Långfredagsgudstänsten är slut för oss här på Livets Ord. Den var andligt kompakt och otroligt bra. Remi Höidahl predikade mycket koncentrerat, allvarligt och genomtänkt om Jesus som Smärtornas man och uppmanande oss att vara kvar i tankarna hela dagen i bön över Jesu lidande och dess betydelse. Det är så lätt att vi snabbt slätar över eller helt enkelt undflyr syndens allvar för att skynda till uppståndelsen. På söndag firar vi den. Nu tänker vi på synden och dess djupa konsekvenser, döden.

Jesus stapplar fram utmed Via Dolorosa på väg mot Golgata. Idag kan man följa med och stanna på 14 stationer. Inte alla finns nämnda i Bibeln men alla har ett bibliskt budskap till oss.

Station 1: Jesus döms till döden. Han döms egentligen fyra gånger. Av översteprästerna, av Herodes, av Pilatus, av folkmassorna.

Station 2: Jesus tar sitt kors. Han får bära sitt eget avrättningsredskap till avrättningsplatsen, redan sönderslagen och utmattad.

Station 3:Jesus faller första gången. Tyngden av hela världens syndabörda är mänskligt sett för stor att bära.

Station 4: Jesus möter sin mor. Detta måste ha skett, även om det inte omnämns direkt, eftersom Maria var med vid korset. Hon följer honom in i döden och i sitt hjärta förväntar hon sig ändå att löfterna till henne skall gå i fullbordan trots att allt ser ut som ett nederlag.

Station 5: Simon från Kyrene hjälper Jesus med korset. Simons liv förvandlas radikalt då han tvingas bära korset. Detsamma gäller oss.

Station 6: Veronika torkar svetten ur Jesu ansikte. Omnämns inte i Bibeln men Veronika betyder ”sann bild”. SÃ¥ viktigt idag att vi har en sann, inte falsk och självpÃ¥hittad bild av vem Jesus är och vad han gör för oss.

Station 7: Jesus faller en andra gång. Jesus faller enligt traditionen 3 gånger. Vi läser om ett tillfälle i Bibeln. Är det för människans andliga, själsliga och kroppsliga bördor han faller? Han dog ju verkligen för för hela människan.

Station 8: Jesus möter Jerusalems kvinnor. Dessa som inte förstod allvaret, inte såg på djupet får ett uppvaknande tilltal av Jesus.

Station 9: Jesus faller den tredje gången. Han föll så att varje person som faller skall veta att Jesus identifierat sig med oss i vår svaghet och hjälper oss upp igen.

Station 10: Jesus tas av sina kläder. Han blir helt avklädd, förnedrad och gjord till skam för oss, avskalad allt.

Station 11: Jesus naglas på korset kl. 12:00 på dagen. Blixtar av intensiv outhärdlig smärta går igenom hans kropp och själ.

Station 12: Jesus dör på korset. Klockan 3 på eftermiddagen, efter 3 timmars oerhörd plåga ger han upp andan och överlåter sig åt sin Fader. Mörker har övergått jorden. Hela skapelsen sörjer.

Station 13: Jesus tas ner från korset. Vännerna blir frimodiga och ber att få begrava kroppen. Kvinnorna är församlade med Maria och sörjer. Evangelisten Johannes är, i motsats till de andra lärjungarna, hela tiden med.

Station 14: Jesus läggs i graven. Innan sabbaten träder in smörjs hans kropp och begravs och där får kroppen vila i mörker bakom en stängd grav med förseglad sten, och vakter som håller vakt utanför.

Tidningarna har inget speciellt att säga om Jesus idag. Vad som egentligen utspelas för människornas frälsning denna dag går dem helt förbi. Så var det också den dagen då Jesus dog. De allra flesta hade ingen aning om vad som egentligen hände. Även lärjungarna hade skingrats, rädda för att gå samma öde till mötes.

Igår på kvällen föråddes Jesus av Judas och släpades bort för att kunna dömas under natten eller de tidiga morgontimmarna av ett hastigt sammankallat Sanhedrin där både Nikodemus och Josef av Arimatea måste ha ingått. Petrus har förnekat sin Mästare och efter att ha mött hans blick gråtande sprungit iväg förkrossad av sin feghet och lögn.

Idag, denna morgon, befinner sig redan Jesus i Antoniaborgen, överlämnad av översteprästerna och utfrågningen, rättegången och förnedringen har börjat.

Pilatus frågar ut honom, sänder honom till Herodes som sänder tillbaka honom. Folket har börjat samlas och stämningen blir allt hätskare och mer uppiskad. Hatet i rösterna blir allt tydligare: Korsfäst! Korsfäst!

Jesus står ensam och tyst som ett lamm som skall föras bort för att slaktas.

Folket väljer en annan Jesus, Jesus Barabbas och Pilatus viker sig för trycket, friger Barabbas och dömer Jesus till döden.

Jesus förs bort och gisslas med ett pinoredskap, flagellum, en piska  med  läderremmar där man hade fäst benflisor och järnkrokar som grävde ur kroppen och slet loss köttet så att blodet sprutade när slagen landade på kroppen. Många överlevde aldrig en sådan gissling.

Han blir också förnedrad genom att soldaterna kläder ut honom som en kung, kröner honom med en törnekrona som får blodet att rinna ner i ansiktet och hånar och slår honom.

Vägen mot korset har börjat.

Kom just hem från en så stark och helt fantastisk nattvardsgudstjänst på Livets Ord. Joakim Lundqvist predikade om Getsemane och om Jesu instiftande av nattvarden på ett så fängslande sätt och sedan var det en stor nattvardsgång med nästan 700 personer.

Underbar musik och tillbedjan och så innerligt allvarligt på rätt sätt. Nu intensifieras den Stilla veckan. Jesus föråds och kastas i fängelse över natten i översteprsäten Kajafas palats för att dömas tidigt nästa morgon och överlämnas till Pontius Pilatus.

Imorgon är det Långfredag eller som andra säger, den Goda Fredagen. Hela dagen imorgon går åt att följa Jesus till Golgata. Vi följer honom timme för timma. Skall på gudstjänst imorgon igen kl. 10:00.

Härom året spelade jag in en dvd i Jerusalem, där jag går längs Via Dolorosa och talar utifrån de 14 stationer som finns längs vägen, där var och en av dessa stationer berättar om viktiga händelser på Jesu väg upp mot korset. Nu under påsken kan du se den på vår webb-tv. Vill du ha den på dvd så finns den  här.

Världens viktigaste vecka handlar inte om påskkärringar utan istället om vad Jesus Kristus gjort för oss på Golgata. Denna vecka, den Stilla veckan, har i mångas liv blivit ett påsklov som tyvärr är helt befriat från andligt innehåll. Att återvinna och förklara det verkliga innehållet i den Stilla veckan, eller Stora veckan, är kanske något av det viktigaste vi kan göra som kristna. Att följa Jesus genom Passionsberättelsen är inte bara dramatiskt utan djupt uppbyggligt och livsavgörande för oss. Det var för oss han gick denna lidandes väg.

Varje gång vi har en resa till Israel så går vi Via Dolorosa och dess stationer i Jerusalem och det blir bara mer och mer fyllt av andligt innehåll. Det tar ett tag att tränga bakom de yttre kulturella fasaderna och larmet och verkligen tränga in i vad det egentligen var som hände, hur mycket det innehåller och vad det betyder för oss idag, men det är verkligen värt mödan. Det vore inte fel för varje församling att ha en egen Korsväg där man kan gå från plats till plats och och i lugn och ro bedjande på ett åskådligt sätt följa Jesus det sista dygnet av hans liv, från Getsemane till Golgata.

Den Stilla veckan börjar med Palmsöndagen, det var i söndags, och med Jesu konungsliga inträde, ridande på en åsna nedför Olivberget, in i Jerusalem, Sak. 9:9, medan folket hyllar honom. (Sist vi var där, i början av Mars, sjöng vi Hosiannasånger vandrande ner för berget och prisade Herren för full hals.)

Dagen innan, lördagen, sabbaten, smordes Jesus profetiskt till sin begravning av Maria, Martas syster i Betania, som utgjöt nardusolja över hans fötter.

Måndagen: Jesus förbannar fikonträdet och rensar templet.

Tisdagen: Jesus undervisar i templet håller sina sista stora offentliga tal.

Onsdag: Jesus är i stillhet Betania under det att planer smids för att röja honom ur vägen.

Torsdag: Jesus firar påskmåltiden, Sedern, och äter påskalammet med sina lärjungar och instiftar nattvarden. Han undervisar dem en sista gång och  Johannesevangeliet, från kap. 13 till och med kap. 17, innehåller denna undervisning. Sedan går de till Getsemane där han våndas, ber och överlåter sig till Guds vilja och tar emot lidandeskalken och blir förrådd av Judas.

Fredag: Jesus döms av Sanhedrin tidigt på morgonen, överlämnas till romarna, gisslas, döms av Pontius Pilatus och förs bort att korsfästas. Han dör en ohyggligt smärtsam korsdöd för oss alla och tar vår skuld och straff på sig.

Lördag: Sorg, förstämning, förvirring bland lärjungarna. Jesu kropp vilar under sabbaten. Han har stigit ner i dödsriket och proklamerar segern och det fullbordade verket på korset för de döda.

Söndag: Veckans första arbetsdag. Den nya skapelsens dag. Gud uppväcker Jesus från de döda. Dödens udd är för evigt bruten och Jesus har nycklarna till döden och dödsriket.  Livet, det eviga överflödande livet, har vunnit!

Detta är den yttre ramen kring denna oerhört viktiga och innehållsrika vecka. Det tar ett helt liv att tränga in i alla dessa koncentrerade händelser. Det tar hela evigheten att jublande prisa och tacka Gud för denna frälsning. Därför får jag aldrig nog av Påsken! Låt oss ledas av Anden allt djupare in i allt vad Jesus gjorde för oss. Skriften säger både att vi skall uppskatta och ta emot hans gärning för oss men också att vi skall följa honom på hans lidandesväg, 1 Petr. 2:21-24. Han är både vår ersättning, som tog vår plats, och vårt exempel att följa.

Det var riktigt roligt att komma upp till Norrland och predika i Boden. Snön och isen låg kvar men det var varmt och öppet i Anden. Det känns speciellt att på två veckor besöka både syd och nord i Sverige, från Malmö till Boden på detta sätt. På båda ställena var det ju en så bred uppslutning på mötena.

Det var första gången jag var i Boden och det var också första gången någonsin jag fått en inbjudan som kommit från samtliga församlingar, kyrkliga och frikyrkliga i en stad. Alla var med! I spetsen stod alltså Svenska kyrkan, Nya Korskyrkan och Pingstkyrkan. Det kom folk från hela Norrbotten och så kul att också kunna träffa f.d bibelskolelever, partners till vårt arbete, folk från Oasrörelsen, gamla studiekamrater och präster och predikanter från olika håll, m.m.

Inte minst kändes det viktigt att det jag har känt i mitt hjärta i flera år verkligen börjar manifesteras, nämligen en kärleksfull andlig enhet mellan allt Guds folk. Detta var något som faktiskt Herren på olika sätt talade till oss redan i starten av Livets Ord och som ligger som ett grundläggande andligt DNA. En del som kommit med på senare tid har inte alltid haft kunskap eller förståelse för detta men så var det, även om många kontroverser kommit i vägen.

Något man upplever från Herren som ett tilltal kan ta lång tid att förverkligas, längre än man anar.  Det är alltså roligt att se att det vi ett flertal gånger fick som profetiska tilltal för länge sedan börjar nu steg för steg att bli verklighet även om vi bara är i början av detta.

Det var alltså definitivt en mycket viktig helg i Boden. Den här typen av möten, med denna bredd och en sådan andlig förväntan, är jag beredd att satsa på att engagera mig i, i Sverige. Jag tror att det kan bli ytterligare en plogspets för att både uppmuntra allt Guds folk till större frimodighet och att mobilisera till att verkligen nå ut till på nytt i Sverige med evangeliet.

Jag tror knappt att det är sant att det faktiskt har gått ett helt år i denna bloggvärld. Det har varit väldigt roligt att blogga även om jag inte är ett sådant proffs som sitter timmar vid datorn. Det kan jag aldrig göra. Nåväl, det har varit mycket givande och berikande för mig själv och förhoppningsvis även för andra.

Som jag ofta har sagt har jag inte hunnit eller kunnat svara på alla frågor och det kan ha gjort någon lite besviken men å andra sidan har debatten fått flöda och åsikterna hagla rätt friskt. Det är naturligtvis en konst att kunna navigera fram i denna bloggvärld men jag har väl lärt mig lite under tiden hoppas jag.

Det är intressant att en del vill att jag skall komma med allsköns kontroversiella uttalanden hela tiden, då går bloggstatistiken upp direkt. Är det resor eller vardagsliv då verkar bloggproffsen inte lika intresserade. Men det får jag nog inte bry mig om. Det är roligt att berätta om resor och vardagssituationer också. Livet är fullt av dem!

Här kommer lite statistik från det år som gått: Jag har hunnit med ca 230 inlägg detta år (en del lite längre) . Till dessa har det kommit ca 5000 kommentarer.  Det har varit 726 000 så kallade pageviews, 377 000 besök och 68 000 unika besökare. Inte så dåligt tycker jag. Jag har inte så mycket att jämföra med och det är inte heller det mest intressanta eftersom jag inte deltar i någon tävling. Jag tycker mest det är roligt att skriva och naturligtvis att det finns de som läser, kommenterar och reagerar. 

Apropå reaktioner så har det kommit mest kommentarer kring ämnen som: enhet, nykterhet,Israel, Gardell och retreat på Berget men även lite om kuriosa, ex, Canadagässen. Någon tyckte inte om att jag skrev om dem men de finns där i min värld så de bör väl omnämnas också. Jag såg förresten ett klipp på Youtube, skall försöka lägga ut det vid tillfälle, där en Canadagås jagar en båt, biter en hund och attackerar en husse. Det var livligt värre!

Ett stort tack till alla som varit med detta första år och gjort det till ett så givande och intressant bloggår!  

Det skall bli riktigt roligt att åka till Boden och predika i helgen. Det är första gången jag besöker Boden och är inbjuden av flera församlingar med Svenska kyrkan, Nya Korskyrkan och Pingstkyrkan i spetsen. Ser fram emot detta! Det blir kul att besöka Norrland igen.

En del Norrlandstidningar och en socialdemokratisk kyrkorådsordförande är mer tveksammma (du kan läsa om det här, här och här). Det är helt OK men det kommer nog att gå bra, trots att de verkar vara irriterade på att jag är positiv till Oasrörelsen. Det är jag ju. Det är något av det bästa som hänt på senare år. Så många kristna som blivit förnyade. Det är då inget att vara negativ till tycker jag. Nog är jag lite förvånad över att en del är störda över dem.

Inte minst är det viktigt att kunna, som allt oftare nu på senare tid, kunna vara med i allt bredare allkristna samlingar där troheten till Jesus får vara i centrum, där Andens tilltal får frihet och Bibeln återupptäckas och tillämpas i det egna livet. Det är definitivt ett annat andligt klimat i Sverige nu och så roligt och viktigt att kristna från olika sammanhang kommer samman för att be och ha gudstjänster tillsammans för att sedan nå ut till ett alltmer sekulariserat land.

Det är alltid lika roligt att komma till Moskva. Nu var det lite extra! Det var en härligt firande av pastor Mats-Ola Ishoels 50-årsdag. Det var så roligt att se den stora kärleken församlingen har till honom och allt som sker i denna växande församling. Kyrkan har blivit så fin och vacker med sina 1500 sittplatser som fylldes med råge två gånger i söndags. I vanliga fall har de 4 möten, ett på lördag kväll och tre på söndag och det strömmar till folk hela tiden. I båda söndagsgudstjänsterna, där Mats-Ola firades, kom människor till tro och tog emot Jesus. Det var så härligt att se!

Det var också härligt att träffa en del av dessa troshjältar som under svåra förhållanden fortsätter att predika Jesus och utbreda Guds rike i gamla Sovjetområden. Inte minst i Kazakstan, Azerbadjan och Uzbekistan där man ständigt vill lagstifta emot religionsfrihet och där kristna ofta blir trakasserade.

Vi hann också med lite sight-seeing mellan mötena och tog en tur på de gamla välkända platserna, Röda torget, Kreml, m.m. Det är alltid lika intressant, fast jag sett detta så många gånger förut. Staden växer och förnyas och det är fascinerande att se alla förändringar och att jämföra med 1989, som nu är 20 år sedan, då vi först kom in på allvar. Det är en annan värld nu och inte ens de unga ryssarna förstår hur mycket som har skett. Det negativa är den enorma nyrikedom och hedonistiska materialism som gripit omkring sig. Nu har finanskrisen däremot skakat om ordentligt och det kommer säkert att få många ryssar att vakna upp till det som är viktigare än rubler, Gud. Det känns fortfarande som vi bara har börjat i Ryssland. Det finns så mycket kvar att göra och så många fler att nå med evangeliet.