Förra veckan och helgen var hektisk. SÃ¥ hektisk att mitt bloggande kom bort. Ibland blir det lite “timmerbrÃ¥te” i kalendern och mycket kommer samtidigt. Jag fick tillbringa delar av förra veckan med mÃ¥nga olika förberedelser. Det var en del litteratur som mÃ¥ste läsas in och en papper att skrivas för den masteruppsats jag vill komma igÃ¥ng med. En Keryxartikel väntade pÃ¥ att skrivas, söndagens predikan och en föreläsning om “Andens vingslag genom historien” som skulle förberedas, plus en del träffar, bland annat ett besök pÃ¥ israeliska ambassaden med anledning av att Karen Hayesod firade 90-Ã¥rsjubileum. SÃ¥ tyvärr blev det ett uppehÃ¥ll i bloggandet.

Inte minst var det roligt att starta en serie i församlingen om “Andens vingslag genom historien.”  IgÃ¥r försökte jag täcka den  apostoliska och efterapostoliska tiden samt ge lite tankar om varför historia är viktigt och olika faror när man läser historia. Nämligen tendenser att läsa historia selektivt, att vara anakronistisk och läsa in sin egen tid, att bli revisionistisk och försöka förändra eller förenkla historien för att man har ett propaganda syfte. 

Det finns också en frestelse att skapa sin teologi utifrån olika reaktioner på det man inte tycker om. Man kan lätt bli en omedveten ersättningsteolog, inte bara gentemot de judiska folket, utan gentemot de som gått före i kyrkohistorien och som man tycker man ersätter med något bättre. Innan man på allvar fördjupar sig i vad Anden har gjort i historien måste göra upp med en del egna attityder, fördomar och ren okunnighet så att man inte är omedveten om att man faktiskt lätt får på sig egna eller andras glasögon när man läser, glasögon som färgar vad man ser och förvränger verkligheten.

Att studera historia blir en eggande utmaning att vara så objektiv, noggrann och saklig som det bara går och erkänna sådant som faktiskt var riktigt och rätt även om det gör att man får bredda sig och ändra den egna uppfattningen. Det skall bli roligt att fortsätta dennna serie.


Efter besöket i Florida åkte alltså jag vidare till Tulsa, Oklahoma. Det var för att besöka Oral Roberts University och vara med på deras styrelsemöte.  Där blev det så mycket att göra att jag faktiskt inte fick tid över att blogga. Efter en jäktig hemresa är jag nu tillbaks i Uppsala igen. Resan var jäktig eftersom jag åkte hem en dag tidigare än tänkt. En storm var på väg emot Tulsa och man varnade för att flygplatsen skulle stängas så jag tog första bästa flyg ut och kom ut precis i tid.

När planet, försenat, kom till Chicago skulle nästa plan lyfta inom 10 minuter efter jag landat, och pÃ¥ en annan terminal. Jag bestämde mig för att göra ett försök och, helt otroligt, jag hann med och även sÃ¥ mitt baggage. Det har aldrig hänt för mig förut, pÃ¥ sÃ¥ kort tid. Jag satt och vittnade för en gammal National Geographic fotograf och vi fann verkligen varandra. Han lyssnade förundrat på de historier jag berättade för honom om vÃ¥ra äventyr i gamla Sovjetunionen och hur Herren lett oss. Han hade själv fantastiska erfarenheter genom sitt liv som fotograf. När jag kastade mig av för att hinna nästa plan sa han till mig: “Du hinner med eftersom det nog var meningen att jag skulle fÃ¥ träffa dig här” och sÃ¥ log han berörd. Och jag hann!

Det var roligt att besöka det förnyade ORU. Det är en ordentlig upprustning och många positiva förändringar. Jag fick gott om tillfällen att samtala med deras nye rektor, Dr. Mark Rutland, om vårt samarbete och behovet av andligt stark teologisk utbildning på biblisk och karismatisk grund.  Det var intensiva dagar och mycket givande samtal, både med ledning och personal.

ORU är värd för en stor pingst-karismatisk konferens i april, 8-10,  som heter “Empowered 21″ med delegater frÃ¥n hela världen. Konferensen har tre spÃ¥r. Ett spÃ¥r är den unga uppväxande generationen, deras behov och problem. Ett annat är pastorer och ledare, med församlingsbyggande och mission. Ett tredje spÃ¥r är med teologer och utmaningen till fördjupad teolgisk reflektion och medvetenhet. Till detta kommer mängder med olika större och mindre seminarier i en rad olika intressanta ämnen.  Det är en stor och seriös satsning. 

Allt strålar samman i behovet att stärka, utveckla och förnya den pingst-karsmatiska väckelsen så att den är redo att kunna ge ett starkt och vitalt bidrag i det 21 århundradet. Jag ser fram emot konferensen och kommer att medverka i den. Bland annat kommer jag tillsammans med flera andra predikanter tala i det stora  avslutande mötet.

Under senare tid, cirka ett år, har jag lite vid sidan om arbetat på en självbiografisk bok. Egentligen handlar det om flera böcker som kommer att komma ut med jämna mellanrum, kanske ett år emellan. Att skriva en enda bok skulle antagligen göra boken alldeles för tjock eller också skulle jag få skära så mycket med risk att tappa en del viktiga skeenden.

Jag har inte så bråttom med det hela utan vill hellre låta det växa fram steg för steg. Nu har jag hunnit skriva ca 100 sidor på den första volymen. Tanken är att den skall sträcka sig från barndomen och fram till ungefär mitt i mina studier, den tid då jag och Birgitta träffades. Det var 1976. Jag är inte helt säker på exakt var jag skall göra det första avslutet, men det löser sig.

Det är roligt att skriva även om det tar tid och tar på krafterna. Det är lite som att måla en tavla. Först en kolskiss, sedan konturer med olika färger och sedan mer och mer detaljer och nyanser, utan att det blir allt för plottrigt. Jag har alltid tyckt konst, speciellt oljemålningar men jag är inte så duktig att måla själv. Det är lättare att måla med ord och roligt att söka olika lösningar för att hitta de rätta nyanserna. Det är ju lite annorlunda än att skriva sakprosa och debattartiklar.

Sedan är det märkligt vad man minns och inte minns och varför. Vittnespsykologi är intressant och vår perception är så olika beroende på våra olika motiv och bevekelsegrunder. I alla fall är det roligt att skriva. Inte minst har det varit roligt att beskriva både initiala barndomsupplevelser och tidiga erfarenheter som nyfrälst. Det är ju ofta så att det man är med om initialt sedan styr stora delar av livet. Det är också intressant att jämföra och kommentera hur man långt senare tänker och förstår det man varit med om tidigare. Jag ser fram emot att få denna första del färdig någorlunda snart, kanske till sommaren.


Lagom till den lovsångskonferens vi har på Livets Ord nu i februari kommer jag ut med en liten bok om lovsång. Den har samma format som den nattvardsbok jag skrev för ett tag sedan. Tanken är att  jag med jämna mellanrum skall kunna komma med en del böcker i en serie som har specifika ämnen av detta slag.

Denna lilla bok är inte en handbok i lovsång. Andra har gjort förnämliga böcker om detta. Denna bok är mer tänkt både att inspirera till lovsång och att tala om lovsångens  inre väsen. Vi är ju skapade att först och främst ära, prisa och lova Gud. Vi är tillbedjande varelser. Behovet av tillbedjan och lovsång är inbyggt i vårt själva väsen och vi kan aldrig slita det ur oss.

Musik är ett fantastiskt redskap för att verkliggöra denna tillbedjan av Gud. Tillbedjan finns där i vårt liv och om vi inte tillber den levande Guden så tillber vi något annat och då ställs musiken i denna tjänst. Vi tillber då istället oss själva, våra talanger, våra karriärer, pengar, naturen, styrka, de riken vi bygger upp, materiella ägodelar, m.m. Detta blir till slut en perversion av den lovsång som egentligen endast tillhör Gud. Hans allena är äran och makten, priset och lovet!

Denna lovsång, i all dess olika uttryck och varianter, pågår redan ständigt i himlen.  Det stora privilegiet vi har när vi av nåd kan träda fram inför Guds tron och där kan vi ansluta till denna eviga lovsång som ständigt pågår inför Gud. Hela himmelen, med dess änglahärskara, med alla de heliga som nått fulländningen prisar och lovar ständigt Gud och Lammet. Det är makalös aktivitet som pågår just nu i himmelen och himmelen möter jorden när kyrkan över hela världen prisar den levande Guden. Lovsång är något av det starkaste och viktigaste vi kan göra. Det är något vi, obehindrade av vårt kött, kommer att göra i evigheternas evigheter.


Vi är just nu inne i våra studiedagar. Det är rätt intensivt. Igår undervisade ekonomie doktor Eskil Ullberg på ett sakligt, teoretiskt och föredömligt sätt om både det aktuella ekonomiska läget i västvärlden, om ärlighet och förtroende samt om att hitta nya ekonomiska lösningar i svåra lägen som kommer de fattiga till godo. Han har ett ovanligt bra grepp om makroekonomiska teorier och  kopplar dem till hur en kristen bör tänka och agera för att vara till mest nytta för andra. Han hade en stark varning för oseriösa affärsmetoder som lockar fram girighet i människor.

Idag lyssnade vi på Bob Harrison och jag måste säga att han blir bättre och bättre. Det känns som det han säger har mognat och luttrats genom sina livserfarenheter. Främst utmanade han till ökad kreativitet, där är han faktiskt mycket bra, att tänka större och att inte låta sig nedslås av besvärliga omständigheter. Det var påtagligt hur Kristuscentrerat det hela var, mer än jag hört honom förut tror jag. Gud har alltid en väg vidare för oss, även i till synes omöjliga situationer. En väg ut när vi själva har behov egna är att faktiskt vända vår blick bort från oss själva och ägna oss åt andras behov, som kan vara så mycket större än våra egna.

Jag har redan haft tre pass. Ikväll skall jag predika igen och så tre pass imorgon, morgonpassen. Ännu har jag knappt hunnit se något av omgivningarna men hoppas hinna göra något innan jag åker vidare till Tulsa.


Är just nu i södra Florida, kom igår kväll och undervisade två pass i morse om våra prioriteringar, våra attityder och våra principer. Om himmelriket är i centrum får vi definitivt ett annat perspektiv på vårt liv på jorden, vår kallelse här, vårt sätt att förvalta våra ägodelar och vårt behov av att leva öppet inför Guds tilltal att betjäna andra.

Här i Florida överflödar media av nyheter från Haiti. Det är ingen tvekan om att vårt team, som fått viss uppmärksamhet i svensk media, kommer att få bråda dagar. Det är viktigt att när vi ber för Haiti också ber om beskydd för alla hjälparbetare som är där, både att hjälpen når fram, att deras arbete är effektivt och att de själva är beskyddade i den alltmer tilltagande laglösheten.

I söndags tog vi i församlingen i Uppsala upp ett extraoffer till situationen på Haiti och jag måste säga att det verkligen var fantastiskt att det i ett extra andraoffer kom in 320 000 kronor (inklusive löften). Det är väldigt roligt att det kom in så mycket pengar så snabbt. Det visar på en fantastisk offervilja. Dessa medel kommer verkligen att behövas.

Apropå affärsmän så är dessa ofta snabba att gensvar och det är en välsignelse med både stora gåvor från de som kan och änkans skärv. Ett stort tack till alla församlingsmedlemmar och andra som gav i detta offer.

Här kan du se och läsa om vårt Haititeam:

SvD

Unt

Världen Idag

Dagen

SVT Gomorgon Sverige

SVT ABC

SR Radio Uppland

http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=77-AV_ID=1004925,00.html?from=puff

Det var faktiskt rätt länge sedan nu som jag besökte USA. Nu blir det emellertid av igen. Jag åker idag för att vara med på en företagarresa till Florida. För två år sedan gjorde vi en likadan och den var då mycket lyckad. Det är kristna  företagare från Sverige och andra länder som får några dagars undervisning. Det skall bli riktigt roligt att tala till dem och det blir rätt många pass. Vi har också tre andra förkunnare så det blir intensivt.

Det är viktigt idag att uppmuntra kristna företagare. De är kallade av Gud att hjälpa till med att sprida Guds rike, både med sitt vittnesbörd ute i affärsvärlden, med sina liv och genom sina företag. Det finns en Gudsrikeskultur som är tvärtemot den  själviska kultur som råder i världen och när företagare får tag på detta så blir de härliga exempel på vad Gud kan göra ute på i samhället och alternativ på de olika marknadsplatserna. Det finns en integritet, en höghet och ett betjänande som gör affärsmän till kärleksfulla barmhärtighetstjänare. Det är en hög kallesle som man inte skall låta andra dra ner i smutsen.

MÃ¥nga människors liv kan räddas när vi vÃ¥gar öppna vÃ¥ra plÃ¥nböcker och tillÃ¥ter Herren att göra oss till givare och sÃ¥ningsmän av det han gett oss att förvalta. Inte minst när det gäller att ge till de fattiga. (Jag skrev en bok som heter “Ekonomisk Frihet” för ett antal Ã¥r sedan. Den senaste upplagan, som kom förra Ã¥ret, har tvÃ¥ ytterligare kapitel som behandlar just detta, att ge till de fattiga och att inte böja sig för en självisk materialistisk kultur.)

Företagare har också en speciell uppgift, och gåva, att stödja evangeliets spridande ekonomiskt. Hur mycket Guds nåd och Guds kärlek än är totalt fri och gratis, så kostar det alltid pengar att sprida detta goda evangelium och utan pengar kommer det aldrig att kunna gå att nå fram till jordens yttersta gräns. Därför arbetar förkunnare och affärsmän bra tillsammans. Tillsammans kan man be, så och gå! Då kan vi nå ut till alla människor överallt.

Efter Florida Ã¥ker jag till Oral Roberts University i Tulsa för att samtala med den nye rektorn och vara med pÃ¥ ett “advisory board meeting”. Det är alltid roligt att komma dit men nu blir det extra intressant, bÃ¥de att se förändringarna och att berätta om planer för utveckling av det utbildningsarbete vi bedriver här i Sverige och ut till olika länder i världen.  Det är fortfarande ett sÃ¥ stort behov av att träna ledare, fördjupa pastorer teologiskt och att förbereda och utveckla församlingsplanterare.

En ny generation av andligt starka, teologiskt fördjupade, praktiskt duktiga och strategiskt tänkande ledare, som också flödar i Andens gåvor och har passion för mission, behövs för att evangeliet på allvar skall nå ut och bryta igenom in i människors liv i vår moderna värld.


I all denna förfärliga tragedi känns det ändå bra att  Livets Ord har kunnat samla ihop ett team av nio personer som snarast åker till Haiti.  Teamet består av läkare, sjuksköterskor och personer med erfarenhet från räddningstjänst och biståndsarbete. Vi har  även förut, bland annat under Tsunamin i Asien, snabbt kunna sända ut team som ägnar sig åt katastrofhjälp .

Det är en liten insats i ett hav av oändliga behov och stor tragik men ändå bättre än att inte göra något. Vi kommer att samarbeta med Hoppets Stjärna och teamet kommer att upprätta en klinik som bas för sitt arbete där man skall kunna utföra mindre operationer, sårvård, antibiotikabehandling, smärtlindring m.m. Teamet måste själv ta med sig allt sjukvårdsmaterial och mediciner men det fraktas utan kostnad.

Nu på söndag kommer vi att be för teamet i vår gudstjänst och sända ut dem  samt ta upp ett offer för detta. Det behövs stora insatser.


Det är en fruktansvärd situation på Haiti efter jordskalvet där. Förödelsen är enorm och nästan total i huvudstaden. Port-au- Prince är en stad i ruiner. Man räknar att över 100 000 människor antas ha omkommit i denna katastrof och det är ju ett mycket fattigt land som drabbats. Människor lider oerhört och många är allvarligt skadade och chockade efter ett jordskalv på minst 7,0 på Richterskalan som är det värsta i regionen på 200 år. Presidentpalatset, parlamentet och den stora katedralen, samt mängder av andra byggnader, bl.a FN:s huvudkontor i landet, har raserats. Nu befarar man att 100 FN anställda har dött.

Det är omöjligt att till fullo förstå den fasa landets innevånare går igenom just i denna minut. Det är ofattbara tragedier i en omfattning som övergår vår förmåga att leva sig in i. Ord räcker inte här!

Just nu är det bråttom att få in hjälp och upprätta en situation där överlevande kan grävas fram och skadade få vård. Det handlar om 100 tusentals människor som behöver akut hjälp. Kanske 4 av de 9 miljoner innevånarna är i behov av hjälp just nu. Det är så viktigt att troende över hela världen ber för denna sitation och att vi gör något konkret. Flera hjälporganisationer och kyrkor har redan börjat.

Vi vill också göra något och jag vill uppmana dig att på olika sätt ta kontakt med de som planerar hjälpsändingar för att ge ditt bidrag. Själva kommer vi att ta upp ett offer på vår söndagsgudstjänst. Just nu etablerar vi kontakt med kristna organisationer som är aktiva i området så att vi kan göra en aktiv insats.

UPPDATERAD: Vill du vara med och hjälpa de drabbade i Haiti kan du sätta in pengar på något av våra plus- eller bankgirokonton (90-konton). Vi kommer att förmedla pengarna till Hoppets Stjärna som gör ett viktigt arbete på plats i Haiti.

Du kan sätta in pengar på något av Livets Ords konton. Ange att pengarna ska gå till Haiti. Du kan också ge pengar via vår kollektbox på internet.

För betalare i Sverige
Plusgiro: 900166-0
Bankgiro: 900-1660

För betalare utomlands
Konto i Norge:
Verdibanken
Konto: 9791.10.16412

Konto i Finland:
Sampo Bank
Konto: 800017-70838192

Konto i Danmark:
Danske Bank
Konto: 014-8881


Nu skall jag snart in till Livets Ord och börja förbereda för det nya TV-programmet som börjar i februari. Det har fixats och donats och en helt fantastisk studio börjar ta form. Vi startade ju TV arbete tidigt, redan 1984 om jag minns rätt. Sedan dess har det naturligivis utvecklats väldigt mycket. Ett längre tag har vår nuvarande TV studio också varit bibliotek för vårt universitet. Nu har vi ändrat på det och biblioteket har hamnat på andra våningen invid läktaren.

Våra TV-killar har gjort ett så bra arbete att bygga upp en mycket modern och vacker studio. Om jag inte minns fel är det också den största studion i Uppsala. Den är nu specialdesignad för det kvällsprogram vi kommer att köra igång i februari. Det skall bli väldigt kul, inte minst att också kunna ha med publik som sitter på nybyggda läktare.

Vi kommer att ha ett antal gäster, både för samtal, vittnesbörd och debatt. Det kommer också att bli fräscha musikinslag från en specialbyggd scen. I varje program kommer det att bli kort bibelundervisning och tankar kring aktuella ämnen. I varje program kommer vi också att ha med förbön.

Jag ser verkligen fram emot att börja arbeta in mig för detta nya, och för mig lite annorlunda format, att vara programledare, debattledare och predikant samtidigt. Vi får se om det går. Hoppas det! Ikväll skall vi göra första provprogrammet som vi imorgon skall detaljstudera. Det är mycket man måste lära sig och tänka på eftersom det är mycket som händer under några korta minuter. Det blir bra att disciplinera sig och arbeta med andra tidsmarginaler. Och det blir också väldigt roligt att nå ut till den vanlige svensken som är kyrkoovan.