Om man tar del av inläggen och hur man tolkar ordet Kyrka så inser man att språkförbistringens tid inte är förbi.

Jag kan tänka mig Kyrkan som den universella kyrkan och sedan har vi den lokala församlingen som Ulf E är inne på.
Om vi nu kallar den universella kyrkan (Kristi Brud, allt Guds folk, universella församlingen, Kristi kropp, den återlösta skaran, osv.) för Kyrkan, alltså en Kyrka oupplösligt sammanfogad i alla sina delar och som hämtar sin näring från Kristus. Ef 4:16 Kol 2:19 Alltså en Kyrka utan fläck och skrynka Ef 5:25-27 . Vi talar då om Kyrkan som den osynliga församlingen som sammanfogar alla de lokala församlingarna bestående av oss vanliga ofullkomliga människor. Det bör vara “Kyrkans väsen”

Problemet blir då när vissa lokala församlingar tror sig vara förmer, ha en större uppenbarelse kanske rent av genom traditionen och då kallar sig Kyrka med stort K och utser världsliga ledare som tror sig ha auktoritet från Gud att styra och leda alla dessa lokala församlingar.

Jag anser bibeln är mycket klar med att den universala Kyrkan (om vi nu är överens om att det är enheten av allt Guds folk) leds av Kristus genom DHA. Alltså inte av någon mänsklig ställföreträdare!

Men inte heller det skulle faktiskt hjälpa. Kyriakos är ett ”påhitt av människor” menar Enarson. Visst, och detsamma kan sägas om varje ord som används i Nya Testamentet. Mig veterligen finns det inte ett enda ord i NT* som inte existerar i den tidigare grekiska litteraturen, inklusive ekklesia. Det de kristna gjorde var att ta ett begrepp som redan existerade och ge det en ny innebörd; mao, ekklesia kom att definieras annorlunda i en kristen kontext än ute i samhället. Att senare generationers kristna mer och mer började använda ett annat ord för samma fenomen, kyriakos, är en fråga om språklig utveckling snarare än om teologi.

(Naturligtvis kan man argumentera att även förståelsen av kyrkan/församlingen förändrades med tiden, om man så vill, men då refererar man ju till en innehållsmässig snarare än en begreppsmässig förändring).

Det väsentliga, vilket Ulf också påpekar, är nämligen vad vi menar med begreppen. Vad syftar vi på när vi säger kyrka eller församling och hur förstår vi den lokala och universella församlingens natur och väsen? Om vi kan göra detta tydligt och komma överens om definitionerna spelar det mindre roll vilka begrepp vi använder. Ord har nämligen inte liv i sig själva utan är bara symboler för ett visst idéinnehåll. Om jag och en vän båda använder ordet café men menar helt olika saker uppstår språkförbistring. Men om jag använder ordet café och min vän ordet fik men vi båda menar exakt samma sak och vet om detta, så kan vi kommunicera obehindrat.

Ganska självklart, om man tänker efter.

*Jag har inte kollat detta och kan ha fel; ngt enstaka hapax kan säkert förekomma, men det bekräftar i så fall bara regeln.

Jag tror att när människor uttrycker dylika tankar handlar det ofta om att man vänder sig emot de delar i “kyrkan som institution” som har mänskligt och inte gudomligt ursprung. Det handlar ofta om en uppgivenhet (åtminstone hos många unga) över det kristna etablisemangets önskan om att hålla fast även vid de delar av kyrkan som är mänskliga bålverk.

Jag tror man når dessa människor genom att börja i andra änden. De accepterar gärna (ofta) att de är en del av kyrkan i och med att alla kristna automatiskt är det – det är en konstituerande substans i den kristne. Därefter kan man resonera vidare om att mänskliga institutioner som hindrar de heligas gemenskap (med varandra och med Gud) INTE är en del av kyrkan, utan är kyrka enbart till namnet.

Därefter kan man, kanske, visa på de institutionsLIKNANDE delar av kyrkan som faktiskt är instiftade av Gud och inte människor. Dit når man dock bara om man får bort så mkt som möjligt av det falska dessa människor reagerat emot.

“Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni skall lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger.” (1 Kor 4:6)

Detta är en säker och beprövad regel. Anden sanktionerar alltid det skrivna Ordet. Väckelse har alltid haft sitt ursprung och förankring i det skrivna Ordet. Det är det säkraste kännetecknet när vi ska pröva om något kommer från Gud. Stämmer det inte med Ordet måste vi se upp.

Tänkte på en sak.

Det var någon som bland kommentarerna frågade ifall( någon menade) att vi måste gå via Kyrkan för att finna frälsningen?

Jag tycker det är en fråga som bottnar i flera svar, men är det inte åtminstone tänkvärt att det var församlingen( kyrkan) som nedtecknade Jesu ord, och berättade om hans liv och gärning?

Jesus verk uttrycks i samklang med hans Kyrka, och kanske var det därför han sa att där två eller fler är samlade i hans namn finns han mitt ibland dem.

Därför tror jag inte att man överhuvudtaget kan undgå att tala om Kristi kyrka ifall man vill tala om Jesus..

Karl XII:s kyrkobibel Matt 16:18 Och jag säger dig igen, att du äst Petrus; och uppå detta hälleberget skall jag bygga min församling; och helvetets portar skola icke varda henne öfvermäktige.

Ordet församling finns med i dessa två översättningar.