Jag glömmer aldrig upptäckarglädjen över att höra samman med alla kristna när jag som “skolegutt” fick sitta pÃ¥ högmässan i norska statskyrkan, och kände igen samma gudsnärvaro, samma värme och smörjelse i hela kroppen, när salmsÃ¥ngen fyllde katedralen, samma andliga rikedom, och härlighet som jag var uppfödd med i det karismatiska pingsthemmet, och pÃ¥ väckelsemöten med salvelsefyllda, nyfrälsta hippies och Jesusfolk. Har man smakat, och druckit av andens friska vatten, vill man dricka, igen och igen.

Nyss hemkommen från Lakeland, blir jag därför så inspirerad av denna bloggartikel, och av tanken på att våra gamla kyrkor och katedraler återigen kan komma att fyllas med förväntansfulla, törstiga, trötta och hungriga människor, och att våra kyrkor, tält, arenor och katedraler ska fyllas av ljudet av helhjärtad lovsång. En lovsång som bara flödar som likt dyrbar nardus från förundrade, trasiga och upprättade människor. Gud åt folket!

Detta är mycket gott. Om vi sluter vÃ¥ra ögon och frÃ¥gar Gud “vad är Din dröm för vÃ¥rt land Herre”? SÃ¥ mÃ¥ste väl svaret ändÃ¥ vara, “att pÃ¥ nytt fÃ¥ utgjuta min Ande över Sveriges folk och fÃ¥ uppfylla varja hus (kyrka, helgedom) som byggts till min ära med min härlighet.

Låt oss tillsammans tro att detta ska ske under vår livstid!

Sommarhälsningarhälsningar/Magnus

Jag känner samma vördnad och frid i gamla kyrkor som jag kände när min lärare varje morgon spelade på tramporgeln och hela klassen sjöng;
“Morgon mellen fjällen, hör hur bäck och flod,
porlande mot hällen sjunga Gud är god,
Gud är god.”
Som 10-åring såg jag Guds godhet och Skaparen i naturen. Det var min absoluta favoritpsalm.

Och samma frid och Gudsfruktan känner jag i alla dessa gamla kyrkor och det blir lätt att ta en stund och tacka Gud för det Han gjort genom sekler för Sverige på alla dessa platser.

Särskilt tackar jag för korset i vår flagga och 10 Guds bud i vår lagbok.

Vi tror ibland att det bara är vÃ¥ra moderna frikyrkor som “har det” och det är ett stort misstag.

Mycket av Guds nåd över vårt land kommer som en frukt av alla dessa tidiga missionärer som gått ut från många av dessa gamla kyrkor och kapell.

Hasse Gardelach i Gamleby :o)

Jo, vist är det vackert och intressant med vackra kyrkor.

Jag vet i stort sätt inget om denna Birgitta. Vad var det hon sa som blev så kännt.

Sverige, Funbo, Uppsala….ja nu saknar jag “hemma”. Vi har varit utomlands nu i tre veckor (Florida) och just ikväll kom hemlängtan. PÃ¥ förekommen anledning sÃ¥ började jag längta efter Sverige, Uppsala, Funbo och inte minst vÃ¥r kära församling… SÃ¥ viktigt och sÃ¥ underbart att fÃ¥ tillhöra en lokal församling. Tack Ulf o Birgitta, tack alla kära distriktspastorer, tack alla goa goa vänner… vi kommer hem nu… :)

Varför måste vi hela tiden göra anspråk på något?
Kräva något?
Nu ska vi kräva Gud att ge oss smörjelsen som funnits i vår hembygd.
Kan vi inte bara söka Herren?
Be honom rena oss från alla synder.
Uppenbara vad som är fel i våra egna liv.
I våra egna doktriner.
För något är ju uppenbart fel när elden inte faller.
Guds rena eld.
Inte någon babylonisk kopia.

MVH

Förra sommaren ville ett av mina barnbarn att vi skulle göra en mormorsresa. Vi gjorde det och tog med mor och lillasyster också. Resan gick genom kultur och släktvisiter. Carl Larssongården, Sundborn som nordligast och sista anhalten innan vi var hemma var en liten avstickare som jag länge velat göra, Härkeberga kyrka, Enköpings kommun.Gammelmorfar Josef hade för länge sen arrangerat pensionärsresa dit för de vackra kyrkmålningarna som inte blev övermålade under reformationen. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig men det var storslaget, andaktsfullt och som om tiden ville upphöra och nuet tog över. Här ville jag stanna. Då kommer det in en man som vet allt om de frågor vi ställt oss om dessa vackra målningar. Mitt ute i ingenting finns historiens vingslag och en budbärare som kan och vill dela med sig till oss resenärer. Hoppas kyrkobygnaden får tala sitt språk till många besökare och pilgrimer framöver.
http://www.kyrkanshus.nu/Harkebergakyrka.htm

Jimmy; http://sv.wikipedia.org/wiki/Heliga_Birgitta

http://sv.wikipedia.org/wiki/Societas_Sanct%C3%A6_Birgitt%C3%A6

Vi är många som gärna berättar om Birgitta för de som vill höra ;)

Det är så skönt när man ser kyrkor lite överallt. Tänkte precis på det när jag var på Gotland. Fanns det ett hus i sikte kunde man nästan vara säker på att se minst ett kyrktorn. Till och med när man seglade genom Stockholm såg man kors på några ställen (och inte en enda moské).

Fin text i mÃ¥nga stycken – men ocksÃ¥ lite pinsam. “Reformationens bildstormningar som gjorde att man vitkalkade väggarna pÃ¥ kyrkorna” – vet du Ulf (och Kerstin Grundström) inte om att de allra, allra flesta vitkalkningar skedde under den s.k. upplysningstiden pÃ¥ 1700-talet? Den lutherska reformationen som präglade Norden – i motsats till den kalvinistiska i t.ex. Schweiz – hade en i huvudsak positiv syn pÃ¥ kyrkokonst (bilder och skulpturer m.m.), även om man ocksÃ¥ här ibland gick för hÃ¥rt fram bland “beläten” som man uppfattade var föremÃ¥l för dyrkan. NÃ¥gon allmän bildstormning och överkalkning var det i vilket fall som helst inte frÃ¥ga om i vÃ¥rt land, och det är rätt taskigt att ge bröderna Petri & c:o skulden för nÃ¥got som i allmänhet inträffade lÃ¥ngt senare.

Om den Helige Ande fick leda Gudstjänsterna i våra gamla kyrkor, skulle de säkerligen inte stå tomma som nu.