Om du läser min kommentar en gång till tror jag du ser att den inte var ett svar på, eller en kritik av, dina åsikter. Jag delar en del av dem och andra inte, och du får självklart tycka vad du vill om ungdomsmötena på Livets Ord. Men hela min poäng, vilket faktiskt framgår ganska klart, är den stora faran i att slå ihop en stor skara unga människor i en grupp och ge dem ett gemensamt, negativt betyg. Detta sker alltför ofta och är definitivt en bidragande orsak till en ökad generationsklyfta.

Att ungdomsgruppen på Livets Ord innehåller en ovanligt hög andel motiverade ungdomar som tar sin tro på allvar, är inte på något sätt en generalisering. När du däremot antyder att det var just den gruppen och inga andra som jag fokuserade på under min tid som ungdomspastor tar du fel, och bör nog läsa det sista stycket i mitt förra inlägg några gånger till.

Helt överens är vi däremot om att det enda som räddar ungdomar – och alla oss andra också, för den delen – är en levande tro grundad på bibeln.

Jag tror du är och kommer att vara en stor förebild för många som är yngre än dig.

Det var verkligen ett vekt svar om jag får utrycka mig milt.

Menar du att en positiv trosatmosfär kommer rädda ungdomar som råkar ut för alla möjliga problem i livet?

Det enda som räddar ungdomar är att man vet vem man tror på och har en levande tro grundad på bibelkunskap.

Personligen har jag varit med på ungdomsmöten och andra samlingar sen jag var 16 år sen har jag även flera yngre syskon som har varit väldigt mycket på Livets ord och det som slagit mig är att samma typ enkla sanningar slås om och om igen, gärna i till en härlig ljusshow och nån peppig predikan.

Sen så generaliserar du själv lika mycket läser jag när du säger att det finns en ovanligt hög del motiverade överlåtna Jesus centrerade ungdomar.

Kan det vara så att det är dom du fokuserat på och inte på dom som inte är på mötena dom som e på utkanten för dom har svårt att ta till sig den glättiga fasaden och dom enkla budskapen.

Kanske appelerar budskapet inte till dom helt enkelt.

Sen så är det även så att mitt inlägg här knappast kommer inverka menligt på gruppen ungdomar om du nu tror att jag dömer ut gruppen som sådan.

Eller menar du att personliga åsikter och synvinklar är att sluta sitt hjärta för ungdomarna ? I så fall tror jag du har fel.

Jag har inte så stor erfarenhet av kristet ledarskap, mer av ledarskap i industrin. Där är ganska självklart med äldre mentorer. Det jag “hör” mest i ditt inlägg är din hänvisning till Malaki 4:6. Därifrån får vi gå till Sef.3:9,” vi skall få ett rent tal osv.” och sen “ner” till språkförbistringen. Nu börjar det bli verkligt intressant. Det tycks handla om ny “pedagogik”.

Vi behöver inga mer församlingar som kraschar pga. bristen på herdeskap, det måste få ett slut!
Mvh/Magnus Axelsson

När du skriver att “ett område där det är särskilt alarmerande är bland ungdomarna speciellt på livetsord”, klumpar du ihop många hundra unga människor i en och samma grupp och sätter en kollektiv stämpel på dem. Vi är säkert alla skyldiga till generaliseringar av det här slaget och snabba, gemensamma utdömanden av grupper – ofta unga – men behöver komma ihåg att de inte på något sätt till minskad generationsklyfta. Istället ökar de den.

Jag har arbetat med ungdomar i 25 år och vet av erfarenhet att den unga generationen mer än någonsin behöver omges av en upplyftande trosatmosfär från den äldre, i övergången från mammas/pappas tro till en egen, från barnatro till stabil vuxentro. Enligt Malaki är det just med “fädernas hjärtan” som processen börjar. När fadersgenerationen väljer att fästa ögonen på det negativa, att sucka och generalisera, sluts dörrarna mellan generationerna från båda håll och isoleringen blir allt större.

Ungdomarna på Livets Ord förtjänar – precis som ungdomar överallt, och alla vi andra också för den delen – något bättre än att omnämnas och betygsättas i grupp. Bland dem finns alla varianter av personlighet och många olika nivåer av andlig motivation och stabilitet. Som i varje ungdomsgrupp med andra ord, men eftersom skaran är så pass stor finns det fler av varje sort.

Däremot vet jag – både av att tidigare varit ungdomspastor för dem i fem år, och att genom resande ha mycket att jämföra med – att det i den här gruppen tvärtom finns en ovanligt hög andel motiverade, ärliga, överlåtna och Jesusälskande unga människor, som tar sin tro och sin egna relation med Herren på stort allvar.

Och även de som inte gör det, ska vara mer än välkomna till kyrkan och ungdomsarbetet, och ska förhoppningsvis där kunna få den tid, stöd, undervisning och positiva atmosfär som kan inspirera fram vidare beslut, utan att mötas av negativa generaliseringar och kollektiva utdömanden.