ofta tolkade E. Stanley Jones, samt den intensiva tiden i församlingslivet i Livets Ord. Till detta var hon är ständig förebedjare för många.
För mig personligen har Maj betytt oerhört mycket, mer än jag kan sätta ord på, med sin kärlek, ständig uppmuntran, förböner och stöd. Aldrig har det kommit ett negativt ord från henne och några svärmorsproblem existerade överhuvudtaget inte. Det känns tomt att hon inte är ibland oss längre och jag saknar henne mycket.
Den senaste tiden har jag ännu mer sett hur djupt min hustru Birgitta och hennes mamma Maj var förbundna med varandra. De hade en mycket speciell gemenskap som var så givande för dem både och, trots ålderskillnaden, ett sådant levande och berikande förhållande där de vänskapligt talade om allt.
Ett stort tack till Herren för Maj, för allt hon betytt för oss alla, alla dessa år hon fick vara ibland oss!
Hur skulle någon kunna tro att det skulle gå att skicka sex fartyg till Gaza med 700 aktivister och bryta sig igenom en blockad utan att det skulle få mycket allvarliga konsekvenser. Blockaden finns där, vad man än tycker om den, och det är utomordentligt dumdristigt och publicitetslystet att ta sådana risker. Det hjälper inte folket i Gaza utan spelar bara terroristorganisationen Hamas i händerna. Att de en enda gång blev demokratiskt valda betyder inte mycket när de, så fort de kom till makten avskaffade demokratin och har våldfört sig på sitt eget folk och vägra sluta föra krig emot Israel. En nation de lovat att utplåna och ständigt beskjuter med raketer.
Att protestera emot en blockad som både Israel och inte minst också Egypten iscensatt är enligt yttrandefriheten naturligtvis legitimt. Det görs på olika sätt hela tiden. Att försöka häva en blockad på detta sätt är oerhört oansvarigt och att sätta liv på spel. Det är att leka bror Duktig i ett krig som faktiskt pågår och där Gazas befolkning får lida av en fullständigt ansvarslös politisk ledning. När nu alla skriker om ockupation är det viktigt att se att Israel faktiskt lämnat Gaza som nu är kidnappat av Hamas. Vad Hamas och många andra Palestinaaktivister, inklusive en del på dessa båtar, menar med ockupation är varje centimeter av Israels land. En sådan attityd bäddar för oöverkomliga konflikter.
Skandinaver har nog ingen aning om vilka krafter som är i gång i Mellanöstern och verkar väldigt naiva i sitt sätt att agera. Man behöver knappast hundratals aktivister för att skeppa mat så det är ingen tvekan om att detta är ett stort propagandistiskt utspel inför media. Ett naivt utspel, som att leka med elden. Man vägrade också att sända maten på något annat sätt, tex landvägen, om de nu var maten som var det viktigaste. Sedan kan Bildt nu låta hur självsäker som helst i denna tragedi. Han skulle varnat skandinaverna i tid för vad de gav sig in i.
Kastar sig sedan besättningen över israeliska soldater med yxor, knivar och andra tillhyggen så bäddar det för eldstrid och nu har det hela utvecklats till en stor tragedi med minst nio aktivister döda, ett femtiotal sårade och sju sårade israeliska soldater. Detta är framkallat av amatörmässiga provokationer som varken ger Gazabefolkningen mat, löser problemet med blockaden eller något annat heller. Men syftet var nog inte detta utan snarare försöka försätta Israel i sämsta tänkbara dager. Vem skulle tro annat än att Israel skulle hindra fartygen att bryta igenom blockaden och det kunde knappast ske någon annanstans än på internationellt vatten. Någon annan plats fanns knappast om man ville hindra dem att komma in.
Att nu islamister och vänstern vrålar ut sitt hat emot Israel kommer bara bekräfta vad Israel alltid vetat. Ingen av dessa vill att Israel skall existera och man tar varje tillfälle att hatfullt visa detta. Fartygen gav bara näring till Israel hatet, inte mat till Gazas befolkning. Det var nog aldrig meningen. Istället blev det en stor och sorglig tragedi med nio människors blod som spilldes.
