Inga mellanhänder?

Ibland hör jag uttryck som: ”Vi behöver inga mellanhänder mellan oss och Gud”, ”I want Jesus, not religion”, ”Jag litar på Jesus, inte på kyrkan”, ”Bara Jesus”, etc.

Uttryck som dessa bottnar i tanken att egentligen är kyrka, ämbeten, sakrament, tradition,  etc. helt onödiga, ja till och med skadliga för det personliga andliga livet. De ser ut att komma emellan Gud och mig och hindra mig att ha gemenskap med honom.  Reformation, väckelse och upprättelse ses då som en befrielse från all yttre religiöst bråte som vi har samlat på oss genom århundradena, och en återkomst till hjärtats inre, enkla och direkta relation med Gud. Det låter ju bra.

Väckelsekristendom har alltid slagit vakt om Bibeln ställning, om Jesu unika medlarställning och om Andens direkta tilltal till människor som resulterar i ett personligt förhållande till Jesus.  Men den har också inneburit en direkt polemik gentemot allt som då antas komma i vägen för detta, en polemik som jag för övrigt själv deltagit i. Men är det verkligen så enkelt? Och är det så att de som bejakar både kyrkans gemenskap, lära, ämbeten och sakrament inte själva har ett eget personligt andligt liv? Naturligtvis inte.

Läs mer

Ett nytt politiskt landskap.

Efter gårdagens val har mycket förändrats. Alliansregeringen har avgått och Reinfeldt slutar även som partiledare. Han skall ha all heder för ett bra jobb.

Ett 31 procentigt socialdemokratiskt parti, som förr i åratal varit van att inneha makten parti skall försöka regera Sverige i en minoritetssituation där man tvingas dagligen förhandla med delar av Alliansen . I stort sett alla partier minskade eller stod och stampade det finns ingen egentlig vinnare förutom SD som återigen fördubblade sig. Men med dessa vill inga andra partier av förklarliga skäl samarbeta.

Är då den traditionella block politikens tid egentligen över? Kommer Alliansen att sakta upplösas? Kommer S att närma sig mitten eller kasta sig in en vådlig kohandel med V?  Var skall S söka stöd för sin politik om man regerar med ett Mp som i  många sakfrågor så markant skiljer sig från S? Kommer det att överhuvudtaget kunna bli stabilitet i regeringsmakten eller väntar  nu en tid av instabilitet och politiskt kaos? Blir det en röd-grön röra? Det blir hur  som helst inte lätt uppgift för Löfven att sy ihop detta på ett stabilt sätt.

Men, politik är det möjligas konst och kompromissernas väg. Blir det så att mer extrema åsikter  kommer att slipas av och en pragmatisk mittensamverkan utan, Vp, SD, Fi kommer att stabilisera läget och därmed permanenta samarbete över gamla blockgränser? Eller kommer Löfven att låta hetsporrarna få ökat inflytande så att det blir fritt fram för politiska experiment? Knappast troligt men i så fall  skulle  det nog ganska snart bli dags för nyval. Inte minst i detta sköra parlamentariska läge.

Hur som helst så är risken för  politisk förlamning och förvirring stor. Behovet av breda lösningar och politisk mognad och ansvar är större än på mycket länge. Annars blir det ett splittrat och försvagat Sverige utan kraft till förnyelse. Då går något verkligen sönder i Sverige.

Var står jag nu?

Denna fråga får jag av förståeliga skäl rätt ofta nu för tiden. Och frågorna kan röra sig om de mest skilda saker angående den kristna tron och vad jag nu står. Det kommer att ta tid för mig att steg för steg svara på alla dessa olika, ibland lite spretande frågor, om jag nu kan. Förmodligen får det också bli en bok om  detta lite längre fram, om Gud vill.

De finns faktiskt somliga som tror att jag lämnat allt och tagit avstånd ifrån allt som har med mitt  tidigare kristna liv att göra. Därför vill jag gärna, har och nu och med kraft,  passa på att dementera sådana tankar. Så är det naturligtvis inte alls.  Det har varit en stor nåd och ett privilegium  att jag har fått leva ett mycket spännande och givande kristet liv som jag är oerhört tacksam för.  Inte minst de 31 år jag arbetade med att bygga upp Livets Ord med dess olika förgreningar har varit så härliga år på många sätt. Detta är ingenting jag tar avstånd ifrån. Ingen annan har heller försökt att få mig att ta avstånd ifrån detta.

Läs mer

Några underbara dagar i Polen.

I slutet av augusti var Birgitta och jag fem dagar i Polen. Närmare bestämt i Krakow med omnejd. De var fem intensiva, underbara och exceptionella dagar. Under de senaste fem åren har ett antal polacker kommit till Livets Ord för att vara med på mitt årliga Vårseminarium. En del av dessa har varit protestanter andra har varit katoliker. Ibland denna grupp har det också funnits några fransiskanerbröder, munkar från Krakow, som har uppskattat min undervisning om den Helige Ande. Det var dessa som inbjöd Birgitta och mig till att bara vara med dem och bo hos dem i deras kloster. Klostret ligger på Fransiskanergatan mitt i det centrala gamla Krakow och  mitt emot Kurian, där Krakows kardinal har sitt residens. Den nuvarande kardinalen, Stanislaw Dziwisz (polskan har härliga stavningar)har vi fått möta två gånger i samband med konferenser i Krakow. Han var en gång påven Johannes Paulus II:s sekreterare och så nära honom under många år. En fascinerande man som har mycket att berätta. Hela denna resa gick i Johannes Paulus II:s fotspår. För ett antal år sedan läste jag en gedigen biografi om honom av  George Weigel som  verkligen öppnade mina ögon för vilken andlig gigant JPII faktiskt var och vilken betydelse han hade, både i Europa och i hela världen.   Sedan har jag läst en del både om och av honom och fascinerats av hans dramatiska livsöde.

Läs mer

Min senaste Keryxartikel…

Min senaste Keryxartikel, som kom för ett tag sedan och som handlar om varför jag valde att bli katolik har varit mycket uppmärksammad. Den har kommenterats i olika sociala media, inte minst i bloggar och i kristen press.  I de flesta fall är det korta citat från den som förekommer, i några fall lite längre.

Nu lägger jag ut den fullständiga artikeln här eftersom den, för att man skall få rätt uppfattning och perspektiv, bör läsas  i sin helhet. Jag kommer inte att ägna mig åt att kommentera den speciellt. Däremot  kommer jag senare i höst genom olika inlägg här på bloggen att gå in på en del av de områden som jag här kort belyser i artikeln. De som begär, flera har redan gjort det, att jag skall svara på en mängd olika frågor angående katolicism och katolska kyrkan, kommer att steg för steg att få svar.

Här kommer artikeln:

Läs mer

Att läsa sin Bibel.

Just nu håller jag på att läsa igenom Uppenbarelseboken. Förutom min vanliga bibelläsning brukar jag ta en speciell bok och sakta läsa igenom. Under några år har det varit Johannesevangeliet som man ju aldrig blir färdig med. Jag älskar Johannesevangeliet!

När man läser Uppenbarelseboken inställer sig ett antal olika frågor. Inte bara de vanliga frågorna om vem Antikrist är, när skall detta ske ,et.c.  utan  mer grundläggande frågor om efter vilka principer man skall läsa texten och varför. I min bokhylla står ett antal böcker om den yttersta tiden som jag plockat på mig under åren. De är alla på olika sätt  intressanta men varierar väldigt mycket i sin tolkning. Det är tolkningar som påverkat hela samfund och rörelser och som ligger som en  underström i ett kollektivt undermedvetande hos tusentals troende människor. Det är förutsättningar, raster och tankeparadigm som bildar en, ofta rätt omedveten förförståelse som, åtminstone i den egna gruppen, knappast ifrågasätts utan oftast tas för självklart. Det kan gälla vedermödan, uppryckandet, vem och vad som är Antikrist och skökan,  Israels plats, m.m.  Ifrågasätts detta tankegods så kommer det ofta från  mer sekulärt håll och därför anses kritik av dessa förutsättningar som ifrågasättande av hela Bibeln och avfärdas som liberalteologi. Jag tror inte att det är så enkelt. Detta betyder också att det inte bara går att säga att”jag läser som det står.” Inte heller kan det vara så att det bara är den smartaste hjärnan som är den enda som kan knäcka koden och förstå var det egentligen står.

Läs mer

Europakonferensen är i full igång.

Under så många år har denna härliga Europakonferens gått av stapeln i slutet av juli. Ofta med vackert väder och många besökare. I år likaså. Det är i år ett stort utbud av talare och aktiviteter och det verkar som konferensen fått en mycket bra start.

För Birgitta och mig är det naturligtvis annorlunda eftersom vi inte längre är aktivt engagerade eller talar. Det hindrar oss dock inte från att be för konferensen, dess talare och dess besökare. Den har ju alltid varit en plats där många människor fått möta Gud på ett starkt sätt. Så kommer det säkert att vara även i år. Vi ber att många skall få bli både fördjupade, upplivade och stärkta i sin vandring med Herren under denna viktiga vecka.

Någon frågade mig hur det känns att inte tala på Europakonferensen. Det är klart att det känns lite annorlunda men samtidigt helt naturligt. Jag tycker det är härligt att se hur den unga generationen så kraftfullt och initiativrikt tagit över och utvecklar konferensen och jag önskar verkligen alla, både de som arbetar så hårt med konferensen och alla deltagare från när och fjärran, Guds välsignelse i allt arbete, alla möten och relationer.

Själva kommer vi att besöka något enstaka möte, vi följer med på nätet och får även chansen till fin gemenskap med många vänner som besöker oss hemma. Det är underbart att ha gemenskap med allt Guds folk!

Om själens rening

1 Petr  1:22 ”Ni har renat era själar genom att lyda sanningen så att ni älskar  varandra uppriktigt som bröder. Älska då varandra uthålligt av rent hjärta. ”

För en kristen finns det ett ständigt behov av själens renande. Det är nödvändigt  för vår fortsatta frälsning/helgelse och ingår i det stora verk Herren utför i oss för att förbereda oss för himlen. Att vi är av nåd, genom tron på Jesus, Guds älskade barn och har blivit försonade med honom genom Jesu blod i hans fullkomliga verk på Golgata är oerhört stort.  Men det innebär inte att allt är fullkomligt och färdigt i våra liv. Det objektiva försoningsverk Gud i Kristus har utfört för oss på korset måste bli en subjektiv verklighet i oss, i våra egna liv, i vår dagliga erfarenhet. Detta tar tid och innebär också kamp.
Läs mer

Hemma igen…

Nu har vi varit utomlands ett tag. Därav denna mediatystnad. Jag tog två av mina barnbarn med mig till en sedan länge efterlängtad resa till London. Det var verkligen kul att springa runt med dessa glada tonåringar i några dagar i denna stad. Deras aptit på London, och på mat, verkade omättlig och det var så roligt att vara farfar på heltid ett tag.

Väl hemma igen en dag var det genast dags att åka till Israel och Livets Ords årliga resa dit. Det var nu tre somrar sedan jag var med på den. Annars har jag varit med varje år sedan 1987.  Detta uppehåll berodde på det överansträngningsanfall jag fick uppleva i slutet av maj 2012. Det var en minst sagt obehaglig upplevelse som innebar en stor förändring i mitt schema och levnadssätt. Det positiva med detta var dock att jag fick dra ner rejält på tempot, ändra vanor och fick mer luft och utrymme. Under denna period blev det också tid att få fram nya medarbetare och delegera ut arbetsuppgifter. Jan Blom hade då precis kommit in som andre pastor  och så småningom ledde detta också till att Joakim Lundqvist kom in som min efterträdare som förste pastor. Både dessa gör ett utmärkt arbete och för arbetet vidare.

Under alla år har jag alltså varit med på Livets Ords Israelresor och blev därför annonserad som vanligt men kunde inte komma med vare sig 2012 eller 2013. När det sedan började bli dags för 2014 års sommarresa blev ju situationen annorlunda genom att Birgitta och jag togs upp i Katolska Kyrkan. Men eftersom jag var annonserad sedan länge och därtill var mer tillbaka i form så accepterade jag att åka med. Det var det sista offentliga uppdraget för Livets Ord och jag gjorde det alltså som katolik:-)

Vi var med på sista halvan av resan  och det var så roligt att kunna vara med på något som jag drivit i många år. Det var härligt att predika både på Olivberget och sedan göra en sammanfattning på resans sista kväll. Det var en härlig resa och, som alltid, så viktigt för kristna att besöka Israel. Själva marken har blivit helgad av att Guds Son har vandrat omkring där, undervisat,  förlåtit synder och gjort så många under och tecken där. Gud gjorde sitt inträde, sin närvaro och sitt försoningsverk för oss alla i detta land.  Det är verkligen det Heliga Landet.

Troende har i alla tider återvänt till detta land för att be på de olika platser Bibeln beskriver. Man går bokstavligt i Jesu fotspår i detta härliga och märkliga land. Jesus är för evigt förknippat med detta land och detta folk och så påtagligt närvarande där.  Det var också viktigt att återigen få påminna om de löften Gud gett till sitt egendomsfolk, det judiska folket  och att också påminna om vilket mirakel det är att det judiska folket, efter en sådan lång, nästan 2000-årig diaspora och en förfärlig fiendskap från många folk som slutade i försöket att totalt utrota dem,  nu ändå är tillbaks i det land som Gud lovade åt dem och deras fäder, patriarkerna.

Inte minst var det underbart att vara tillbaks i Jerusalem igen. Vi har ju bott där i 3 år och upplever Israel som något av ett andra hemland.  Det var så givande att träffa gamla vänner och få tillfälle att i lugn och ro också förklara för dem om vårt steg att bli katoliker.

Vi var också med på en söndagsmässa i Notre Dame kyrkan i Jerusalem under Corpus Christi-högtiden. Det var härligt att gå med i processionen där. Prästen som predikade och celebrerade var en entusiastisk och mycket trevlig irländare som var engagerad i utgrävningar av gamla Migdal (Magdala) i Galileen, där Maria Magdalena bodde. Där har man funnit ruiner av den hittills äldsta synagogan i landet.   Vi var också på  middagsbön hos benediktinerna i Dormition kyrkan uppe på Sions berg.

Och så besökte vi Betlehemsystrarnas kloster  Bet Gemal i Bet Shemes under en hel dag. (  De har blivit våra mycket goda vänner sedan vi först kom i kontakt med dem när vi bodde i Israel. Vi har sedan dess besökt dem många gånger men nu var det första gången vi kom dit som katoliker. Vi hade en verklig högtidsstund tillsammans med alla nunnorna och munkarna med mycket glädje, gemenskap och härliga samtal. Höjdpunkten var att få fira mässa med dem och nu dela den heliga nattvarden, Eucharistin,  med dem. Denna plats och dessa syskon är en verklig lustgård för oss.

Från Israel bar det iväg några dagar till Skottland och Edinburgh där vår son Jonathan utexaminerades med en Master of Business Administration på Heriot-Watt University.  Det var ett kort men härligt besök i Edinburgh som definitivt gav mersmak.

Men ändå- så skönt att var hemma igen och lite mer lugn efter en så ovanligt intensiv vår på alla sätt. Nu väntar några semesterdagar och att kämpa med sommarvädret….:-)  Så det kan bli lite oregelbundet med bloggen ett tag i sommar. Det är först i höst som jag räknar med att komma igång på allvar:-) Allt gott!