Det kan sitta djupt inne, men för ALLA gäller att ddet måste få mogna fram till ett hjärtligt förlåt. Och när det sägs, måste det TAS EMOT för att inte mista sin kraft – för mottagaren. En innerlig bön om att bli förlåten av Gud är alltid hörd! Tack o lov!

Förlåt!

De som försökt bevisa att de fakta som precenteras i boken är fel bild av vad RKK står för har haft dåligt stöd i bibeln för sina bevis.

1.Besöket hos vännerna i det katolska karismatiska centret kommer jag aldrig att glömma. Att be och lovsjunga Herren tillsamman med dem har berikat och välsignat mig på djupet.

2. Besöket i katakomberna – att vandra genom gångar med viloplatser för dem som en gång fanns. Många av dem betalade det yttersta priset för sin tro på Herren. Jag såg målningarna och inskriptionerna på väggarna. Jag skulle aldrig få för mig att kritiskt betrakta dessa tysta vittnesbörd från mina forna systrar och bröder. Var de för-katoliker eller katoliker eller..? Var de verkliga ( Godkända) kristna? För mig är det nog att de kämpade den goda kampen, att de höll ut till slutet. Jag tror att de nu är en del av den “sky av vittnen”, som omger oss sentida kristna. jag prisar Gud för deras exempel.

3. Systrarna på Il Rosario, det gästhem vi bodde på. Vänlighet och omtänksamhet kännetecknade dem. Varje morgon fick vi resenärer ha morgonbön i deras kapell, vi följde då tidebönsboken. Psaltarpsalmer och andra bibeltexter fyllde det lilla kapellet. PÅ kvällen kunde man lyssna till systrarnas vesper – även då psaltarpsalmer och bibeltexter. På morgonen hade vi protestanter vår bönestund, på kvällen var det vesper med katolska systrar, men vi bad alla och läste alla ur samma Psaltare i samma Heliga Skrift. Så jag frågar nu: var den “protestantiska morgonbönen” godkänd men inte systrarnas aftonsång?

Låt oss redan här och nu öva oss inför den stora glädjefestmåltiden genom att tillbe och lovsjunga vår Frälsare med våra syskon från den katolska kyrkan, orthodoxa kyrkan och alla protestantiska samfund. Visst finns det olikheter oss emellan, men en katolik eller orthodox som älskar Herren Jesus, är i mina ögon lika kristen som en protestant som älskar Honom.

Detta är nog en av de stora fördelerna med att vara kristen i Sverige. Ett land var mångkulturen och sekualisering är rådande- kan man se i förtid hur världs ekumeniken vill fungera på ett globalt plan.

Själv är jag av den överbevisning att om man accepterar evangeliet enligt Rom, så avsäger man sig Kristus och det han fullbordade på Korset. Men den religiösitet som finns i Rom är inte lätt att bli fri ifrån, se gärna denna: http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/05/roman-catholic-church-mormonism-jw.html av Paul Washer som har missionärt många decenier i katolska länder.