Konferensen rycker allt närmare. Det skall bli väldigt  spännande att vara med igen. Det blir alltid annorlunda varje år och under alla år jag varit med har det alltid varit en känsla av stark Gudsnärvaro och en stor andlig mättnad efter konferensens slut. Det är alltid roligt att höra hur männskiskor blir välsignade och deras liv berörda av Herren.

Jag tror att Guds ord har en  oerhörd förmåga att påverka  och förvandla människors liv idag.  Det finns en sådan inneboende kraft i Gudsordet. Därför måste det förkunnas med tro och övertygelse. Ordet är både bröd och ljus. Ett dagligt bröd som möter våra dagliga behov. Ordet är också ljus som lyser upp den stig vi skall gå på.

Ibland tror jag att vi har en förväntan på att Ordet skall vara bröd, kanske till och med sötebröd,  men att vi inte riktigt är intresserade av Ordet som ljus. Men utan ljuset famlar vi i mörket ocyh vet inte vart vi skall gå. Det profetiska ljuset ger oss en sann bild av hur verkligheten är beskaffad och hur det andliga läget egentligen är. Inte bara i våra egna liv men också i nationen och i Kristi kropp.  

Precis som det kan  finnas brist på bröd som mättar och helar kan det finnas brist på det profetiska ordet. Ibland vill vi inte höra sådant som inte passar in vare sig i vår livstil eller vår agenda utan vill hellre att Herren skall välsigna det vi redan gör. Jag tror at tdet blir viktigare än någonsin att komma samman oförbehållsamt inför Herrens ansikte, söka hans närvaro, för den Han är,  och förvänta sig hans tilltal, inte enbart in i våra egna liv utan också in i den situation Kristi kropp är satt att förvalta i Sverige idag, där vi skall vara  salt och ljus.

”Road rage”, när anonyma bilister lever ut sina aggressioner genom sin bil och i trafiken, verkar även ha drabbat nätet. Nu kommer undersökningar som visar att hatet pÃ¥ nätet ökar. Anonymiteten bidrar säkert till detta. Man kan vräka ur sig vad som helst utan att riskera att fÃ¥ tillbaks eller bli igenkänd. Att sitta i sin ensamhet bakom sin dator och släppa fram alla aggressioner kan knappast vara hälsosamt, vad Freud än kan tycka om detta.

Igår sa någon på radion att man måste få vara fri att tänka precis vad som helst, bara det inte går till handling, typ, till exempel, att fantisera om att sätta kniven i någon man inte gillar, men som sagt, bara i fantasin. Jag håller inte med. Att odla ett osunt, negativt och destruktivt tankeliv är att att börja låta fantasin skena åt fel håll. Alla destruktiva handlingar har börjat med ett negativt och destruktivt tankefrö som senare växer fram till handling, ofta när man vant sig vid tanken.

Vi skall istället ta varje tankefund till fÃ¥nga och lägga den under Kristi lydnad säger 2 Kor. 10:5. Vi skall ocksÃ¥ inrikta oss pÃ¥  ”allt som är sant, värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk pÃ¥ allt sÃ¥dant. ” Fil. 4:8. Detta är raka motsatsen till att bara lÃ¥ta allt som kommer upp i hjärnan löpa fritt fram i fantasin. Den enda abort jag tror pÃ¥ är aborterade tankar som dÃ¥ inte leder till destruktiva beteenden.

Återhållsamheten är en kristen dygd. Allt man tänker behöver man inte nödvändigtvis säga. Det man säger behöver inte alltid fyllas med cynism, sarkasm, fräckhet och dräpande kritik. Det har inte med frihet i debattklimatet att göra. Det har med det egna inre klimatet att göra. Man skulle säkert inte säga sådant om man stod ansikte mot ansikte med personen ifråga. Det är lite som det våld som kan utövas i massans anonymitet  när en folkhop ger sig på en ensam person. Alla slår blint för just deras slag syns inte och ingen kan fällas för mord då alla var med och slog men ingen vill kännas vid det dödande slaget. Att gömma sig i folkmassan, i bilen eller i anonymiteten bakom datorn är nedbrytande och skapar ett dåligt klimat som tillåter mer och mer hårdhet och fräckhet. Då kallnar kärleken.

Efter en enormt härlig värme har nu det obligatoriska regnet infunnit sig i semestern. Egentligen borde jag inte skriva nu. Jag har ledigt. Birgitta har belagt mig med arbetsförbud så frågan är om bloggandet är arbete eller fritid:) Det är i allafall orsaken till att bloggen är lite oregelbundnare några veckor i juli.

Just nu strilar regnet ner, det luktar underbart frÃ¥n marken men himlen är jämngrÃ¥ och det är bara 14 grader. Inget badande idag. Ganska svenskt fÃ¥r man säga. Vad göra när det regnar? Läsa….

Har en trave som jag bläddrar förstrött i. Läser en bok om reformationen, har klämt en Grisham, just börjat en bok om Indien av en gammal missionär och är mitt i Gösta Berglings saga, (hoppsan, felstavat,tack för det, Berlings skall det vara.) samt just läst ut Per Olov Enquists ”Ett annat liv”, försökte för fjärde gÃ¥ngen börja pÃ¥ Dostojevskijs ”Bröderna Karamazov” men fÃ¥r inte upp Ã¥ngan, den fÃ¥r vänta ännu en gÃ¥ng, till efter sommaren, kanske en flygresa. Lite lyxigt pÃ¥ semestern att kunna välja och vraka och hoppa lite hit och dit bland böckerna, lite som vädret. Och somna mitt i läsandet….

Annars kan jag få vila av att göra det mest elementära, gå på ICA och leta efter filen osv och bara låta sinnet och kroppen vara i träda, gäspa och köpa en glass och strunta i kalorierna.

Härom dagen, 2/9, hade DN en mycket intressant opinionsartikel skriven av  Roland Poirier Martinsson om att konservativa väljare kan göra KD till ett stort, kanske det tredje största partiet. Det kanske vore något för Hägglund att fundera över? Något måste väl ändå göras innan  KD smälter bort i sommarvärmen och  mer och mer övertas av snällismens menlösheter. Det är nog ingen tvekan om att KD har alienerat sig från sina kärnväljare och idag framstår som ett mycket märkligt och allmänt velande parti. Allt för att klamra sig fast både vid  regeringsmakten och de futtiga 4 procent man har i opinionsundersökningarna. 

Martinsson bygger sin artikel pÃ¥ en Demoskopundersökning som säger att 7 av 10 svenskar har konservativa Ã¥sikter men kallar det för en ”tolerant konservatism”. Han ställer den i motsats till Sverigedemokraternas, som han säger ” skräniga ölsjappspopulism.”

Undersökningen visar att 7 av 10 svenskar värnar om familjen, lag och ordning, att man skall försörja sig på sitt arbete, att man inte har något emot invandrare eller minoriteter och inte heller är principiella motståndare till välfärdstaten.

Han menar att KD, om det går i mer konservativ riktning, skulle attrahera en stor mängd väljare som har just dessa åsikter. Detta om partier blir tydligare än nu och klarare tar parti för låga skatter, fri företagsamhet, starkt försvar, lag och ordning, stöder friskolor, personligt välfärdsansvar och färre aborter, är för ett gott klimat för familjer och främjar ett starkt civilt samhälle.

Enligt Martinsson finns det mängder av svenskar som idag har dessa värderingar men som är hemlösa i de nuvarande partierna. Så är det nog (även om KD säkert till stor del menar att de är just dessa åsikter man förespråkar). Risken finns ju att man antingen tröttnar helt på KD och politik i allmänhet eller att en del av okunnighet och populism förfaller till SD .

Vad göra? Finns det hopp för ett uppfräschat KD i mer konseravtiv riktining eller finns det plats för ett nytt  moralkonservativt parti i Sverige med social passion? Om inte Hägglund vaknar upp och lyssnar pÃ¥ de som röstat fram honom finns nog möjligheten att den ”toleranta konservatismen” som visar sig vara en mittfÃ¥ra i Sverige i framtiden tar sig andra vägar.

 Semestertider är inte bara tider av vila utan det sker även kriser i äktenskap som kan sluta i uppslitande skilsmässor för många svenskar.Det finns statistik som säger att i USA slutar 50% av alla äktenskap i skilsmässa och 51 % av alla evangelikala äktenskap i skilsmässa. Då skulle de kristna äkenskapen brytas sönder oftare än de övriga. Om dessa siffror stämmer vet jag inte exakt men är det så, och det verkar troligt, då är statistiken skrämmande. Mycket skrämmande.

Att det moderna samhället betraktar äktenskapet som en slit och släng vara eller ett historiskt skede som är överspelat verkar mer  och mer uppenbart. Det är en oerhörd fight om äktenskapets bevarande i dessa tider.

Att skilsmässor händer är  tragiskt, men så sker i en ofullkomlig värld.  Av olika skäl går mänskliga relationer sönder. Att  sådana situationer måste behandlas kärlekesfullt och pastoralt är naturligitvis ytterst nödvändigt. Vad som däremot allt oftare händer är att man tar skilsmässor för givet, som något normalt, eller ännu hellre, man ser det som en snabb utväg ur sina problem.  Samhällsutvecklingen har förvandlat det som i människors ögon förr var otänkbart eller en sista nödutväg  i en katastrofal situation till en bekväm bakdörr.

Det kristna äktenskapet är inte fullkomligt eller problemfritt. Det ligger emellertid en styrka och en välsignelse i det genom att det har en sakramental karaktär. (Med sakrament menas ett yttre tecken som förmedlar en inre verksam nåd.) Äktenskapet är ett förbund som verkligen instiftat av Gud och bekräftat av Jesus själv.Gud ger sin nåd åt och smörjelse till äktenskapet. Det bygger på Guds förbundsord. Det är inte enbart ett samhällskontrakt utan en djup och varaktig  förening som är initierad och välsignad av Gud. Gud förenar två  makar med varandra i förbundstrohet och ger dem den nåd som behövs att leva ut denna förening i livslång trohet.  Äktenskapet som sådant är ett skydd för alla individer som ingår det. Troende måste komma tillbaka till att det är Gud som handlar i äktenskapets ingående, inte bara de två som gifter sig med varandra.

Mer än någonsin måste vi se att skilsmässor tillfogar alla parter oerhörd smärta. Inte minst gäller detta barnen. Det var därför Jesus var så mån om äktenskapets bevarande och effektivt stängde dörren till skilsmässa som möjlighet för att fly undan sitt ansvar och sina problem. Äktenskapet kräver obrottslig trohet. Det är byggt på trohet, inte bara passion och känslor. Efter överlåtelsen till Jesus är äktenskapet den djupaste överlåtelsen en människa kan göra. Det är en överlåtelse till att vilja leva med och för sin livspartner hela livet. Oavsett hur det känns för stunden eller hur livet utvecklas.

Det är ingen tvekan om att alla relationer, hur djupa den än är går igenom kriser. Det är därför det är så viktigt att se att det ytterst sätt är Gud som bevarar äktenskapet. När två makar älskar Honom, har Jesus som Herre, böjer sig under hans vilja, ödmjukar sig inför varandra, förlåter varandra och ber för varandra så finns det en underbar nåd som hjälper dem att hålla samman och leva sina liv tillsammans trots mänskliga brister. Det går att hålla ihop hela livet, med Guds hjälp!