Israel var en konkret församling av människor samlad av Gud precis som kyrkan är det idag. Tack vare översättningarna får vi en förvirrande mångfald av ord som verkar stå för olika saker när det i grunden handlar om samma ord qahal=ekklesia=guds samlade folk.

Εἰς μίαν, Ἁγίαν, Καθολικὴν καὶ Ἀποστολικὴν Ἐκκλησίαν.

så även i den latinska versionen:

Et unam, sanctam, cathólicam et apostólicam Ecclésiam

Det är lite förvirrande att i de germanska språken översätts ofta detta ord ekklesia med ord som som i stället har sitt ursprung i det grekiska ordet “kyriakos”: kyrka, kirche, church osv. I de romanska språken används i stället kanske mer rättvisande ord som har sitt ursprung i det bibliska ekklesia som iglesia, eglise, chiesa osv. T.ex. heter katolska kyrkan på spanska Iglesia Católica, och på latin som i trosbekännelsen Ecclesia Catholica.

Jesus hade talat så många gånger om Guds rike som skulle komma, ja som kom i och med hans egen verksamhet (Matt 12:28). Messias skulle enligt profetiorna sitta på Davids kungatron. Jesus gjorde klart att det rike som han skulle regera inte var ett vanligt rike som världen hade sett tidigare. Om och om igen förklarade han att Guds rike var av annat slag. Det var inte av denna världen (Joh 18:36). Men samtidigt skulle det bestå av människor som lever i världen. Inträdet i riket sker genom omvändelse och dop i Treenighetens namn (Matt 28:19). Kristi rike skulle också styras av människor på jorden medan de väntade på Herrens återkomst. Jesus går så lång att han lägger makten över Guds rike, eller himmelriket i Petrus händer (Matt 16:19), detta ställe refererar ganska uppenbart tillbaka till Jes 22:20-23 där Eljakim med samma ord ges makten över Davids kungarike i kungens ställe. På samma ställe knyts också talet om kyrkan och Guds rike — himmelriket samman.

Lärjungarna förstod detta bara delvis från början men på pingstdagen började Jesu löfte att gå i uppfylllelse. Andens utgjutande skapade kyrkan genom att ta bort apostlarnas rädsla och skapa enhet av människor av alla språk och kulturer. Petrus förklarar i sitt tal på pingstdagen vad som hade hänt för Jerusalems befolkning (Apg 2:14-40). Jesus som hade blivit dödad hade uppstått och satt sig på Davids tron, precis som profetiorna hade utlovat. Jesus var nu kung och satt på Guds högra sida. Jesus hade tagit det rike i besittning som han själv hade talat om så ofta, och apostlarna med Petrus i spetsen var hans ställföreträdare på jorden. Nu började apostlarna ivrigt sprida riket på jorden genom uppmaning till omvändelse och dop, men inte bara detta, man byggde upp lokala församlingar, ledda av en apostel och senare biskop (episkopos) eller presbyter (översätts ofta äldste i den svenska bibelöversättningen). Det var hela tiden klart att Kyrkan eller Guds rike var någonting som de olika församlingarna var sas delar av. Det var också klart att apostlarna med Petrus i spetsen var den yttersta auktoriteten i hela Kyrkan (Apg 15:6-35).

Ända från början fanns det separatister som predikade Kristus men inte inordnade sig i Kyrkan. Mot detta hävdade apostlarna och deras efterföljare Kyrkan som en enhet. Det som senare formulerades i den Nicenska trosbekännelsen. Kyrkan är en, helig, katolsk och apostolisk. Dvs den är en enhet, inte splittrad organisatoriskt, andligt och läromässigt, den är helig, skiljd från synden, hör Gud till, inspirerar till ett heligt liv, den är katolsk, dvs universell, dvs den vänder sig till alla folk och individer, vilket redan framkom på pingstdagen när alla hörde sitt språk talas (Apg 2:5-12), den omfattar alla tider och hela den uppenbarelse som Kristus hade lagt i dess händer. Den är dessutom apostolisk: Den vilar på apostlarnas förkunnelse och leds av dem och deras efterträdare.

Denna enda heliga katolska och apostoliska kyrka har överlevt historiens alla stormar och finns i allra högsta grad konkret kvar i dag som ett vittne på att Herrens löften (”Dödsrikets portar skall aldrig få makt över den (kyrkan)” (Matt 16:18),”och jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:20)) den leds fortfarande av biskoparna (apostlarnas efterträdare) med Petri efterträdare i spetsen precis som under hela historien.