Det är uppenbart att Grekland mer eller mindre lurat sig in i EU med falska uppgifter om sin ekonomi. Man kan ju undra om EU var så ivriga att få med Grekland att man inte kontrollerade tillräckligt noga eller om det var omöjligt att uppfatta de överdrivna siffror som redovisades.
Nu ökar krisen dag efter dag och man har fått ett löfte om ekonomisk hjälp på 111 miljarder euro. Något som de större EU länderna mycket motvilligt går med på, inte minst Tyskland som får betala en stor del. Oron har spridit sig till Wall Street och börserna i Asien som har stora börsnedgångar. Det finns en utbredd rädsla att andra ekonomiskt svaga EU-länder som Portugal och Spanien som har 20 % arbetslöshet, också skulle kunna drabbas. Sedan vet ingen hur snabbt detta kan spridas vidare från land till land. De flesta länder har stora underskott och lån. USA har en fenomenal statsskuld, till rätt stora delar uppköpt av Kina, vilket gör landet mycket sårbart.
Nu är det alltså inte bara ett askmoln, som medförde miljardförluster för flygbolagen, utan ett stort svart ekonomiskt hål som öppnat sig mitt i Europa och som potentiellt sätt skulle kunna resultera i en ny stor och djup ekonomisk stagnation. Hålet kan öppna sig och bli gigantiskt.
Grekland kan kännas långt borta från vår vardag men ekonomiskt är det nära och om det inte hanteras rätt kan det få oerhört svåra konsekvenser. Det skakar långt mer än vad man vill medge och en tydlig desperation verkar sprida sig. För den enskilde greken är det ett stålbad som drabbar hårt och skapar panik och tragedier.
För Europa kan det bli, om det sprider sig, en skakning som är allvarligare än vad någon förstått. Allt som skakas skall skaka och ett rike som inte bygger på Gud kan aldrig bestå i längden. EU-bygget, som visat sig skena i sekularisering och så snabbt som möjligt försökt vända sig bort från sitt kristna arv har inte precis vare sig en stark grund att stå på eller en säker framtid att vänta sig.
Har jag ändrat mig? Ja, det har jag! Men frÃ¥gan är naturligtvis hur och om vad det är vi egentligen talar om när vi talar om förändring. Under nÃ¥gra Ã¥r har jag ocksÃ¥ redovisat detta i ett antal olika artiklar, böcker, predikningar, föreläsningar, intervjuer, uttalanden och samtal. Den som nÃ¥gorlunda har följt med kan inte ha helt undgÃ¥tt allt detta eller de svar jag dÃ¥ i olika sammanhang gett gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng. Här finns nÃ¥gra länkar och exempel att läsa och begrunda. När det gäller mina böcker rekommenderar jag ”En Andlig ledare”, ”Tag och ät”, ”Andliga rötter” och utöver detta artiklar och intervjuer i Missionsmagazinet (här och här) och Keryx.
Tyvärr har jag inte i denna blogg svarat på varje enskild fråga i varje enskilt ämne. Det är nästan omöjligt med tanke på hur många följdfrågor som ofta dyker upp. Jag skall ändå försöka, med risk att ändå inte svara på allt, ge en liten bakgrund och översikt till hur jag ser på min utveckling.
För det första så anser jag att det kristna livet är en vandring och vandring innebär faktiskt rörelse. Det innebär att du och jag under livets gång ser nya saker och det vi redan sett kommer också i ett nytt perspektiv, fördjupas och förändras. Så bör det vara i varje kristens liv. Om detta inte skulle förekomma så innebär det en stagnation eller till och med ett krampaktigt fasthållande. Allt som har liv i sig växer och förändras men naturligtvis inom den art det tillhör. För oss gäller det inom det kristna livet, inom Kristi kropp. Vi är både pionjärer och förvaltare. Vi skall både våga gå på nya vägar för evangeliets skull och hålla fast vid det som en gång för alla meddelats de heliga, Judas v. 3. Så har vi alltid fungerat på Livets Ord och utan denna inställning hade vi inte funnits till.
