Gottsunda, en invandrartät förort i Uppsala har de senaste dagarna varit utsatt för långtgående vandalisering. Bilar har satts i brand, stenkastning på polis och tydligen också ett försök att bränna ner Gottsundabadet har förekommit. Detta destruktiva beteende är naturligtvis helt oacceptabelt. Det kommer nog också som en mindre chock för många Uppsalabor som ännu lever kvar i känslan av Uppsala som en lite dammig, halvt landsorts stad och ett lugnt, akvarieliknande akademiskt centrum.
Det är ingen tvekan om att nerslitna förorter och dåliga möjligheter för ungdomar tillsammans med den ökade arbetslösheten och allmän alienering skapar dåliga förutsättningar för ungdomar med invandrarbakgrund. Samtidigt är det få av dessa ungdomar som faktiskt förfaller till detta helt oacceptabla och brottsliga beteende. Men de som gör det förstör mycket för andra och ökar på främlingsfientligheten. Gottsunda är inte Gaza eller Ramallah. Historier förekommer om att dessa ungdomar eggas på av släkt och vänner och blir hjältar om de kommer i konflikt med polis och brandmän. Samtidigt är det en helt oacceptabel situation för polis och brandkår att försöka, under stenkastning lugna ner situationen. De skall inte behöva utsättas för sådant.
Det är viktigt att leta efter underliggande orsaker, ändra på felaktiga förhållanden och ifrågasätta årtionendens intergrations- eller brist på integrationspolitik. Samtidigt måste man klart och bestämt visa att detta beteende är fullständigt oacceptabelt i en demokrati, var det än förekommer. Missförhållanden löses inte med våld. Inte heller kan man ständigt skylla på att det inte finns fritidsgårdar.
Frågan är också vad ungdomarnas föräldrar står i detta och vad de gör. Det går aldrig att komma undan föräldrars ansvar i dessa typer av situationer. Till syvende och sist är det inte enbart myndigheternas uppgift att lösa dessa problem. Det måste göras genom kraftiga insatser från familj, släkt, vänner. Här kan gräsrotsorganisationer vara till stor hjälp, inte minst kyrkor.
Kyrkor har också ett annat vapen, bönen. Det kommer att bli mer nödvändigt än någonsin att be för dessa områden och dessa ungdomar samt aktivt gå in och hjälpa till. Vår församling har redan börjat agera och är beredd att göra mer för att inte bara återställa lugnet genom vänskap och samtal och  men också att visa på alternativa livsstilar som bryter dessa destruktiva tendenser. Här gäller det att visa en frimodig och kärleksfull inställning. Att som SD bara tjata om svenskhet och svensk kultur är ogörligt.
Dessa ungdomar, såväl som alla andra ungdomar i vårt land har rätt att höra evangelium och få möjligheten att välja att  följa Jesus, Fridsfursten, som både kan förvandla hjärtan och förändra sjaskiga och hopplösa omständigheter.
Ärkebiskopen försvarar läronämndens bejakande av samkönade äktenskap, trots att den var splittrad. 6 biskopar reserverade sig. Wejryd menar att frågan är utredd och färdigtänkt och att den stämmer med Svenska kyrkans lära och bibelsyn. Flummigare än så kan man nog knappast uttala sig. Att det stämmer med bibelsynen hos valda delar av kyrkan stämmer naturligtvis men det innebär knappast att beslutet är teologiskt förankrat vare sig i Bibeln eller i Svenska kyrkans bekännelse.
Tvärt emot vad Wejryd pÃ¥stÃ¥r är det ett kraftigt avsteg frÃ¥n Svenska kyrkans lära och ocksÃ¥ första gÃ¥ngen man pÃ¥ detta sätt ändrat läran. När Wejryd till tidningen Dagen pÃ¥stÃ¥r att det inte handlar om att anpassa sig efter staten sÃ¥ är det verkligen en “freudian slip”. Det är just vad man gör och det har han förresten sagt i andra sammanhang.
Allvarligare avsteg får man leta efter i kyrkans historia och att trivialisera denna fråga, som Wejryd gör, genom att bubbla på om tjusningen med oväntade överraskningar på sammanträden är bara snömos som bjuds ut till journalister. Ett mycket ytligt tillvägagångsätt som ger intrycket av stor oärlighet. Beslutet, som verkar har stora möjligheter att gå igenom i höstens kyrkomöte är skandalartat, ett stort avsteg från den sunda läran och något som kommer att få mycket allvarliga och skadliga konsekvenser för kyrka och frikyrka i vårt land. Det kan ta generationer att reparera om inte kristna i alla läger reagerar kraftigt.
Ett litet tillägg. Visst har det funnits oerhört allvarliga heresier i kyrkans historia så jag kanske uttryckte mig lite luddigt. Det var Svenska kyrkan som evangelisk kyrka jag hade i åtanke och frågan är om det förut har skett denna typ av läroändring som nu sker, med en sådan förändring av formuleringar i handboken, angående äktenskapet som alltså helt omdefinieras.
Teologiskt sätt är det lite farligt att börja tala om att etiska frågor och sådant som har med skapelseordningen att göra inte har med frälsningen eller med Jesus att göra. Det handlar i detta fall om en betydande avvikelse från den skapelseordning som ligger till grund för frälsningen. Vi har ett problem när moderna teologiska influenser gör stor åtskillnad mellan lära och etik och underordnar eller relativiserar etiken och menar att detta egentligen inte har med Jesus och frälsningen att göra. I Kristi kropp hänger detta ihop och i skapelsen har Jesus sanktionerat man och kvinna. Här är det verkligen lätt att få ett felaktigt, modernt och relativiserat perspektiv. Soteriologi, ekklesiologi och etik hänger ihop.
En vecka har gått av kontroversen kring Aftonbladets insinuanta artikel om Israel och påståendet om skördande av organ från palestinier. Detta skriver man i frågeform utan några som helst bevis och skapar otäcka associationer. Säkerligen för att ytterligare svärta ner Israel i allmänhetens medvetande.  Själv har jag varit nergrävd i flyttbestyr och utan dator ett tag och inte hunnit kommentera förrän nu.
I Israel går protestvågorna höga över dessa helt obelagda anklagelser. Det kunde gårdagens SvD inte förstå utan menade att man i Israel inte förstod sig på Sverige. Snarare är det väl tvärtom, man borde kanske förstå hur man reagerar i Mellanöstern. Förutom den isande nedlåtenhet, den skoningslösa och ofta mycket fördomsfulla kritik som ständigt drabbar Israel så finns det också en 2000-årig historia av att beskylla judar för de mest groteska brott, bland annat för att stjäla hedningars blod. Det gör det hela speciellt känsligt. Det är inte alls konstigt att man reagerar starkt i Israel. Svenska journalister, om de på det minsta sätt vill vara objektiva, måste förstå denna bakgrund men gör sig oftast inte besväret. Man har ofta redan bestämt sig. En del låter ohöljt som Israelhataren Lars Ohly. Lyckligtvis finns det andra som reagerat och långt från alla håller med Aftonbladet.
Häromdagen, när ett av flyttlassen gick, följde jag diskussionen i ett av P1:s program. Vad som var speciellt smaklöst var Aftonbladets kurlturchefs argumentering. Speciellt när hon började försvara sig med att kultursidan är intellektuell och för intellektuella gäller andra regler. Reporten som intervjuade frÃ¥gade fyndigt om detta ocksÃ¥ gällde hanteringen av sanningen. Det lÃ¥ter skrämmande när “intellektuella” hänvisar till att man följer andra regler än folk i gemen.
Självklart kan man diskutera den svenske ambassadörens uttalande ur ett visst perspektiv, yttrandefrihetens. Carl Bildts kommenterar väl kyligt när han ytterst kortfattat säger: “Regeringen yttrar sig inte om artiklar”. Det är lätt att gömma sig bakom paragrafer. Dels undrar jag om regeringen  historiskt verkligen aldrig uttalat sig angÃ¥ende infama artiklar eller inte skall uttala sig i speciellt grova fall som detta men det kan vi lämna därhän nu. Däremot är det uppenbart att Aftonbladet gömmer sig bakom tryckfriheten och nu framstÃ¥r som ett offer. Tyvärr lyckades man vända ambassadörens uttalande till detta. Oavsett om hon nu gjorde sakligt rätt i varje detalj eller inte sÃ¥ skall hon ha heder att hon vÃ¥gade och att hon inte böjt sig för trycket hemifrÃ¥n.
Det är viktigt att se denna osakliga artikel ur ett större perspektiv. Nämligen att sådant ingår i den demonisering av det judiska folket som uppstår med jämna mellanrum. Ett tillstånd som för judar historiskt sett varit mer regel än undantag. Det är också ett exempel på den dubbla standard som används emot Israel i den propaganda som ständigt pågår. I den miljön går det alltså lätt att utan sakliga bevis beskylla Israel för vad som helst utan bevis. Om man, som jag just nu, försvarar Israel då beskylls man för att blunda för faktiska problem eller vara den som sväljer allt. Hätskheten har ofta höga decibel.
Aftonbladet har gjort bort sig och försöker nu ta sig ur. Kulturchefen lät oehört slingrande och oärlig.
I dagens SvD skriver Cordelia Edvardson en mycket bra artikel där hon underkänner Aftonbladets hänvisning till tryckfriheten.
Hörde häromdagen ett reportage från Frizon i radion. Den som intervjuades påstod att om utvecklingen inom frikyrkligheten följer den nuvarande statistiska kurvan så finns inte frikyrkan kvar om trettio år utan är utraderad. Låter magstark, har inte kollat siffrorna, men om det ligger något lite i detta så är det naturligtvis ett panikartat allvar. Till detta bör också läggas den alltmer accelererande sekularisering som pågår inom både kyrka och frikyrka.
Hörde samtidigt att den demografiska utvecklingen i Europa är sådan att den muslimska populationen ökar med sådan fart att Europa statistiskt sätt är muslimsk år 2075.  Sådana uträkningar behöver inte alltid stämma men det är klart att det ligger något i det hela när det föds så lite barn, samtidigt som det aborteras så många. Den muslimska befolkningen har ett långt högre födelsetal så det är inte så svårt att räkna ut vartåt det kan luta om utvecklingen fortsätter på samma sätt som nu.
Enligt vissa källor behövs det ett födelsetal på 2,1 barn per familj för att en kultur skall vara varaktig i mer än 25 år. Under 1,9 så dör denna kultur. I Europa idag ligger siffrorna på mellan 1,1, Spanien, och 1,8, Frankrike, Tyskland ligger på 1,3. Detta skulle då innebära att den europeiska kulturen steg för steg dör ut. Invånarantalet sjunker inte men det har med invandring till Europa att göra och den är överväldigande muslimsk. I Frankrike har muslimska familjer ett genomsnittligt födelsetal på ca 8:1. I England har den muslimska befolkningen gått från 82 000 till 2, 5 miljoner på 30 år. Tyska myndigheter menar att Tysklands befolkningsspiral går obevekligt ner och att 2050 är Tyskland ett muslimskt land.
Hur korrekta dessa uppgifter är i alla dess detaljer och hur sanna prognoserna är vet jag inte. Det är ändå så att det pågår en stor demografisk förändring i Europa idag som många av oss är okunniga om eller förnekar. Inte minst inom den kristna världen sker det lätt en förnekelse, ofta av rädsla att verka politiskt inkorrekt eller vara fördomsfull.
Om Libyens Gaddafi gläder sig över detta så kanske vi har något vi måste fundera över och be för. Inte minst tror jag vi måste på ett kärleksfullt sätt vara frimodiga att predika evagelium för muslimer i Europa. De behöver Jesu kärlek lika väl som alla andra männsikor. Jesu kärlek är också en kraftfullt motmedel emot fruktan, fobier och främlingshat.
Ett litet tillägg till den som undrar hur det går ihop med vad jag skrivit tidigare. Jag tror nämligen på både ock. Både bättre och bistrare tider. Sekulariseringen har nog de flesta insett att den starkt påverkat kyrkorna till de sämre. Det innebär ju inte att inte samhället kan svänga i mer positiva ordalag ändå. Inte heller tror jag att vi kan blunda för negativa inslag i den verklighet vi lever i men med Herrens hjälp kan allting förändras men det sker inte per automatik.
Det har varit en speciell och mycket intensiv vecka. Min älskade svärfar, mentor och medarbetare under så många år, pastor Sten Nilsson, dog i måndags. Vi har känt varandra i 33 år och umgåtts regelbundet och nära. Oändligt många är samtalen och besöken. Han var också medgrundare till Livets Ord och styrelsemedlem i många år. Det finns naturligtvis så mycket att säga om allt detta och hans medverkande i olika skeenden i Sveriges andlig nutidshistoria. Nu är det emellertid mest som mycket nära svärfar och vän som jag tänker på honom och veckan har varit full av saknad, tankar och känslor.
Samtidigt gifter sig idag Kristofer Nilsson, ett av Stens många barnbarn, med sin Stina och ett nytt äktenskap bildas i släkten. En av Stens barnbarns hustru Sara är gravid och föder om några månader ett barn som aldrig kommer att ha träffat Sten men som kommer att bo på den gård, Fridhem, som Sten köpte och flyttade till med sin familj 1962. Jonathan och Sara tog över den delen av gården för några år sedan. Innan dess hade två av Stens barn med familjer bott där. Där hade vi 1981 de pastorsdagar som Sten initierade och som ledde till att vi senare startade Livets Ord.
Sten och Maj bodde där tills bara för mindre än ett år sedan då de flyttade till ett vårdboende. Deras äktenskap blev 65 år gammalt. Helt fantastiskt! I det hus som de byggde på Fridhems gård 1976, samma år Birgitta och jag gifte oss, och flyttade in i för att göra huvudbyggnaden till Ashramgård med retreater och samlingar, flyttar jag och Birigtta in nu i dessa dagar. Det är märkligt hur mycket som händer inom loppet av en vecka i en släkt.
Enligt senaste opinionsundersökningen ligger KD verkligen risigt till. SD skulle enligt en väljarbarometer få 5,6 % medan KD bara skulle få 3,6 %. Här finns det säkert osäkerhetsmarginaler men siffrorna är ändå farliga för KD. Det visar också att KD:s otydlighet inte ger resultat. SD spelar på invandrarrädsla och kan nog plocka åtskilliga poäng i längden.
Man satsar också stort på kyrkovalet. Därför är det viktigt att dubbelanslutna medlemmar, medlemmar alltså i både Svenska kyrkan och en frikyrka vilket inte är så ovanligt som en del tror, inte minst i Pingströrelsen, aktiverar sig och röstar i detta val som kan ytligt sett verka tråkigt och ointressant. Det går inte att bara ignorera Svenska kyrkan, vad man än tycker om dess utveckling. Svenska kyrkans politisering är destruktiv för den men ju fler levande kristna som kan väljas in på olika poster desto bättre i längden. Frimodig kyrka gör ett mycket bra jobb och är väl värda att rösta på. Eller varför inte KD. Inte minst i tider av total teologisk misär vilket påverkar kyrka såväl som frikyrka bör vi vara så aktiva vi kan.
Jag lägger till här som svar på en blogg kommentar. Jo, det finns flera intressanta att rösta på i Uppsala, tex, Margit Borgström och även Jonathan Ekman som ställer upp för KD  både i Uppsala stift och Ärentuna församling.
Sten Nilsson, min kära svärfar, har nu gått hem till Herren i en ålder av 94 år. Det hände kl 09:10 i morse, den 10 augusti 2009. Igår åkte Birgitta och jag från Malmö, via Göteborg med ilfart hem till Uppsala och kom fram till Sten och Maj kl 21:00 igår kväll. Vi träffades i Malmö, jag kom från Oslo kvällen innan, plockade upp vår bil och åkte hem. Birgitta hade känt på sig i flera dagar att det inte var långt kvar. Hon och de andra syskonen har turats om att vaka vid bädden. Sedan i tisdags morse var Sten sovande och svarade inte på tilltal. Jag såg honom sist i måndags och då var han fortfarande medveten och jag är väldigt glad att jag hann hem igen innan Sten avled och fick alltså igen säga adjö och tacka honom för allt.
Sten har levt ett sÃ¥ rikt liv med Herren som han ocksÃ¥ har skrivit om i sina memoarer; “Ledd av Guds hand”. Hela livet har han vandrat med Gud och betytt sÃ¥ otroligt mycket för så mÃ¥nga människor. Han var förkunnare, författare, missionär, pionjär, själavÃ¥rdare m.m.
För mig personligen betydde han oerhört mycket och utan honom hade det aldrig blivit något Livets Ord. Inte minst i början var han ett oerhört stöd och när vågarna gick höga var hans milda vishet till ovärderlig hjälp.  Han var så ivrig att den karismatiska väckelsen och trosundervisningen skulle nå ut till svenska folket och inte minst till missmodiga präster och pastorer. Han var en verklig banbrytare på så många olika områden.
Han hade också ett kärleksfullt hjärta för hela Kristi kropp och tyckte inte om sekterism. Även som styrelsemedlem i Livets Ord förblev han Metodistkyrkan trogen hela livet. Framförallt var han bibellärare och missionsman. Han älskade att undervisa på Livets Ord Bibelcenter och tyckte att han var så lyckligt lottad som kunde, efter sin pensionering vara så aktiv och betjäna så många tusentals elever med bibelundervisning.
Sten älskade att höra berättelser om hur Herren verkade på missionsfälten och inget gjorde honom så glad som när människor blev frälsta och Gud gjorde under.
När han på slutet knappt kunde tala så lyste han alltid upp när han fick höra om Jesus och kunde spritta till av glädje över något han fick höra.
En andlig hövding har gått ur tiden och vi saknar honom och älskar honom mycket. Tack Gud för Sten, för hans föredöme och för hans rika liv!
Läs om Sten Nilsson på Livets Ords hemsida och se inspelning om hans andligt rika liv. Del 1. Del 2
PÃ¥ sommaren finns det alltid en “veckan efter”. Det är veckan efter Europakonferensen dÃ¥ de flesta, ibland med trötthet in i märgen gör de arbeten som behövs för att Ã¥terställa allt efter konferensen. I Ã¥r har det gÃ¥tt fort och det verkar fungera mycket bra.
En sÃ¥dan här vecka finns det mycket att samla upp. För min del en massa skrivande, mejl och annat. Nu Ã¥ker jag bort nÃ¥gra dagar. Skall hjälpa min yngste son att flytta till Lund där han fortsätter sina studier. DärifrÃ¥n Ã¥ker jag till Oslo för att medverka i Jesus Church’s sommarkonferens med Stefan och Anne Christiansen under kommande fredag och lördag.
Det är många och regelbundna besök hos mina svärföräldrar. Det känns som om livet sakta går mot sitt slut för Sten men man vet aldrig, han har piggnat till förut. Birgitta är där så ofta hon kan men nu reser vi bort några dagar även om det känns lite riskabelt.
Det blir alltså lite oregelbundet nu med bloggandet under några dagar. Det är alltså en blandning av några semesterdagar, flytt, uppföljningsarbete och annat men hoppas kunna komma tillbaka snart igen. Förhoppningsvis till eller efter helgen.
Allt väl tills dess till er alla där ute i bloggosfären.
Det är redan söndag och Europakonferensen är nästan över. Vi har ett möte kvar. Carl- Gustav Severin skall predika. Sedan har vi missionärsträff och gemenskap ute på Ribbeingebäck i eftermiddag Det har gått så fort och varit så välsignat. En härlig fest inför Guds ansikte med så mycket glädje, undervisning, fest, gemenskap och Jesusnärvaro.
Och så många människor. Det är omöjligt att räkna hur många som deltagit. En del stannar hela veckan. Andra kommer i början av veckan. En del kommer i slutet, till helgen. Några kommer för ett möte, en talare osv. Hur många som gått in och ut genom dörrarna, ja, det blir många tiotusentals om man skulle kunna räkna.
Det har varit en sådan bredd och mognad på talarna och glädje har präglat dem allihop. Mark Conners undervisning om församlingen var så bra. Suliasi Kurulos trosundervisning och passion för mission i hela världen var så präglad av Jesus. Charles och Sue Whiteheads undervisning och vittnesbörd om Andens verklighet under 1900-talet och i vardagslivet var så bra. Det är härligt hur Herren kommer till i alla sammanhang. Och Hans Weichbrodts fredagskväll, den var fantastisk! Igår kväll, lördag, hade vi en fest och många blev berörda av Guds Ande och man kunde se hur längtan efter livet i Anden växte hos många, inte minst hos ungdomarna.
Jag tror att Herren kommer att ge oss en ny besökelse i Sverige som resulterar i ett återvändande till det sanna övernaturliga livet i Andens kraft. Det kommer också att innebära en ny hunger efter Ordet och den sunda läran. Vi kommer då att uppskatta och förstå, älska och kunna relatera till alla delar av Kristi kropp. Det har med andlig mognad att göra.  Samtidigt kommer detta, om vi är öppna och inte självcentrerade att ge oss en ny nöd för de förlorade, inte av plikt utan av kärleksfull medömkan över den vanlige svenskens svåra andliga situation.
Jesus älskar Sverige och vill hjälpa och beröra varje svensk. Det kommer det säkert att bli motstånd på. Det kommer både att bli bistra och välsignade tider men med Andens hjälp har vi vår bästa tid framför oss. Jag tror att det kommer en stor skörd av svenskar, gammel- och nysvenskar som kommer att hitta Jesus, hitta hem till Gud.
